Irene Bonde ger svar på tal
Jag studerar bland annat Matte D nu. Av en kompis fick jag en gammal Matte D-bok alldeles gratis. Boken i fråga heter "Matematik 3000", komvux edition, och den utgavs 2001. Framsidan ser ut att vara gjord av en konstnär under influens av psykedeliska droger, och under en studiepaus häromdagen så mejlade jag förlaget, Natur och kultur, för att fråga vad fan som var meningen. Nedan följer mejlet.
"Hej!
Jag sitter med ett exemplar av boken Matematik 3000 för komvux (2001) av Lars-Eric Björk, Hans Brolin och Roland Munther framför mig och studerar. (ISBN: 978-91-27-51028-9)
När jag tog en paus för att koka mig en kopp kaffe tittade jag närmare på bokens framsida. Den består av ett kollage av bland annat en mun, en trebent plockad kyckling, spindelmannen, en ung man med djävulshorn och vad som ser ut att vara en Sovjetisk medalj.
För mig ter sig motiven underliga, och jag undrar om det finns någon som kan förklara varför just denna framsidan valdes till boken, och om det finns något syfte med den?
Jag bifogar en bild.
Tacksam för svar!
Vänliga hälsningar
Marcus Lindsköld"
Såhär ser den konstiga matteboken ut:
Efter ungefär ett dygn svarade en kvinna vid namn Irene Bonde.
______________________________________________________________________
Hej Marcus,
Det var tråkigt att du inte uppskattade omslaget. Jag kan hålla med om att det är speciellt.
Boken utkom för snart 10 år sedan och jag kan tyvärr inte redogöra för tankegångarna som konstnären som gjorde detta collage hade vid det tillfället. Men jag hoppas att du uppskattar bokens innehåll desto mer.
Vänliga hälsningar,
Irene Bonde
Förlagsredaktör/Editor
Läromedel/Textbooks
Tel dir +46 8 453 87 88
Natur & Kultur
P.O. Box 27323, SE-102 54 Stockholm, Sweden
Besök/Visit: Karlavägen 31
Tel +46 8 453 86 00 Fax +46 8 453 87 91
______________________________________________________________________
Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker nog att Irene använder en ganska kaxig ton när hon säger att hon inte kan, jag citerar: "/.../redogöra för tankegångarna som konstnären som gjorde detta collage hade vid det tillfället."
Lite syrligt ja, och hon svarar inte heller på frågan varför just den bilden ändå valdes av hennes företag.
Nåväl, jag tänkte inte starta någon beef med Irene och hon var ju väldigt trevlig som svarade, så jag skrev såhär:
"Hej Irene!
Jadå, jag uppskattar bokens innehåll mycket, och jag kan ju alltid slå in den i något papper som man gjorde på mellanstadiet så jag slipper se framsidan. =)
Tacksam för snabbt svar och lycka till i framtiden!
Hälsningar Marcus"
Lilla Omega
Klockan är 09:23 och jag har bestämt mig för att inte gå till skolan. De senaste dagarna har jag obsessat över hur jobbigt jag tycker det är att gå till skolan, och nu har det snöat hela natten så om jag ens kommer fram till skolan så kommer jag vara försenad och så jävla förbannad att jag antagligen mår mycket bättre av att stanna hemma trots den ångest det kanske innebär. Därför måste jag övertyga mig själv om det moraliska i att jag sitter här och dricker kaffe och slösurfar nu.
Greken kom tillbaks precis. Han gick upp tidigt och tog tåget till Ystad. Han hade missat att vartannat tåg var inställt, så han fick vänta 40 minuter på stationen. Sedan stannade tåget i Svedala och han fick vänta 20 minuter på att det skulle komma ett som tog honom tillbaks.
Igår gjorde vi american PANGcakes.
Greken var nervös över att Kissie ska operera sina bröst.
Jag och Crazy vann La Liga på näst svåraste svårighetsgraden på FIFA 10.
Jag insåg vad vinkelhastighet är och att det har den coolaste beteckningen av alla: Lilla Omega.
Nu ska jag studera hela dagen så att jag när jag lägger mig ikväll kan må bra och tänka: "Ja, jag hade rätt. Jag är en vuxen människa som kan göra medvetna, underbyggda val i mitt liv vilka i slutändan gör att jag mår bra."
Vad jag har som wallpaper
Jag driver med mig själv genom att ha Katherine Heigl som wallpaper. Inget snusk, inte så alls, men hon tittar in i kameran med en intensiv blick som är fri att tolkas.
Jag har haft det så länge nu att jag vant mig. Men man får inte stagnera, så igår bytte jag till en bild ur filmen "Man tänker sitt" som jag såg med Sebastian igår. Dock var bilden så lågupplöst att jag var tvungen att byta tillbaks. Så nu tittar Dr. Stevens på mig igen.
Jag har aldrig varit killen som har en brud som wallpaper. Därför är det kul att jag har det.
Jag utmanar mig själv på andra sätt också. Nu när jag kom hem från skolan kokade jag upp vatten för att göra pasta. Sebastian åt frukost och hade gjort kaffe, så jag drack kaffet och nu är jag inte hungrig längre, men jag ska äta ändå för jag vet att jag behöver.
Idag när jag vaknade mådde jag dåligt över att det är så drygt att ta sig till skolan igen. Först går jag i fem minuter till tåget, sedan står jag och väntar på att tåget ska komma. Jag åker tåg i 5 minuter. Sedan går jag till bussen. Jag väntar på bussen. Jag åker med bussen som ALLTID är proppfull. Varje morgon är en moralisk kamp där jag frågar mig själv vilken människa jag är. Är jag en som trängs? Är jag en som går på där bak medan människor släpps ut? Är jag en alldeles för "snäll" jävel som är så mesig att jag kommer för sent till skolan?
Svaret brukar pendla, och oftast kommer jag iallafall fram till skolan precis innan föreläsaren börjar.
Idag hade jag 4 timmars föreläsning, men de två sista timmarna dagdrömde jag om drömmen jag hade inatt och så funderade jag på olika saker jag kan dippa selleri i. Jag har köpt ganska mycket selleri.
En alldeles ny grön växt
Jag var på ICA. En promenix på 5-10 minuter härifrån ligger ett stort ICA. Där köpte jag sånt man behöver för att laga mat och påväg till kassan (Jag handlar snabbt för jag hatar att handla.) Så såg jag ett stort berg av gröna växter.
Tidigare under handlingens gång hade jag tänkt på hur utsatt jag kände mig när jag handlade. Hela tiden måste jag göra olika val som grundar sig enbart på min känsla. Vad jag vill ha att äta. Jag ska känna efter: "Kanske jag ska laga detta ikväll?" Och för framtiden: "Handlar jag extra mycket kommer jag inte att behöva handla på länge igen, så det är bra fastän det är jobbigt att bära." Det enda jag har att gå på är en känsla som finns någonstans inuti mig. Ibland kan jag tycka att det är drygt att stå och vara introspektiv på ICA Maxi, så jag försökte att göra mina slutledningar angående kvällens middag så snabbt som möjligt.
MEN.
När jag gick förbi den stora hyllan märkt: "GRÖNA VÄXTER 4 FÖR 99:-", så kände jag genast att här var det inga problem. Jag ville ha en blomma. Men att köpa 4 stycken samtidigt kändes som vore det lite mycket på samma gång.
Tyvärr var det ju inga blommor på växterna, men jag antar att det beror på någon form av periodiskt leverne och snart är det ju vår. Därför fantiserade jag på vägen hem om hur det en dag när jag vaknar kommer sitta små knoppar på min gröna växt. Dessa kommer sedan utvecklas till väldoftande blomster med vackra kronblad och ett lugn, en känsla av hopp och framtid kommer sänka sig över mitt hem.
Så nu sitter jag här med min fönsterfikus i en genomskinlig mjölbehållare framför mig. (Krukor är ganska dyra). Och jag är så glad över att vissa beslut kan vara så enkla. Därför ska jag analysera situationen och identifiera faktorerna så sådana här bra saker händer mig oftare.
Bilderna finns fortfarande inte på kylskåpet
Det är söndag, klockan är snart 12. Jag sitter i soffan och böjer in frispark efter frispark med Zlatan på FIFA 10. Det är så gött att lyckas. Varje gång är det lika skönt när det rasslar i nätet.
Jag lyssnar på Beach House dricker svart kaffe. Jag som alltid brukar dricka med mjölk.
Igår var jag på kalas och fick i enlighet med temat anledning att gå omkring enbart iförd morgonrock och shorts. Det är lite av en hemlig dröm jag närt i mitt bröst och igår hände det alltså. Vid några tillfällen kändes det som om festen var i slow motion och att gled igenom rummen, leendes som en kolonialherre.
Nu har jag så mycket saker att ordna så att jag måste spela mer tv-spel. Annars blir verkligheten för påträngande. Som att den riktige Zlatan inte gjorde mål igår heller och att jag således fortfarande inte har anledning att sätta upp bilderna på kylen igen. Som att jag måste börja jobba. Som att jag måste ha en inneboende. Som att mina tankar om integritet, meddelandebehov och självkänsla inte är koherenta.
Men skolan, den ordnar sig alltid. Jag har inte failat en enda tenta i hela mitt liv. Om det bara var lite kortare väg till skolan, och om det inte var omänskligt väder.
Boots och en hemlig revolver
Jag såg en bild från i somras nyss. På bilden figurerar jag och en bag-in-box. Något vitt vin var det. Fotografiet efter i bildspelet var också på mig. Mot en svart bakgrund avtecknade sig min gyllene man mot sommarens, bara några timmar långa, svarta natt.
Det var en sommarfest och vi satt kvar vid utemöblerna fastän det blivit lite kyligt. Vi tog på oss sommarjackorna för värme.
I bakgrunden skymtar en gatlampa och framför är min mun öppen, mina käkar som gångjärn på en ladugårdsdörr. På tungan kan man ana chips som blivit tuggade en, men inte fler gånger, när blixten lyste upp mitt anlete.
Det är en ögonblicksbild, och jag minns såklart inte vad det var jag skrattade åt.
Här är en annan bild, från december 2009. Jag åker tåg någonstans i Norrland. Matvagnen var lite vintage-inredd. Typerna på SJ har väl fattat att det är inne. Jag tyckte det var hur fint som helst, och jag fantiserade att jag hade på mig boots och en hemlig revolver.
Ett julskägg får man väl unna sig!
Välkomna tillbaks kära skäggälskare!
Nej, du ser inte i syne. Efter att ha legat i träda i exakt 5 månader och 26 dagar så gör Smacks och Pude på letitgrow.blogg.se en återblick!
Som nämnt så är det på söndag exakt ett år sedan vi började med skäggprojektet och därmed exakt ett halvår sedan vi avslutade det.
Hur har det gått för oss, undrar ni säkert, och det ska ni få veta. Under december månad kommer vi berätta, diskutera och kommentera vad som hände "efter skäggbloggen". Var den tog oss, vilka dörrar den öppnat, och hur vi bearbetat förändringen i vårt liv som den innebar.
Vi kommer också berätta om våra nya projekt, såsom Pudes Dagens kuk (Öppnas i nytt fönster) och Smacks med sambos kommande blogg som kommer handla om matlagningsprogram, wow, naturvetenskap, IDOL 2009, bloggfanatism och hemmakvällar.
Under hela tiden kommer vi självklart att odla varsitt präktigt julskägg så att vi återskapar lite av den där känslan vi alla fick hösten 2008.
Detta är de första bilderna i den här bloggen:
Smackan kaxigt poserandes med lånad skotskrutig slips och en billig gitarr.
En ung Pude med liten tofs och en ståtlig skäggmatta. Men ändå bara en början på vad som komma skulle.
Och ett år senare så ser vi ut såhär:
En äldre Smacks, med vindpinat ansikte där åren tagit ut sin rätt. Detta var dock för två veckor sedan och nu har jag klippt mig så jag ser ut nästan exakt som jag gjorde på bilden från förra året. Dock lite äldre och lite klokare.
Pude fikar i Norge i somras.
Och sist en bild på mig och Pude när vi åkte Krabban i Göteborg i somras. Jag hälsade på min skäggbroder i 1,5 vecka och vi gjorde roliga saker som att promenera i slottsskogen, ragga på reportrar från close-up magazine och skjuta sönder fotbollsmål. (Vilket kan ses här.)
Återigen, välkomna tillbaks för en julspecial med Smacks och Pude på letitgrow.blogg.se!
Update
Idag bestämde jag mig för att köra allt förutom muschen på 2 mm. Resultatet:
//Pude
Skäggets sista vädjan
Jag var som ett barn på julafton i väntan på tomten. Jag var så spänd av förväntan. Klockan var strax efter 17 när skäggtrimmern fördes mot mitt ansikte.
Jag ser nästintill utmattad ut, nervositeten gnagde hårt på mig.
Detta är nog ända gången jag kommer raka mig inför en publik bestående av två förväntansfulla vänner.
Mitt hakskägg har utan tvekan varit den mest dominanta delen av min skäggväxt. Hade "sidoskägget" varit lika tjockt hade jag nog övervägt att ha kvar skägget. Men sidoskägget var ett klent kompliment till en frodig hakskäggväxt.
När jag och Smacks diskuterade raktaktik så var min plan att raka sidoskägget först. Min plan ändrades dock minuter innan rakningen. Min kusin Hank (fotografen vid tillfället) föreslog att jag först rakar halva ansiktet, för att sedan fortsätta in på planen jag och Smacks lagt upp för rakningen. Så blev det.
Rakningen went on och jag började under all hårväxt se mitt gamla ansikte igen.
Ett obligatoriskt "fittskägg" var man ju tvungen att testa.
Skäggtussen är riktigt skabbig
.
Det blev en del hårtussar.
Slutresultatet fluktar ni på ovan bild. En riktigt stilig man om jag själv får tycka till.
Jag hade nästan glömt vad som gömde sig under ansiktsbehåringen. Det känns än idag, 2 dagar efter det redan nu historiska datumet 29:e maj, ovant att se mig själv i spegeln. Jag tycker ansiktet känns väldigt litet.
Jag återkommer med ett nytt inlägg där jag går igenom min tid med skägget. Nu ropar solen på en skägglös Pude.
//Pude
Allt är fullbordat.
Klockan var 17 och jag tog den sista bilden med skägg.
Så här fint hade jag gjort det inne på toaletten där rakningen skulle äga rum.
Jag satte upp håret med både snodd och spännen så att jag inte av misstag skulle raka i håret. Jag var ju sjuk och lite nervös och kanske skulle jag därför vara skakig på handen. Tofsen ser ju gigantisk ut!
Så tog jag ett djupt andetag och köttade in trimmern i min vänstra polisong. Den stannade nästan direkt för det var så tjockt, och jag fick utveckla en teknik där jag tog lite i taget.
Efter att jag tagit andra sidan med hade jag ett riktigt bockskägg á la Hetfield.
Och efter bockskägget trimmade jag bort allt utom en liten fläta.
Och till sist gjorde jag en äcklig liten tofs. Usch vad äcklig den var. Ni skulle varit där.
Och så till sist blev det färdigt!
Efter ett halvt år är jag återigen skägglös. Tyvärr kan jag inte riktigt njuta av det än då jag ligger hemma och är extremt förkyld. Bara att raka av skägget gjorde mig trött och jag var tvungen att vila i flera timmar. Sedan gick jag ock köpte pixa och efter det var jag också tvungen att vila. Nu har jag samlat krafter för att skriva lite här.
Här är lite av skägget.
Saker jag hittills märkt om hur det är att vara utan skägg:
1. Det är kallt om hakan när man går ut och ska köpa pixa.
2. Det är FRÄSCHT.
3. Man pillar inte tvångsmässigt i skägget hela tiden.
Personlighetsförändringar som kommit med skägget & håret:
1. Jag skrev om att långhåriga ofta spelar racketsporter. Jag har börjat spela badminton
2. Jag skrev om vissa grejer som långhåriga måste ha i sina hem. Bland dessa har jag införskaffat fesitvalposter och blockljus. Jag skrev också om skivsamling och stereo. En stereo har jag ej, och min skivsamling är i föräldrahemmet. Så den förutsägelsen var inte helt riktig.
2. Jag skrev om att långhåriga måste ha tatueringar. Jag har tatuerat mig.
I ett inlägg skrev jag om saker jag såg fram emot med att ha skägg, dessa var:
1. När det blir sommar och solen bleker det.
Det hann ju aldrig riktigt bli sommar. Men solen kom fram, och visst blektes det litegrann. Det var häftigt.
2. När folk på stan kommer fram och berömmer mig.
Så var det ju inte riktigt va...det hände lkanske någon gång. Och för tofsen fick jag också beröm någon gång. Men oftast var det tvärtom.
3. När jag kan ha en tofs utan att folk ska klaga och hålla på!
Så långt kom vi aldrig riktigt. Folk klagar.
4. När jag kan fläta mitt skägg och därmed börja lajva på riktigt.
4. När jag kan fläta mitt skägg och därmed börja lajva på riktigt.
Jag lyckades till slut fläta mitt skägg, och det var ganska häftigt. Dock tog jag det lugnt med lajvandet.
5. När jag dricker en skummig öl och hälften av skummet stannar i skägget.
5. När jag dricker en skummig öl och hälften av skummet stannar i skägget.
Punkt 5 har faktiskt varit en av de roligaste grejerna med att ha skägg. Det är manligt på något sätt när skummet fastnar i skägget.
6. När jag kan ha mitt hår som huvudkudde.
6. När jag kan ha mitt hår som huvudkudde.
Detta längtar jag fortfarande efter...
7. När jag inte behöver ha halsduk för att inte frysa.
7. När jag inte behöver ha halsduk för att inte frysa.
Jag har ju haft halsduk, men nu när jag rakat av skägget märkte jag ju som sagt att det är lite kallare om hakan utan.
8. När jag ser ut som om jag är 37 och inte behöver visa leg någonstans.
8. När jag ser ut som om jag är 37 och inte behöver visa leg någonstans.
Jag har faktiskt inte alls behövt visa leg ofta. På systemet tillexempel. Kanske 1 gång av 10.
9. När jag efter många år rakar av allt på sommaren och kan skratta åt den roliga solbrännan.
9. När jag efter många år rakar av allt på sommaren och kan skratta åt den roliga solbrännan.
Det ser inte alls konstigt ut!
10. När Marcus Berg i Kultiration äntligen kommer acceptera mig som sin like, ta mig under sina vingar, flytta ihop med mig i Tibet och lära mig allt om livet, döden och kärleken.
10. När Marcus Berg i Kultiration äntligen kommer acceptera mig som sin like, ta mig under sina vingar, flytta ihop med mig i Tibet och lära mig allt om livet, döden och kärleken.
Som sagt, det händer inte. Jag försökte, men Marcus är inte riktigt på det sättet. Han är för inne i sin egen grej och behöver bli klar med sig själv först.
Nu ska jag däcka i soffan och sova sova sova. Skägg ska jag inte heller tänka på på ett jävla tag. Det har upptagit mitt liv och det har varit det jag tvingats att prata om vid de flesta sociala tillställningar.
Men jag är glad att jag gick igenom detta. Som sagts många gånger innan: Skägget fick oss att båda titta inåt och utåt på vad som påverkar oss som individer, vad som formar vår identitet. Två unga självsäkra män som jag och Pude blev ändå ganska så nedbrutna av detta. Vi trodde att vi skulle kunna ställa oss över samhället och inte låta vårt utseende hejda oss från att vara de vi innerst inne är. Det man inte får syn på direkt, det som man måste övervinna fördomarna för att lära. Men det var mycket svårare än vi trodde.
Om jag skulle försöka mig på att sammanfatta denna tid så skulle jag vilja peka på:
1. Att ha långt och vildvuxet skägg och hår påverkar ens identitet och relationer.
2. Du är varken bara din kropp eller själ, du är både och samtidigt och de behöver varandra. Båda behöver må bra och känna sig som dig.
3. Att våga ta språnget ut på 70000 famnars djup och där finna ro, att börja på något och slutföra det. Det är något man mår bra av. Och det är kul på vägen.
Tack alla ni som läst, och tack alla ni som kommenterat. Speciellt tack till Sebastian och Jimson som har varit mycket peppande under de svåra stunderna.
Vad är det för människa som fanns under skägget? På vilket sätt har jag förändrats? Vad har jag lärt mig? Det är något som kommer uppenbara sig för mig steg för steg i framtiden i oändlighet. Det finns ingen botten i mig. Som Björn Ranelid skulle sagt:
"Min själ väger inte mer än drömmen i en fjäril, men den rymmer så mycket att Gud behöver ta till sin stora passare för att sluta den."
"Min själ väger inte mer än drömmen i en fjäril, men den rymmer så mycket att Gud behöver ta till sin stora passare för att sluta den."
En halvtimme
Ett halvår har blivit till en halvtimme och nu stiger jag upp ur soffan. Kameran är laddad. Trimmern är laddad. Jag snyter mig. Fortfarande lite sjuk. Jimson, den tappre hårpåhejaren ringde och peppade.
Jag trycker på play. Intervention med Arcade Fire.
Nu börjar den slutliga uppladdningen. 17:00 börjar det och slutar det. Lite nervös är jag faktiskt, liksom Pude. Vad är det för en människa som döljer sig därunder?
/Smacks
Nervös...
Nu är det 3 timmar kvar. Jag är av någon anledning väldigt nervös. Detta känns väldigt stort.
Detta känns bra.
//Pude
Rakningen
Jag vaknade nyss, klockan är 13:30. Jag så jävla förkyld. Slängde i mig en näve panodil för att kunna orka sätta mig här ens.
Är inte detta typiskt kära vänner? Det finns EN DAG under hela mitt liv då jag har haft skägg i ett halvår och ska raka av det. Och den dagen ÄR JAG SJUK.
Pude ringde mig nyss och vi hade en liten öveläggning. 17:00 kommer rakningen att starta både i lärdomsstaden Lund och i Göteborg.
Och de skulle göra allting nytt.
Jag tittar på kalendern. Jag ser att klockan är över 00:00. Plötsligt är det den 29 maj. Denna dag som jag väntat på i 6 månader. 26 veckor. 182,5 dagar. Så länge har jag burit detta skägg på min haka. Så länge har jag vänt mina tankar utåt och inåt. Så länge har detta projekt pågått. Till slut blev det större än både jag och Pude. Jag ska nu gå och lägga mig, och när jag vaknar upp i morgon kommer det vara en annan Smackan. Men samtidigt kommer allt jag varit att finnas kvar inuti mig. På ett sätt känns det här stort, och på ett sätt banalt. Livet kommer gå vidare. Om en vecka kommer allt att vara som vanligt igen. Men med en liten skillnad. Vi bestämde oss för något, och vi klarade det.
Jag måste passa på att tacka Pude. En mörk kväll i november satt jag framför datorn i lärdomsstaden Lund och snackade med honom. Vi kom på idén att vi skulle odla varsitt skägg. Flera mil ifrån varandra, men ändock skägg. Det skulle bli ett projekt, och vi skulle se hur det påverkade vår självkänsla och våra relationer. Och vilket projekt det blev sen! Vilka dalar och toppar vi upplevt. Vilka underbara skäggstunder och vilka hemska upplevelser på våra kammare.
Vissa stunder bar min skäggbroder mig genom detta. Och vissa stunder bar jag honom. Det är säkert, att utan varandra hade vi aldrig klarat oss. Men nu har vi klarat det. Klockan har slagit och projektet har bara en sista sak kvar att uträtta. Den heliga rakningen. Imorgon är jag helt ledig. Jag kommer gå upp den stund jag behagar. (Kanske inte 08:00 som jag sagt. För det är jävligt sent och jag är jävligt trött.) Och så kommer jag låta det ta den tid det tar att bli av med detta som vuxit på mig, som lärt mig saker, som plågat mig.
Den sista dagen med skägg har också varit en av de bästa dagarna med skägg. Jag såg Zimbardo, jag gick på en trevlig promenad och jag trivdes i goda vänners lag hela resten av kvällen. Det kommer bli fler sådana dagar, med eller utan skägg.
/Smacks
Skäggtrimmer!
Nu har jag precis varit och inhandlat en sådan här beauty:
En Philips QT4020.
499:- kostade den här skönheten på Siba, så jag hoppas att det är bra skit. Det jag vet om den är att det finns 9 olika längdinställningar och att man kan köra den sladdlös.
Imorrn är det äntligen dags!
//Pude
Den sista dagen har börjat
Så vaknade jag upp. Lite sjuk tror jag att jag är. Ska ta en panodil och klä på mig varmt för Zimbardo kommer till Lewnd.
Min lilla sjukdom ska dock inte få ta glädjen av den här dagen ifrån mig. Idag ska jag göra allt jag inte kan göra utan skägg och imorgon ska jag vara så nöjd med mig själv.
Blodomloppet
Nu ska jag strax gå 5 km i slottsskogen, det är nämligen dags för Blodomloppet.
Observera den pimpade kragen a'la min kollega Anne-Lee
Jag måste även citera Smacks när jag frågade om han hade gjort någon retusch på bilden i hans förra inlägg.
Hans svar var "Jag har bara gjort den lite ljusare och lite mörkare"
Som "bildnörd" kan jag inte annat än att gapskratta åt den förklaringen. Själv hade jag nog sagt att jag ökade kontrasten lite :)
//Pude
Passbild (2 dagar kvar)
En vän sade idag till mig att jag ska ta till vara av de sista skäggdagarna så att jag inte får en identitetskris och känner mig utlämnad och naken när skägget är av. Det tåls att tänka på. Nu har jag satt trimmern på laddning iallafall. Den kommer behöva mycket djuice för att kunna ta sig an det gigantiska skägget.
Idag var jag hos polisen och hämtade ut mitt pass. Idiot som man är så ordnade jag ju passet typ EN VECKA innan skägget åker av. Så ända till 2014 kommer det vara den här bilden som alla länder kommer mötas av:
Såhär i efterhand tänker jag att jag åtminstone kunnat fixa håret lite innan. Någonting liksom.
Som svar på Pudes fråga har jag gjort 9 mål på 9 matcher!
/Smacks
En liten fundering...
Jag vill börja med att gratulera Smacks till Cupsegern! Han har glömt nämna hur många baljor han stänkt in under säsongen, en målskytt av rang. Jag vill även be om ursäkt för att jag glömde blogga igår, jag skyller det på rosévinet som försedde mig med en fin salongsberusning.
Dagens fundering: Hade mitt knä varit helt om inte jag inte burit på tyngden av mitt skägg?
//Pude
Cupvinnare! (3 dagar kvar)
F.C. PsyKicks vann cupen! Jag tror att ni ser vem som är jag.
Den här veckan har varit den bästa i mitt liv sedan flera år tillbaks. Vi vann cupfinalen, de flesta tentafrågorna är färdiga, skägget åker av, och livet är så jävla sweet över huvudtaget.
