Hästakaffe
Vaknar tidigt och kokar hästakaffe. Glasögonen är redan nerpackade i väskan så jag ser knappt vad jag skriver.
De spelar hockey tidigt på morgonen, men förlorar. Jag ska till skolan för att studera på egen hand, inga lektioner. Det ger en sorts lugn att tänka på studierna som ett jobb som måste göras. 9-5. Vem fan jobbar 9-5?
De bästa orden har djurprefix. Kattatvätt, hästakaffe. En strävan i mitt liv är att transcendera dessa begrepp till att omfatta ett större spektrum ordkombinationer. Katta- är allt som man gör lite halvdant. Hästa- är allt som är mäktigt som fan.
Men helst av allt vill jag skjuta sönder ett fopollsmål.
Att bli glad och sedan ledsen
Min rumskamrat under gymnasietiden lade en gång vantarna på en bok om frenologi i vilken det fanns massa bilder på människor som såg ut om djur.
Det är förvånansvärt lätt att tänka sig människor som djur. Titta omkring dig på bussen. Det finns alltid någon med en rädd blick, som ett rådjur. Tittar efter nästa hållplats, efter vilka människor som går på. Det finns en söt kaninbrud. Det finns ett gäng apor, ofta runt 15 år gamla. Kroppen är oproportionerlig och de pillar på allt. Kan inte hålla tyst. De halvsovande kattungarna kan man också se. De sitter tätt intill varandra och är helt ovetande om världen omkring.
Vad jag mer tänkte på under min bussfärd var min skånetrafikenplastficka. I den hade jag nämligen mitt studentkort, visakort och körkort. På morgonen hade jag inte hittat den, "plånboken". Jag tänkte efter, och jag hade inte sett den på 2 dagar. Jag var säker på att jag tappat bort den igen, som i höstas. Och förra veckan tappade jag bort mina nycklar.
Så kom jag hem och började leta. Systematiskt gick jag igenom rum efter rum. Vände på bladen i mina anteckningsblock. Efter att tag fann jag mig ståendes lutad mot kylskåpet, tragiskt medveten om att jag var en slarvig person. Som slarvar bort saker hela tiden. Jag öste ut min ångest över Sebastian, när jag kom på det: Jag hade ju lånat en tröja med fickor av honom för 2 dagar sedan! Med tillförsikt öppnade jag dörren till garderoben, tog ett djupt andetag och körde ner handen i fickan. Och där var den såklart.
Jag blev så glad att jag sprang tillbaks till köket och snurrade plånboken högt över mitt huvud samtidigt som jag gjorde ljudet till "small treasure" i Zelda. Pådriven av Sebastians glada reaktion slängde jag ner plånboken på golvet för att fortsätta spexa. Jag pekade på plånboken och skrek: "YOU THOUGT YOU COULD GET AWAY FROM ME MOTHERFUCKER!? YOU THOUGHT YOU COULD RUN!? WELL YOU THOUGHT WRONG!"
Och så stampade jag på den. Sen spelade jag tvspel och var glad som ett barn.
Idag när jag öppnade skånetrafikenplastfickan såg jag att mitt visakort gått sönder i två delar, antagligen till följd av min oömma behandling föregående dag. Detta fick mig att skämmas över min barnslighet men sen tänkte jag att jag skriver det i en blogg på internet istället.
Saker jag inte vågar säga högt i klassrummet
Ni vet hur det är på en föreläsning. Kroppens signaler tar över och hjärnan börjar rationalisera bort nödvändigheten av att verkligen anteckna just allt. Man börjar frysa lite, blundar ihop ögonen hårt, öppnar dem, tar ett djupt andetag och sträcker på sig. Snabb titt på klockan. 20 minuter kvar. Till vad?
Plötsligt säger din föreläsare:
"Jag kan inte säga till er vad ni ska ha för skäl att välja det ena eller de andra, utan det ser ni i framtiden."
Och det är det viktigaste någon säger på hela dagen. Dagdröm om framtiden. Dröm om att din lärare blir din mentor likt en amerikansk film. Dröm om att någon tror på dig. Du ska göra val som är viktiga, och du kommer klara av att göra valen.
Dagdröm om att du kan se in i framtiden. Se dig själv som pappa i Falkenberg:
Jag skulle kunna utbilda mig, bli kock eller bankir eller vad som helst få ett jobb med en riktig lön, köpa nya kläder, fina dyra kläder kanske, som jag gillar.
Sen kanske jag träffar en tjej där, någon som gillar mig och som jag gillar. Det skulle vara en tid tillsammans där det bara var hon och jag. Långa morgnar i sängen helt uppslukade av varandra. glömma allt annat, bara prata vårt eget språk.
Och det bli kanske bråk, men vi löser det, snackar ut och sen flyttar vi ihop
vi köper bil utmed havet, bygger bo och sen skaffar vi bar. 3 4 stycken barn vill jag ha. Roliga och starka barn. Och jag ska älska dem och ge dem ett hem. Ge dem en farsa.
"Få ett jobb med en riktig lön. Köpa nya kläder. Fina dyra kläder kanske, som jag gillar. Sen kanske jag träffar en tjej där, någon som gillar mig och som jag gillar. Det skulle vara en tid tillsammans när det bara var hon och jag. Långa morgnar i sängen helt uppslukade av varandra. Glömma allt annat, bara prata vårt eget språk.
Och det blir kanske bråk, men vi löser det, snackar ut och sen flyttar vi ihop. Vi kör bil ut med havet, bygger bo och sen skaffar vi barn. Tre, fyra stycken barn vill jag ha. Roliga och starka barn. Och jag ska älska dem och ge dem ett hem. Ge dem en farsa."
Men din föreläsare pratar inte om att kunna se in i framtiden, hon pratar inte om hur man ska leva sitt liv. Hon pratar om matematik.
Människan har inte lätt för att se förändring under ett längre tidsspann. Det är därför det är svårt att att göra saker som får återverkan först långt senare.
Tidigare i mitt liv var det viktiga det som hände inuti en människa. Nu lär jag mig varje dag i skolan att teh shit, det är allt som händer ute i världen och att man kan räkna på det. Räkna ut nästan allt man undrar, bara man lär sig alla formler. Det är extremt coolt på sitt sätt, men jag antar att ens tankesätt blir förändrat på det där långsamma sättet så att jag som människa inte riktigt märker det.
Men så farligt är det nog inte om jag bara håller distansen. Något av det roligaste jag vet är föreläsarna jag har som använder begreppet "rymden" istället för "rummet". De menar ju samma sak, men i min värld, när någon säger rymden, så scwhooosh: Ser jag rymden. Jag ser en skiftnyckel flyta med konstant hastighet eftersom summan av krafterna är < 0. (Ibland får man ju faktiskt anledning att vara seriös och skriva: <3) Jag ser Christer, glad som en pojke utföra experiment för att USA's vapenindustri. Jag ser kometer flyga med svansarna rakt ut från solen och jag jag ser planeter. Och så säger mannen framför den vita tavlan att något är på ett speciellt sätt i rymden! Men hur är det då på jorden!? Och betyder detta alltså att rymden är så fucken awesome att vi lär oss hur det är där, när vi bor på jorden!
Men i verkligheten är rymden vi pratar om en modell med en rumslig dimension.
En dag ska jag ta mod till mig och räcka upp handen efter en sån här episod, och så ska jag fråga:
"Men, hur är det på jorden då?"
Och hoppas med hela mitt hjärta att det åtminstone finns några andra som tycker att teh shit är det som händer i huvudet på folk.
Sak nummer 2 som jag inte vågade säga högt i klassrummet
På en biologiföreläsning berättade den vithårige mannen att när en främmande lejonhane tar över en flock med lejoninnor och deras små lejonbarn så dödade han alla små lejonpojkar eftersom de är presumtiva konkurrenter. I framtiden.
Då ville jag med hela min själ och hela mitt hjärta räcka upp handen och säga:
"Men , du får rätta mig om jag har fel, men jag trodde att det gick till så att den främmande lejonhannen dödade lejonungarnas pappa, fick dem att tro att det var deras eget fel att pappan var död, och sedan skickade han ut dem i öknen för att dö?"
Men såklart vågade jag inte. På vägen hem den dagen bannade jag mig själv och skrev ner på min lista "Saker jag ska göra innan jag dör":
#14: Föreläsa inom något ämne, och som en parallell till ett skeende som är viktigt för föreläsningen i fråga beskriva förfarandet då en främmande lejonhanne tar över en ny flock. Men innan jag berättar hur det verkligen går till ska jag lägga upp armen på fönsterkarmen, le lite, skrocka till och säga: "Ha, ja, man skulle ju kunna tro att den främmande lejonhannen dödar lejonungarnas pappa, får dem att tro att.....osv".
Och så kommer det roligaste som någon någonsin sagt eller kommer säga, vara sagt.
18:25
Dagen med 8 timmars föreläsningar avslutades med orden: "...och det är därför som vi kan äta ganska stora mängder ananas utan att må dåligt."
Sen fick jag skjuts till Ica och där inhandlade jag ingredienser till AMERICAN PANGCAKES som jag ska avnjuta till en film, helst av allt från Falkenberg. Ett tag var jag inne på caverullar, nu är det Falkenberg. Det är det nya. Eller, det är det gamla nya. Och jag har aldrig ens gillat film speciellt mycket.
Idag var alla våra efternamn borta från brevlådan. Hoppas innerligt att det inte betyder något.
En fantasi (FANGTUSEEW)
Jag har en kanna med en fin batch av det svarta guldet framför mig. Ett nydiskat kök, nerdragna persienner. Alla sover, jag har en gitarr. Jag använde precis den sista tändstickan ur en tändsticksask jag stal av A för några månader sedan. Förra året. Jag tände två värmeljus med den och skänkte en tanke åt svunna tider och Bear Grylls (Öppnas i nytt fönster), då en sista tändsticka hade kunnat göra skillnad. Nu gjorde den skillnaden att jag inte behövde gå ut ur köket.
Så försöker jag tänka mig att jag är med i en film. En film med ett SÅNDÄRNT manus ni vet. Där man kan sitta i ett kök, lite trött, man är en liten tidig morgon. Man är en liten tidig morgon. Det är en copingstrategi jag har, att se mig själv med en kamera utifrån. Det funkar skitbra. Visst, saker kan kännas trista. Men det är en helt annan sak huruvida de är det. En känsla är just bara en känsla, och ofta kan det vara så att den är helt verklighetsfrånvänd, eller att orsaken ligger så långt utanför fattningsförmågan att den snarast kan betraktas som irrelevant. Detta ger i sin tur upphov till ett substanslöst liv i en smältdegel (!) av grå nyanser.
Så försöker jag tänka mig att jag är med i en film. En film med ett SÅNDÄRNT manus ni vet. Där man kan sitta i ett kök, lite trött, man är en liten tidig morgon. Man är en liten tidig morgon. Det är en copingstrategi jag har, att se mig själv med en kamera utifrån. Det funkar skitbra. Visst, saker kan kännas trista. Men det är en helt annan sak huruvida de är det. En känsla är just bara en känsla, och ofta kan det vara så att den är helt verklighetsfrånvänd, eller att orsaken ligger så långt utanför fattningsförmågan att den snarast kan betraktas som irrelevant. Detta ger i sin tur upphov till ett substanslöst liv i en smältdegel (!) av grå nyanser.
Och just därför visualiserar jag en kamera bredvid mikrovågsugnen.
Bear Gryll's i Costa Ricas regnskog
Musli, Lee "Scratch" Perry och sleazerock från Falkenberg
Igår tittade jag på Lee "Scratch" Perry. Han var gammal, hade rosa hår och svarta mjukisbyxor på sig. På kavajen hade han diverse guldbeslag och kepsen var helt belamrad med blingbling, likaså hans röda kängor. Över nästan hela ansiktet växte små krulliga skäggstrån som bildade ett täcke över den skrovliga och fläckiga hyn på den 73 år gamla mannen.
Likt en kung skred han sakta över scengolvet, ackompanjerad av trummis, gitarrist, basist och diverse samplingar som trummisen besatt höll takt med i ett par hörlurar. Han svepte långsamt med sin arm över publiken, gick vid flera tillfällen fram och lät publiken känna på hans svarta händer och guldiga ringar.
Eftersom han är lite av fader till reggaen så var det ju självklart en standardspelning ur just den genren. Inga utsvävningar, förutom en lätt touch av dub som ju också är Perry's gebit.
Han sjunger ju inte så jävla bra, och egentligen hade han inte behövt öppna munnen alls, för hans uppenbarelse räckte gott och väl.
Jag kände mig som på gymnasiet igen, när man alltid gick på konsert och rytmisk musik var något nytt och häftigt. (Och innan man var tvungen att göra definierande val om livet såklart.) En musik man kan dansa till och känna i hela kroppen. En musik med ett budskap om kärlek och frihet istället för droger och sex. Eller, haha, i en kontrast åtminstone: Ett avbrott från högstadiets hormonstinna, enkelspåriga och brölande hårdrock. Sleazerock från Falkenberg. Det var störst när jag var yngre, och kanske är det så fortfarande. Säg det med din bonnigaste röst: "Sleazerock från Falkenberg". Slitet, plattat hår på en 16-åring med nybrända tatueringar med klassiskt motiv. Dödskallarna och spaderässen slingrar sig uppför armen tillsammans med rosorna. Rockpowsingen är inövad, ur bakfickan på de extremt tajta svarta jeansen sticker en snusnäsduk upp, Jack Daniels som storebrorsan köpt ut för han är likadan, massa groupies som tror att man är med i ett riktigt band som snart kommer slå för att man varit med i musikdirekt i rådhuset i Laholm.
Den snyggaste killen jag sett i hela mitt liv spelade bas i ett Sleazerockband från Falkenberg.
Men igår var jag långt bort ifrån Falkenberg.
Jag och Crazytown vann La Liga på den näst svåraste svårighetsgraden på FIFA 10 häromdagen. Igår började vi spela med Man. City i Premier League istället. Vi spelade idag också, men det gick så dåligt så jag blev arg och vi stängde av efter två matcher.
Jag skrattade också ihjäl mig innan när Mowgli sade "musli". Med u.
Lee "Sratch" Perry
Lee "Sratch" Perry's sko som jag fotade med min mobilkamera
Pappa knäpper cykelhjälmen
Idag ska jag ansa mitt skägg. Detta är ju ändå en skäggblogg, för som vi visat är skägget så mycket mer än håret på din haka.
Jag ska ansa det för att slippa "pappa knäpper cykelhjälm"-effekten som uppstår när jag drar upp dragkedjan på min tröja. Skägget fastnar i dragkedjan och det gör ont. Genast kommer tårar i ögonen och jag blir ett barn i overall med cykelhjälm som skriker: AJ! Och jag är alldeles varm och svettig för jag är fortfarande inomhus, det tar lång tid att klä på sig. Och så är jag inte sugen på att cykla längre.
Det finns en artist som kallar sig Phosphorescent, och 2007 släppte han en skiva som heter "Pride". Den är sjukt bra. Nu ska jag somna i soffan.
Studying the sadness in your perfect limbs
Move them under mine until they learn to blend
And I will keep repeating til they understand
Irene Bonde ger svar på tal
Jag studerar bland annat Matte D nu. Av en kompis fick jag en gammal Matte D-bok alldeles gratis. Boken i fråga heter "Matematik 3000", komvux edition, och den utgavs 2001. Framsidan ser ut att vara gjord av en konstnär under influens av psykedeliska droger, och under en studiepaus häromdagen så mejlade jag förlaget, Natur och kultur, för att fråga vad fan som var meningen. Nedan följer mejlet.
"Hej!
Jag sitter med ett exemplar av boken Matematik 3000 för komvux (2001) av Lars-Eric Björk, Hans Brolin och Roland Munther framför mig och studerar. (ISBN: 978-91-27-51028-9)
När jag tog en paus för att koka mig en kopp kaffe tittade jag närmare på bokens framsida. Den består av ett kollage av bland annat en mun, en trebent plockad kyckling, spindelmannen, en ung man med djävulshorn och vad som ser ut att vara en Sovjetisk medalj.
För mig ter sig motiven underliga, och jag undrar om det finns någon som kan förklara varför just denna framsidan valdes till boken, och om det finns något syfte med den?
Jag bifogar en bild.
Tacksam för svar!
Vänliga hälsningar
Marcus Lindsköld"
Såhär ser den konstiga matteboken ut:
Efter ungefär ett dygn svarade en kvinna vid namn Irene Bonde.
______________________________________________________________________
Hej Marcus,
Det var tråkigt att du inte uppskattade omslaget. Jag kan hålla med om att det är speciellt.
Boken utkom för snart 10 år sedan och jag kan tyvärr inte redogöra för tankegångarna som konstnären som gjorde detta collage hade vid det tillfället. Men jag hoppas att du uppskattar bokens innehåll desto mer.
Vänliga hälsningar,
Irene Bonde
Förlagsredaktör/Editor
Läromedel/Textbooks
Tel dir +46 8 453 87 88
Natur & Kultur
P.O. Box 27323, SE-102 54 Stockholm, Sweden
Besök/Visit: Karlavägen 31
Tel +46 8 453 86 00 Fax +46 8 453 87 91
______________________________________________________________________
Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker nog att Irene använder en ganska kaxig ton när hon säger att hon inte kan, jag citerar: "/.../redogöra för tankegångarna som konstnären som gjorde detta collage hade vid det tillfället."
Lite syrligt ja, och hon svarar inte heller på frågan varför just den bilden ändå valdes av hennes företag.
Nåväl, jag tänkte inte starta någon beef med Irene och hon var ju väldigt trevlig som svarade, så jag skrev såhär:
"Hej Irene!
Jadå, jag uppskattar bokens innehåll mycket, och jag kan ju alltid slå in den i något papper som man gjorde på mellanstadiet så jag slipper se framsidan. =)
Tacksam för snabbt svar och lycka till i framtiden!
Hälsningar Marcus"
Lilla Omega
Klockan är 09:23 och jag har bestämt mig för att inte gå till skolan. De senaste dagarna har jag obsessat över hur jobbigt jag tycker det är att gå till skolan, och nu har det snöat hela natten så om jag ens kommer fram till skolan så kommer jag vara försenad och så jävla förbannad att jag antagligen mår mycket bättre av att stanna hemma trots den ångest det kanske innebär. Därför måste jag övertyga mig själv om det moraliska i att jag sitter här och dricker kaffe och slösurfar nu.
Greken kom tillbaks precis. Han gick upp tidigt och tog tåget till Ystad. Han hade missat att vartannat tåg var inställt, så han fick vänta 40 minuter på stationen. Sedan stannade tåget i Svedala och han fick vänta 20 minuter på att det skulle komma ett som tog honom tillbaks.
Igår gjorde vi american PANGcakes.
Greken var nervös över att Kissie ska operera sina bröst.
Jag och Crazy vann La Liga på näst svåraste svårighetsgraden på FIFA 10.
Jag insåg vad vinkelhastighet är och att det har den coolaste beteckningen av alla: Lilla Omega.
Nu ska jag studera hela dagen så att jag när jag lägger mig ikväll kan må bra och tänka: "Ja, jag hade rätt. Jag är en vuxen människa som kan göra medvetna, underbyggda val i mitt liv vilka i slutändan gör att jag mår bra."
Vad jag har som wallpaper
Jag driver med mig själv genom att ha Katherine Heigl som wallpaper. Inget snusk, inte så alls, men hon tittar in i kameran med en intensiv blick som är fri att tolkas.
Jag har haft det så länge nu att jag vant mig. Men man får inte stagnera, så igår bytte jag till en bild ur filmen "Man tänker sitt" som jag såg med Sebastian igår. Dock var bilden så lågupplöst att jag var tvungen att byta tillbaks. Så nu tittar Dr. Stevens på mig igen.
Jag har aldrig varit killen som har en brud som wallpaper. Därför är det kul att jag har det.
Jag utmanar mig själv på andra sätt också. Nu när jag kom hem från skolan kokade jag upp vatten för att göra pasta. Sebastian åt frukost och hade gjort kaffe, så jag drack kaffet och nu är jag inte hungrig längre, men jag ska äta ändå för jag vet att jag behöver.
Idag när jag vaknade mådde jag dåligt över att det är så drygt att ta sig till skolan igen. Först går jag i fem minuter till tåget, sedan står jag och väntar på att tåget ska komma. Jag åker tåg i 5 minuter. Sedan går jag till bussen. Jag väntar på bussen. Jag åker med bussen som ALLTID är proppfull. Varje morgon är en moralisk kamp där jag frågar mig själv vilken människa jag är. Är jag en som trängs? Är jag en som går på där bak medan människor släpps ut? Är jag en alldeles för "snäll" jävel som är så mesig att jag kommer för sent till skolan?
Svaret brukar pendla, och oftast kommer jag iallafall fram till skolan precis innan föreläsaren börjar.
Idag hade jag 4 timmars föreläsning, men de två sista timmarna dagdrömde jag om drömmen jag hade inatt och så funderade jag på olika saker jag kan dippa selleri i. Jag har köpt ganska mycket selleri.
En alldeles ny grön växt
Jag var på ICA. En promenix på 5-10 minuter härifrån ligger ett stort ICA. Där köpte jag sånt man behöver för att laga mat och påväg till kassan (Jag handlar snabbt för jag hatar att handla.) Så såg jag ett stort berg av gröna växter.
Tidigare under handlingens gång hade jag tänkt på hur utsatt jag kände mig när jag handlade. Hela tiden måste jag göra olika val som grundar sig enbart på min känsla. Vad jag vill ha att äta. Jag ska känna efter: "Kanske jag ska laga detta ikväll?" Och för framtiden: "Handlar jag extra mycket kommer jag inte att behöva handla på länge igen, så det är bra fastän det är jobbigt att bära." Det enda jag har att gå på är en känsla som finns någonstans inuti mig. Ibland kan jag tycka att det är drygt att stå och vara introspektiv på ICA Maxi, så jag försökte att göra mina slutledningar angående kvällens middag så snabbt som möjligt.
MEN.
När jag gick förbi den stora hyllan märkt: "GRÖNA VÄXTER 4 FÖR 99:-", så kände jag genast att här var det inga problem. Jag ville ha en blomma. Men att köpa 4 stycken samtidigt kändes som vore det lite mycket på samma gång.
Tyvärr var det ju inga blommor på växterna, men jag antar att det beror på någon form av periodiskt leverne och snart är det ju vår. Därför fantiserade jag på vägen hem om hur det en dag när jag vaknar kommer sitta små knoppar på min gröna växt. Dessa kommer sedan utvecklas till väldoftande blomster med vackra kronblad och ett lugn, en känsla av hopp och framtid kommer sänka sig över mitt hem.
Så nu sitter jag här med min fönsterfikus i en genomskinlig mjölbehållare framför mig. (Krukor är ganska dyra). Och jag är så glad över att vissa beslut kan vara så enkla. Därför ska jag analysera situationen och identifiera faktorerna så sådana här bra saker händer mig oftare.
