letitgrow

Jag har haft det så länge nu att jag vant mig. Men man får inte stagnera, så igår bytte jag till en bild ur filmen "Man tänker sitt" som jag såg med Sebastian igår. Dock var bilden så lågupplöst att jag var tvungen att byta tillbaks. Så nu tittar Dr. Stevens på mig igen.

Jag har aldrig varit killen som har en brud som wallpaper. Därför är det kul att jag har det.

Jag utmanar mig själv på andra sätt också. Nu när jag kom hem från skolan kokade jag upp vatten för att göra pasta. Sebastian åt frukost och hade gjort kaffe, så jag drack kaffet och nu är jag inte hungrig längre, men jag ska äta ändå för jag vet att jag behöver.

Idag när jag vaknade mådde jag dåligt över att det är så drygt att ta sig till skolan igen. Först går jag i fem minuter till tåget, sedan står jag och väntar på att tåget ska komma. Jag åker tåg i 5 minuter. Sedan går jag till bussen. Jag väntar på bussen. Jag åker med bussen som ALLTID är proppfull. Varje morgon är en moralisk kamp där jag frågar mig själv vilken människa jag är. Är jag en som trängs? Är jag en som går på där bak medan människor släpps ut? Är jag en alldeles för "snäll" jävel som är så mesig att jag kommer för sent till skolan?

Svaret brukar pendla, och oftast kommer jag iallafall fram till skolan precis innan föreläsaren börjar.

Idag hade jag 4 timmars föreläsning, men de två sista timmarna dagdrömde jag om drömmen jag hade inatt och så funderade jag på olika saker jag kan dippa selleri i. Jag har köpt ganska mycket selleri.