Update
Idag bestämde jag mig för att köra allt förutom muschen på 2 mm. Resultatet:
//Pude
Skäggets sista vädjan
Jag var som ett barn på julafton i väntan på tomten. Jag var så spänd av förväntan. Klockan var strax efter 17 när skäggtrimmern fördes mot mitt ansikte.
Jag ser nästintill utmattad ut, nervositeten gnagde hårt på mig.
Detta är nog ända gången jag kommer raka mig inför en publik bestående av två förväntansfulla vänner.
Mitt hakskägg har utan tvekan varit den mest dominanta delen av min skäggväxt. Hade "sidoskägget" varit lika tjockt hade jag nog övervägt att ha kvar skägget. Men sidoskägget var ett klent kompliment till en frodig hakskäggväxt.
När jag och Smacks diskuterade raktaktik så var min plan att raka sidoskägget först. Min plan ändrades dock minuter innan rakningen. Min kusin Hank (fotografen vid tillfället) föreslog att jag först rakar halva ansiktet, för att sedan fortsätta in på planen jag och Smacks lagt upp för rakningen. Så blev det.
Rakningen went on och jag började under all hårväxt se mitt gamla ansikte igen.
Ett obligatoriskt "fittskägg" var man ju tvungen att testa.
Skäggtussen är riktigt skabbig
.
Det blev en del hårtussar.
Slutresultatet fluktar ni på ovan bild. En riktigt stilig man om jag själv får tycka till.
Jag hade nästan glömt vad som gömde sig under ansiktsbehåringen. Det känns än idag, 2 dagar efter det redan nu historiska datumet 29:e maj, ovant att se mig själv i spegeln. Jag tycker ansiktet känns väldigt litet.
Jag återkommer med ett nytt inlägg där jag går igenom min tid med skägget. Nu ropar solen på en skägglös Pude.
//Pude
Allt är fullbordat.
Klockan var 17 och jag tog den sista bilden med skägg.
Så här fint hade jag gjort det inne på toaletten där rakningen skulle äga rum.
Jag satte upp håret med både snodd och spännen så att jag inte av misstag skulle raka i håret. Jag var ju sjuk och lite nervös och kanske skulle jag därför vara skakig på handen. Tofsen ser ju gigantisk ut!
Så tog jag ett djupt andetag och köttade in trimmern i min vänstra polisong. Den stannade nästan direkt för det var så tjockt, och jag fick utveckla en teknik där jag tog lite i taget.
Efter att jag tagit andra sidan med hade jag ett riktigt bockskägg á la Hetfield.
Och efter bockskägget trimmade jag bort allt utom en liten fläta.
Och till sist gjorde jag en äcklig liten tofs. Usch vad äcklig den var. Ni skulle varit där.
Och så till sist blev det färdigt!
Efter ett halvt år är jag återigen skägglös. Tyvärr kan jag inte riktigt njuta av det än då jag ligger hemma och är extremt förkyld. Bara att raka av skägget gjorde mig trött och jag var tvungen att vila i flera timmar. Sedan gick jag ock köpte pixa och efter det var jag också tvungen att vila. Nu har jag samlat krafter för att skriva lite här.
Här är lite av skägget.
Saker jag hittills märkt om hur det är att vara utan skägg:
1. Det är kallt om hakan när man går ut och ska köpa pixa.
2. Det är FRÄSCHT.
3. Man pillar inte tvångsmässigt i skägget hela tiden.
Personlighetsförändringar som kommit med skägget & håret:
1. Jag skrev om att långhåriga ofta spelar racketsporter. Jag har börjat spela badminton
2. Jag skrev om vissa grejer som långhåriga måste ha i sina hem. Bland dessa har jag införskaffat fesitvalposter och blockljus. Jag skrev också om skivsamling och stereo. En stereo har jag ej, och min skivsamling är i föräldrahemmet. Så den förutsägelsen var inte helt riktig.
2. Jag skrev om att långhåriga måste ha tatueringar. Jag har tatuerat mig.
I ett inlägg skrev jag om saker jag såg fram emot med att ha skägg, dessa var:
1. När det blir sommar och solen bleker det.
Det hann ju aldrig riktigt bli sommar. Men solen kom fram, och visst blektes det litegrann. Det var häftigt.
2. När folk på stan kommer fram och berömmer mig.
Så var det ju inte riktigt va...det hände lkanske någon gång. Och för tofsen fick jag också beröm någon gång. Men oftast var det tvärtom.
3. När jag kan ha en tofs utan att folk ska klaga och hålla på!
Så långt kom vi aldrig riktigt. Folk klagar.
4. När jag kan fläta mitt skägg och därmed börja lajva på riktigt.
4. När jag kan fläta mitt skägg och därmed börja lajva på riktigt.
Jag lyckades till slut fläta mitt skägg, och det var ganska häftigt. Dock tog jag det lugnt med lajvandet.
5. När jag dricker en skummig öl och hälften av skummet stannar i skägget.
5. När jag dricker en skummig öl och hälften av skummet stannar i skägget.
Punkt 5 har faktiskt varit en av de roligaste grejerna med att ha skägg. Det är manligt på något sätt när skummet fastnar i skägget.
6. När jag kan ha mitt hår som huvudkudde.
6. När jag kan ha mitt hår som huvudkudde.
Detta längtar jag fortfarande efter...
7. När jag inte behöver ha halsduk för att inte frysa.
7. När jag inte behöver ha halsduk för att inte frysa.
Jag har ju haft halsduk, men nu när jag rakat av skägget märkte jag ju som sagt att det är lite kallare om hakan utan.
8. När jag ser ut som om jag är 37 och inte behöver visa leg någonstans.
8. När jag ser ut som om jag är 37 och inte behöver visa leg någonstans.
Jag har faktiskt inte alls behövt visa leg ofta. På systemet tillexempel. Kanske 1 gång av 10.
9. När jag efter många år rakar av allt på sommaren och kan skratta åt den roliga solbrännan.
9. När jag efter många år rakar av allt på sommaren och kan skratta åt den roliga solbrännan.
Det ser inte alls konstigt ut!
10. När Marcus Berg i Kultiration äntligen kommer acceptera mig som sin like, ta mig under sina vingar, flytta ihop med mig i Tibet och lära mig allt om livet, döden och kärleken.
10. När Marcus Berg i Kultiration äntligen kommer acceptera mig som sin like, ta mig under sina vingar, flytta ihop med mig i Tibet och lära mig allt om livet, döden och kärleken.
Som sagt, det händer inte. Jag försökte, men Marcus är inte riktigt på det sättet. Han är för inne i sin egen grej och behöver bli klar med sig själv först.
Nu ska jag däcka i soffan och sova sova sova. Skägg ska jag inte heller tänka på på ett jävla tag. Det har upptagit mitt liv och det har varit det jag tvingats att prata om vid de flesta sociala tillställningar.
Men jag är glad att jag gick igenom detta. Som sagts många gånger innan: Skägget fick oss att båda titta inåt och utåt på vad som påverkar oss som individer, vad som formar vår identitet. Två unga självsäkra män som jag och Pude blev ändå ganska så nedbrutna av detta. Vi trodde att vi skulle kunna ställa oss över samhället och inte låta vårt utseende hejda oss från att vara de vi innerst inne är. Det man inte får syn på direkt, det som man måste övervinna fördomarna för att lära. Men det var mycket svårare än vi trodde.
Om jag skulle försöka mig på att sammanfatta denna tid så skulle jag vilja peka på:
1. Att ha långt och vildvuxet skägg och hår påverkar ens identitet och relationer.
2. Du är varken bara din kropp eller själ, du är både och samtidigt och de behöver varandra. Båda behöver må bra och känna sig som dig.
3. Att våga ta språnget ut på 70000 famnars djup och där finna ro, att börja på något och slutföra det. Det är något man mår bra av. Och det är kul på vägen.
Tack alla ni som läst, och tack alla ni som kommenterat. Speciellt tack till Sebastian och Jimson som har varit mycket peppande under de svåra stunderna.
Vad är det för människa som fanns under skägget? På vilket sätt har jag förändrats? Vad har jag lärt mig? Det är något som kommer uppenbara sig för mig steg för steg i framtiden i oändlighet. Det finns ingen botten i mig. Som Björn Ranelid skulle sagt:
"Min själ väger inte mer än drömmen i en fjäril, men den rymmer så mycket att Gud behöver ta till sin stora passare för att sluta den."
"Min själ väger inte mer än drömmen i en fjäril, men den rymmer så mycket att Gud behöver ta till sin stora passare för att sluta den."
En halvtimme
Ett halvår har blivit till en halvtimme och nu stiger jag upp ur soffan. Kameran är laddad. Trimmern är laddad. Jag snyter mig. Fortfarande lite sjuk. Jimson, den tappre hårpåhejaren ringde och peppade.
Jag trycker på play. Intervention med Arcade Fire.
Nu börjar den slutliga uppladdningen. 17:00 börjar det och slutar det. Lite nervös är jag faktiskt, liksom Pude. Vad är det för en människa som döljer sig därunder?
/Smacks
Nervös...
Nu är det 3 timmar kvar. Jag är av någon anledning väldigt nervös. Detta känns väldigt stort.
Detta känns bra.
//Pude
Rakningen
Jag vaknade nyss, klockan är 13:30. Jag så jävla förkyld. Slängde i mig en näve panodil för att kunna orka sätta mig här ens.
Är inte detta typiskt kära vänner? Det finns EN DAG under hela mitt liv då jag har haft skägg i ett halvår och ska raka av det. Och den dagen ÄR JAG SJUK.
Pude ringde mig nyss och vi hade en liten öveläggning. 17:00 kommer rakningen att starta både i lärdomsstaden Lund och i Göteborg.
Och de skulle göra allting nytt.
Jag tittar på kalendern. Jag ser att klockan är över 00:00. Plötsligt är det den 29 maj. Denna dag som jag väntat på i 6 månader. 26 veckor. 182,5 dagar. Så länge har jag burit detta skägg på min haka. Så länge har jag vänt mina tankar utåt och inåt. Så länge har detta projekt pågått. Till slut blev det större än både jag och Pude. Jag ska nu gå och lägga mig, och när jag vaknar upp i morgon kommer det vara en annan Smackan. Men samtidigt kommer allt jag varit att finnas kvar inuti mig. På ett sätt känns det här stort, och på ett sätt banalt. Livet kommer gå vidare. Om en vecka kommer allt att vara som vanligt igen. Men med en liten skillnad. Vi bestämde oss för något, och vi klarade det.
Jag måste passa på att tacka Pude. En mörk kväll i november satt jag framför datorn i lärdomsstaden Lund och snackade med honom. Vi kom på idén att vi skulle odla varsitt skägg. Flera mil ifrån varandra, men ändock skägg. Det skulle bli ett projekt, och vi skulle se hur det påverkade vår självkänsla och våra relationer. Och vilket projekt det blev sen! Vilka dalar och toppar vi upplevt. Vilka underbara skäggstunder och vilka hemska upplevelser på våra kammare.
Vissa stunder bar min skäggbroder mig genom detta. Och vissa stunder bar jag honom. Det är säkert, att utan varandra hade vi aldrig klarat oss. Men nu har vi klarat det. Klockan har slagit och projektet har bara en sista sak kvar att uträtta. Den heliga rakningen. Imorgon är jag helt ledig. Jag kommer gå upp den stund jag behagar. (Kanske inte 08:00 som jag sagt. För det är jävligt sent och jag är jävligt trött.) Och så kommer jag låta det ta den tid det tar att bli av med detta som vuxit på mig, som lärt mig saker, som plågat mig.
Den sista dagen med skägg har också varit en av de bästa dagarna med skägg. Jag såg Zimbardo, jag gick på en trevlig promenad och jag trivdes i goda vänners lag hela resten av kvällen. Det kommer bli fler sådana dagar, med eller utan skägg.
/Smacks
Skäggtrimmer!
Nu har jag precis varit och inhandlat en sådan här beauty:
En Philips QT4020.
499:- kostade den här skönheten på Siba, så jag hoppas att det är bra skit. Det jag vet om den är att det finns 9 olika längdinställningar och att man kan köra den sladdlös.
Imorrn är det äntligen dags!
//Pude
Den sista dagen har börjat
Så vaknade jag upp. Lite sjuk tror jag att jag är. Ska ta en panodil och klä på mig varmt för Zimbardo kommer till Lewnd.
Min lilla sjukdom ska dock inte få ta glädjen av den här dagen ifrån mig. Idag ska jag göra allt jag inte kan göra utan skägg och imorgon ska jag vara så nöjd med mig själv.
Blodomloppet
Nu ska jag strax gå 5 km i slottsskogen, det är nämligen dags för Blodomloppet.
Observera den pimpade kragen a'la min kollega Anne-Lee
Jag måste även citera Smacks när jag frågade om han hade gjort någon retusch på bilden i hans förra inlägg.
Hans svar var "Jag har bara gjort den lite ljusare och lite mörkare"
Som "bildnörd" kan jag inte annat än att gapskratta åt den förklaringen. Själv hade jag nog sagt att jag ökade kontrasten lite :)
//Pude
Passbild (2 dagar kvar)
En vän sade idag till mig att jag ska ta till vara av de sista skäggdagarna så att jag inte får en identitetskris och känner mig utlämnad och naken när skägget är av. Det tåls att tänka på. Nu har jag satt trimmern på laddning iallafall. Den kommer behöva mycket djuice för att kunna ta sig an det gigantiska skägget.
Idag var jag hos polisen och hämtade ut mitt pass. Idiot som man är så ordnade jag ju passet typ EN VECKA innan skägget åker av. Så ända till 2014 kommer det vara den här bilden som alla länder kommer mötas av:
Såhär i efterhand tänker jag att jag åtminstone kunnat fixa håret lite innan. Någonting liksom.
Som svar på Pudes fråga har jag gjort 9 mål på 9 matcher!
/Smacks
En liten fundering...
Jag vill börja med att gratulera Smacks till Cupsegern! Han har glömt nämna hur många baljor han stänkt in under säsongen, en målskytt av rang. Jag vill även be om ursäkt för att jag glömde blogga igår, jag skyller det på rosévinet som försedde mig med en fin salongsberusning.
Dagens fundering: Hade mitt knä varit helt om inte jag inte burit på tyngden av mitt skägg?
//Pude
Cupvinnare! (3 dagar kvar)
F.C. PsyKicks vann cupen! Jag tror att ni ser vem som är jag.
Den här veckan har varit den bästa i mitt liv sedan flera år tillbaks. Vi vann cupfinalen, de flesta tentafrågorna är färdiga, skägget åker av, och livet är så jävla sweet över huvudtaget.
Slutspelskägg på köpet
Ikväll vann korplaget jag spelar i semifinalen i cupen och imorgon spelar vi final!
I matchen hade jag ett skott i stolpen preciiiiiis bredvid krysset och ett friläge som jag sjabblade bort. Jag slängde mig för att skjuta ändå, sköt rakt på målvakten och resultatet kan ni se nedan.
Med lite fantasi ser det ut som ett hjärta eller en jordgubbe. Precis ovanför är det gamla såret som precis läkt.
Och det är ju ganska självklart att jag har det fetaste slutspelskägget, fast det inte var meningen. Och i slutet vann vi på straffar.
När jag åt lunch idag pratade jag med Cina och Elin. De har också svårt att tänka sig mig utan skägg. Jag har ju knappt känt dem med skägg. Antagligen kommer de tycka att jag är så vacker utan skägget att de kommer bli nervösa och vågar inte prata med mig längre i skolan. (!) Men jag ska vara trevlig och säga att bara för att jag har en extremt len haka så kommer ingenting i mina relationer att förändras. Tror jag. HÖHÖ.
/Smacks
Solbränd?
Jag har lovat mig själv och Smacks att blogga varje dag denna veckan.
Dagens look. Ni får ursäkta min sviktande kvalitet på bilderna jag använder mig av i den här bloggen.
Jag orkar oftast inte använda min "riktiga" kamera utan kör med mobilkameran när jag är lat.
Jag tänker mer och mer på hur det kommer kännas på fredag. Den senaste tanken som slog mig var om man ändå lyckats få lite solbränna, hur fan kommer det då se ut "under" skägget?
Nu håller jag på att tvättar och har även diskat. Riktigt tråkig måndag faktiskt.
Nu ska jag ner och fixa det sista med tvätten, laterz!
//Pude
Den sista skägghelgen har gått i graven (5 dagar kvar.)
Idag vaknade jag upp. Låg kvar och stirrade i taket. Aldrig mer ska jag innan jag går ut en kväll stanna till framför spegeln och tänka: "Nae, jag stannar hemma. Jag kan ju inte gå ut med det här skägget. Jag kommer inte våga prata med någon ändå."
Den sista kvällen med skägg blev ändå väldigt lyckad. Jag blev som vanligt trött vid midnatt och ville gå hem, men så kom det massa trevligt folk och det blev en riktigt lyckad afton. Många ville känna på mitt skägg. En helt random kille flikade in att han tyckte jag hade ett stort och ståtligt skägg. Några jag lärt känna under det här gudsförgätna halvåret uttryckte också en oro över att inte känna igen mig. Elin tror att jag kommer få hybris
Såhär kan en konversation mellan mig och Pude se ut:
Pude säger:
På fredag är det afterwork med jobbet i slottsskogen, jag kommer glida dit som en ny människa utan mitt skägg
Pude säger:
alla kommer sukta efter mig
Smacks säger:
Ja!
Smacks säger:
Alltså, du ANAR inte vilken uppmärksamhet det kommer bli!
Pude säger:
kommer vara så jävla gött!!!
Pude säger:
glida i musch ett tag
Pude säger:
mm mm mmm
Smacks säger:
Jag är så jävla glad att vi klarade det.
Pude säger:
ja!
Pude säger:
vi får väl sätta upp lite riktlinjer med håret sen med
Smacks säger:
Ja, vi får ta ett snack där.
Pude säger:
kommer ju ta minst 1 år innan man har en fin längd
Smacks säger:
Mm.
Smacks säger:
Jag blir verkligen uppfylld nu av detta.
Smacks säger:
Det är riktigt grymt gjort av oss.
Pude säger:
mm, hade man gjort det själv hade man aldrig pallat trycket
Smacks säger:
Verkligen inte.
Smacks säger:
Du vet att vi kommer vara skäggbröder för livet nu va?
Pude säger:
=)
Jag och Pude försöker blogga intensivt nu för att våra kära läsare ska få ett avslut med mening och sammanhang.
På den här bilden ser man tydligt hur mycket volym det är i skägget. Jag funderar på att väga det när jag rakat av det.
Huvudet kommer ju kännas mycket lättare, och mindre, som Pude påpekade.
Såhär bitterljuvt glad är jag nu. Skäggmonstret kommer leva kvar inuti mig, och närsomhelst kommer jag kunna ta fram kvalitéerna han har.
/Smacks
Drömmar...
Nu har jag precis tagit min "morgonsittning". För er som inte vet vad en sittning är så kan jag avslöja att det är när man bajsar. Jag tog denna sittning tillsammans med en kopp kaffe. Jag vet inte om jag har gjort det med kaffe förr men hur som helst är det väldigt underskattat.
Jag är lite småtrött på min frisyr nu, den ser ut att komma direkt ifrån 80-talet
Jag har för tillfället svårt att tänka mig denna bild utan skägget, på fredag är det äntligen dags!
Natten till igår drömde jag att jag var hemma hos mina föräldrar. Mamma ville tvunget att jag skulle raka av mitt skägg. Utan att ens tveka gick jag in på toaletten och rakade av det! Jag testade inte ens några galna skäggfrisyrer. I drömmen tänkte jag inte på att det bara var en vecka kvar till projektets slut. Efter skägget var borta kom jag såklart på detta. Jag kom på en plan att inte berätta för Smacks att jag hade rakat mig utan istället använda mig av gamla bilder när jag skulle blogga.
När jag vaknade förde jag handen över ansiktet och för första gången på länge kände jag mig lättad över att det var kvar.
Detta är andra gången under projektets gång som jag drömmer att jag rakar av mig skägget.
Detta är väl ytterligare ett bevis på att skäggväxten påverkar en psykiskt. Jag har aldrig förr i mitt liv (vad jag kan minnas) drömt konstiga drömmar om skägg.
Det jag sitter och funderar på nu inför fredagen 29/5 är ifall det är bra eller dåligt att ansiktet kommer kännas litet efter att skägget har sjungit sin sista vers?
//Pude
Grottmänniskan
Hela dagen hade varit helt värdelös. Jag vaknade, åt, drack kaffe. Satt vid datorn. Kollade på ett program om pyramider. Skrev inte en enda rad på hemtentan. Somnade igen. Vaknade, hade ont i huvudet, dålig smak i munnen. Till sist ryckte jag upp mig och stack till gymmet. Efter gymmet cyklade jag direkt till Ica. När jag kom ut från Ica med min kasse och skulle låsa upp cykeln fick jag syn på något i skyltfönstret. Det var jag. Jag fick syn på mig själv.
Jag hade på mig samma kläder som på gårdagens sittning. I min misär hade jag inte orkat duscha eller byta om. Jag skulle ju ändå till gymmet. Jag hade på mig de små svarta shortsen, smutsiga converse och en 80-talsadidaströja. Mitt hår spretade åt alla håll och skägget växte som en murgröna över ansiktet. Jag insåg att jag inte skulle kunna leva såhär längre, och förbannade den dag jag föddes, den natt då min mor sade: "Titta! Ett gossebarn!". Som tur var är det ju bara 6 dagar kvar nu. Jag kände att jag inte ville se ut som en uteliggare längre, för det var en uteliggare jag såg där i skyltfönstret. Den jagade blicken, bittra uppsynen och matkassen med det allra nödvändigaste.
En människa måste ibland få känna sig fin, och att hon trivs i sin kropp. Det är något vi kommit fram till. Annars blir man ledsen.
/Smacks
Mindre än en vecka kvar
Krischansta nation igårkväll, ca 21:00: "Mackan, jag såg bilder på dig på facebook häromdagen. Du såg ju helt okej ut innan."
Haha.
Innan på dagen hade jag satt ihop den här bilden där jag utvecklas som en Pokémon.
/Smacks
Loftgången ja. (8 dagar kvar.)
Idag gick jag upp klockan 6 och började skriva på min hemtenta. Till min förvåning lyckades upprätthålla koncentrationen ändå tills klockan 14 på dagen. Självklart tog jag lite pauser emellan och gick fram och tillbaks på mina 26 kvadratmeter och gned mitt skägg för att tänka och dricka en och annan kopp kaffe. Kaffet jag hade var så jävla vidrigt så att jag bara kunde få i mig en kopp på hela förmiddagen, och efter lunch gick jag och köpte ett paket skånerost och en chokladkaka. Scweizernöt. Mm.
Till min lycka fick jag ihop ungefär 6 sidor och min ångest lättade. Under en av mina pauser kom jag att tänka på skäggrakardagen, och det kändes precis som när man har ett nytt band och fått sin första spelning. Mitt hjärta började dunka lite snabbare och jag fylldes återigen av en härlig känsla av att vara lyckad. Jag klarade mig igenom det.
På eftermiddagen tog jag ut min stol på loftgången och satt och läste i Tärningsspelare av Luke Rhinehart. Jag gillar inte boken. Den är alldeles för inkonsekvent i sin inkonsekvens.
Medan jag satt och läste hoppades jag att människor som gick förbi nedanför skulle titta upp och tänka att där, där sitter en intelligent jävel, med det där skägget!
/Smackan
Jag hade ingen linjal! (9 dagar kvar.)
Idag tänkte jag mäta längden på mitt skägg, men jag har inte någon linjal. Istället tog jag en bit papper och ritade hur långt det är så att jag kan mäta sen. Det är riktigt långt om man sträcker ut det och inte plattar in det under hakan som jag brukar göra i min skam.
Personlighetsutvecklingen är i fokus för mig nu. Den 29 rakar jag av skägget, och i samma veva blir det sommarlov. Jag kommer omge mig med mycket nya miljöer och träffa många nya människor. Det ska bli intressant att se hur mycket av skäggmonstret som är kvar då. Eller om det ens går att dela upp min personlighet i med och utan skägg. Som det känns nu är det ju så. Innan skägget var jag väldigt annorlunda. Samtidigt har det ju gått ett halvår sedan dess och jag kan inte vara säker på att andra faktorer inte spelar in.
Jag spånar en del på utvärderingen av hela projektet. Det ska bli gött att ta ett helhetsgrepp och se om det bara var fjant eller om det fanns någon substans i det hela. Underbart ska det också bli att känna att jag och Pude har genomfört detta projekt som nu visat sig vara ganska krävande. Att vi verkligen lyckades.
Imorgon fyller Björn Ranelid 60 år. Han publicerade sin första bok när han var 34, och det ger mig hopp att tiden faktiskt inte tar slut. Jag är inte gammal och livet kommer ordna sig, med eller utan skägg.
Jag avslutar med en av de finaste sakerna han skrivit: "Min själ väger inte mer än drömmen i en fjäril. Men den rymmer så mycket att Gud får ta till sin stora passare om han vill sluta den."
29:e maj börjar livet...
Jag börjar detta inlägg med en dröm min lillasyster hade igår. Jag citerar henne:
" Inatt drömde jag att jag skulle va i din lägenhet så gick jag runt själv o vilsen i stan, sen hittade jag en borg som låg vid din lägenhet o på taket satt en tjej o hennes kompisar, så ville hon låna en kniv av mig o då fick hon det, sen dödade hon sin lärare med den. Sen gick jag till dig o pappa o berättade att jag hade hjälpt en tjej att mörda en gubbe o då sa ni: jaja men så hade vi oxå gjort"
Jag undrar om min bad ass-attityd i den här drömmen har något med min uteliggarlook att göra?
Antagligen har min look förvirrat min syster så till den milda grad att hon upplever mig som en galning.
Det ska bli skönt att bli av med skägget.
Den senaste tiden har jag haft en del att göra, vilket gjort att jag bortprioriterat den här bloggen. Vilket jag egentligen inte borde göra nu när slutetappen av fas 1, skäggetappen, är i full gång.
I helgen har jag varit på Nefertiti och tittat på Promoe, en man som har mycket längre, tjockare och framförallt äckligare skägg än mig. Mitt skägg är som en liten skolpojkes första pubisfjun i jämförelse med Promoes. Det ska bli skönt att bli av med skägget.
Förutom det har jag fotograferat åt www.karlsandwaldebrands.se och på söndagen för www.gbgvin.se bilderna jag tagit lär nog inom en snar framtid synas på de här hemsidorna. När jag fotade för gbgvin träffade jag en kille jag aldrig träffat förut. Jag är lite rädd att mötet med nya människor resulterar i en felaktig uppfattning av mig, tack vare mitt skägg. Den här tanken kommer 29:e maj vara som bortblåst. Det ska bli skönt att bli av med skägget.
Den 29:e maj kommer bli ett historiskt datum för mig och Smacks. Då försvinner de hårstrån från våra unga ansikten som man en gång verkligen suktade efter att ha där. Betyder det här att jag blir mindre manlig när min nya skäggtrimmer smeker över ansiktet och avlägsnar hårstråna som den sista tiden bara betytt tvivel?
Nej det gör det verkligen inte. Den 29:e maj kommer Pude och Smacks stå högst upp på livets berg och stråla av självförtroende och skrika av total lycka.
Det ska bli JÄVLIGT skönt att bli av med skägget.
//Pude
En gryning (11 dagar kvar.)
Nu är det bara elva dagar kvar, och i mitt huvud har projektet nästan redan tagit slut. Jag tänker inte på skägget längre då jag vet att det snart kommer vara avrakat. Förtvivlan jag tidigare kände har slagit sig till ro och jag kan vila i mitt skägg.
Jag blir mer och mer nyfiken på vem som finns under allt det här håret. Vem är det jag kommer möta när jag låter en renrakad kind möta kudden när jag ska somna in om natten.
En föreläsare sade till mig att när man samtalar med ungdomar ska man fråga så: "Vad brukar du tänka på precis innan du somnar?" För aldrig är man så ensam och så utelämnad till sig själv som när man ska sova.
Något jag tänkt på de senaste dagarna är alla dessa män med riktigt stora skägg. Mitt och Pudes skägg är ju småpotatis i andra sammanhang. Vad är det som driver dessa människor till att ha gigantiska helskägg? Eller långa flätade bockskägg? Många saker blir ju så mycket svårare. Lite stigmatiserad blir man ju, ungefär på samma sätt som om man har stora tatueringar som syns på underarmar och hals. (Tror jag.)
Mina förväntningar inför rakningen har också vuxit väldigt mycket. Jag hoppas ju att folk kommer bli chockade och knappt känna igen mig.
Jag och Pfennie chillar i soffan.
Jag tar paus i ett försök att fläta ihop skägget med brösthåret.
Jag spelar brännboll och springer det snabbaste jag kan. Och jag är jätteglad.
/Smacks
17 dagar kvar!
Nu är det inte långt kvar tills skägget åker av. 17 dagar. Jag har börjat planera hur skäggrakardagen ska se ut. TYVÄRR är vi lediga i skolan den dagen. Det är en fredag. Men den helgen kommer bli helt underbar, och på måndagen ska vi öva samtalsmetodik och då jävlar kommer jag glänsa.
Jag kommer städa hela lägenheten kvällen innan och köpa supergod frukost. Sedan går jag upp tidigt, fast jag är ledig. Klockan 8 eller något sånt, och klockan 9 ska jag raka mig. Först rakar jag av polisongerna, så att jag får ett roligt bockskägg. Sedan rakar jag resten, men lämnar en liten tofs någonstans. 1x1 cm, så att det ser äckligt och konstigt ut. Sedan rakar jag av det med. Mustaschen kommer jag behålla ungefär en vecka tror jag, bara för att det är niez.
Dock behöver jag någon som tar massa bilder under tiden, så välkomna att anmäla intresse att komma hem till mig den 29 maj 08:45.
Sår & hår (19 dagar kvar!)
Idag har jag prövat på att fläta skägget. Det var ganska svårt då jag inte är så flink i fingrarna när det gäller just flätning, men en fläta blev det!
På tisdag ska jag av en anledning träffa en människa jag aldrig träffat innan. Vi ska mötas på en plats här i lärdomsstaden Lund. Vi hade bestämt tid och precis innan jag skulle säga hejdå kom jag att tänka på hur vi skulle känna igen varandra. Så hörde jag mig själv säga: "Du kommer känna igen mig på skägget."
Mitt främsta attribut har blivit mitt skägg, till och med i mina egna ögon.
I övrigt har helgen varit till stor belåtenhet. Jag var på fest i min gamla korridor, och Sofie som bor där är alldeles besatt av skägget. Hon berättade att hon länge varit fascinerad av skägg, men inte haft möjlighet att känna på kvalité och textur.
Igår var det åttondelsfinal för F.C. PsyKicks. Vi vann med 2-0 och jag lyckades stänka in en balja!
Matchen i torsdags vann vi också, med 5-2 och till på köpet fick jag ett riktigt drygt skrubbsår på knät, precis som Pude också fick för ett tag sedan, innan hans knä svullnade upp.
Såhär såg det ut i fredags.
Och såhär ser det ut idag.
Jag har ganska håriga ben.
/Smacks
De 3,6 milen (26 dagar kvar)
Peppkommentören Sebastian känner vi ju till vid det här laget, och det var han som myntade uttrycket "De 3,6 milen". Det är en maratonreferens som syftar på tröskeln i en strävan då man märker att det nog kan gå vägen trots alla smärtor.
Det känns nämligen lite som att jag har passerat de 3,6 milen vad gäller skägget nu. Som lite kuriosa kan jag nämna att proportionen 3,6 till 4,2 mil är nästan exakt samma som 5 till 6 månader. Och det är där vi är nu. Det stämmer både psykologiskt och kronologiskt. Sebastian vet alltså vad han pratar om.
Jag var på kalas med Pude igårkväll och kanske var det sista gången vi kunde skägga tillsammans. Inte så mycket hade förändrats sedan sist vi sågs. Några grejer bara:
1. Pudes skägg har börjat bli strävare under hakan
2. Pudes skägg har typ slutat växa, medan mitt bara blir längre och längre
På fetsen var flera av Pudes gamla polare, varav en kallades "Smögge". (Återigen ett underbart smeknamn!) Han kommer ifrån Smögen. Och jag minns inte vad han heter på riktigt. Han kom med den underbara idén att platta våra skägg med en plattång, och flink i näven som Smögge är så plattade han våra skägg likt en barberare. Det såg riktigt lustigt ut när det stod rakt ut, som om vi vore två getter. Men när jag av gammal vana plattade ner det blev det riktigt kungligt, och det har hållit i sig hela dagen idag med.
Två stolta getter!
Jag har också märkt att hela mitt liv har börjat kretsa kring håret på och runt mitt huvud. Det är det ständiga samtalsämnet, det är det jag hela tiden går och tänker på och det är det som har blivit mitt mest framträdande attribut. Jag är lite trött på det, och vill fortsätta utveckla andra, mindre håriga delar av min personlighet.
Gym & skägg
Jag kom nyss hem från gymmet då ju den kroppsliga uppenbarelsen också är en liten del av sommarens dröm. Samtidigt märker jag att fotbollen kräver mer och mer av mig, och för att jag ska kunna uprätthålla min målform måste jag sculpta mina pecs och guns till det yttersta.
Men till saken. När jag idag satt och degade vid ett träningsredskap och funderade på vad jag skulle äta till lunch råkade jag få syn på mig själv i en glasrutas spegelrexflex. Jag var hårig, jag var skäggig. Och ingenstans på detta gym fanns det någon med ens en antydan till skägg. Plötsligt kände jag mig väldigt, väldigt utsatt där vid min hip abductor. Men efter en stund förändrades känslan och jag kände mig istället unik och åtråvärd. Vad är det som gör att man inte kan gymma och ha skägg?
Äh, det vet väl alla. Detta är en ickediskussion. Alla sorters gym är en grogrund för osunda kroppsideal. Hår är något dåligt som bara får finnas uppe på huvudet och allt annat hår är dåligt.
Kakans bild!
Därför känner jag mig nu som en kung när jag öppnar glasportarna till gymmets oheliga attitydsplantskola. Jag skrider förbi receptionen med min indiesmala otränade kropp, skägg och toviga hår och HÖR hur de hjärndöda gyminstruktörerna tänker: "Vad FAN gör han här?". Men de kan inte stoppa mig, för en gång när jag var ung och precis flyttade till Lund köpte jag ett gymkort som jag inte kan bli av med och lika bra är väl det. Någon kan man alltid reta upp. Jag ska ju ändå gå i terapi så vadfan.
Nu ska det ätas lunch, balsameras skägg och solas lite innan det bär av till Malmö och en kväll med skäggbroder Pude. Vi ska skägga i Malmö helt enkelt. Skägga Sverige runt. Synd bara att vissa delar av Malmö är i Köpenhamn!
För att jag är på så jävla bra humör ska jag bjuda på den bästa sommarlåten, ojojoj.
<object width="445" height="364"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/Leez80vMYf0&hl=sv&fs=1&rel=0&border=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/Leez80vMYf0&hl=sv&fs=1&rel=0&border=1" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="445" height="364"></embed></object>
/Smacks
Recap...
Jag är jävligt dålig på att skriva inlägg här, det är något jag är mycket medveten om. Jag tror det handlar om en kombination mellan lathet och brist på inspiration. Jag ska försöka bättra mig. Jag ska nu försöka mig på en liten återblick av vad som har hänt sen sist jag skrev något här.
För någon vecka sedan satt jag på buss 60 ner mot stan. Jag lutade mitt ansikte mot min hand. När bussen stannade vid Prinsgatan såg jag två, vad jag upplevde som, uteliggare. Båda hade varsitt ståtligt grått skägg och satt och sög på varsin svalkande starköl på en bänk i solskenet. Av någon anledning tog jag bort handen från mitt ansikte och försökte möta deras blickar och visa att jag också hade ett mäktigt skägg. De såg mig inte och bussen gled vidare. Jag känner mig jävligt självsäker i mitt skägg till skillnad mot vad min skäggige vän Smacks verkar göra. Jag vill visa det för folk, jag vill att folk ska se att jag trivs i min frodande hårväxt.
Jag älskar fotboll. Jag tänker på fotboll varje dag. Det är ganska sjukt.
Jag spelar i två korplag. Ett som jag tillsammans med ett gäng goda vänner har skapat, vi heter Fotboll För Dummies. Vi har en jävligt fet hemsida: www.fotbollfordummies.se
Det andra laget jag spelar i är med mitt jobb ICA Butiksreklam. Tabellen finner intresserade på www.marknadsserien.se
Jag har sedan jag skrev här sist spelat tre matcher, varav två med FFD och en med ICA-laget. Det har blivit två segrar och en förlust. Det har blivit två jävligt jobbiga sår på mina knän. Det gör ganska ont fortfarande.
I första matchen hörde jag en i motståndarlaget skrika "Håll han med skägget!", det tyckte jag var ganska roligt.
Så här ser mina knän ut idag
För några dagar sedan var jag och fikade hos en vän som fyllde 25. Där träffade jag en av hans vänner som jag aldrig träffat förut. Han tyckte mitt skägg var snyggt! Han ställde massa frågor om det. Jag gillar när folk uppmärksammar mitt skägg.
Till alla som frågar om mitt skägg säger jag att det ska bli jävligt gött att raka av skiten den 29:e maj. Innerst inne tror jag att jag kommer sakna det.
Imorgon ska jag till Malmö på inflyttningsfest hos två klasskompisar från Folkhögskolan jag pluggade på i Jönköping.
Då ska jag även träffa Smacks, det kommer bli jävligt nice.
Detta är min planerade outfit för Lördagen i Malmö
Förutom detta har jag:
Grillat i Slottsskogen
Spelat Fifa 09
Druckit öl
Fått 2 ex. av Anton Axélos singelomslag (som jag fotat och gjort formgivning på) www.myspace.com/antonaxelo
Slösurfat
Spelat Fifa 09
Druckit öl
Så här ser en nyduschad Pude ut
Det var allt från mig denna gång.
//Pude
Jag gillar ju att sola (28 dagar kvar!)
Jag gillar ju att sola. Och har fått ett litet brunt skimmer över min hy de senaste vackra dagarna. Men ju mer jag solar, desto jävligare kommer det se ut när jag rakar av skägghelvetet.
Min nya underbara internetvän Sebastian som kommenterade med ett fint peptalk på förra inlägget har ju fått mig att förstå vikten av att slutföra detta experiment, och därför kommer jag köra stenhårt till 29 maj. Men som sagt, på bekostnad av min fina, jämna bränna.
Jag drömmer ganska mycket nuförtiden, och häromdagen drömde jag att jag rakade av skägget. Jag ångrade mig genast, och när jag vaknade förde jag instinktivt handen mot min haka. Ibland när jag tittar mig i spegeln känner jag också att det är ganska rått och häftigt, men det är som sagt bara i stunder av överdrivet självförtroende.
Håret däremot har blivit blekt av solen på ett väldigt vackert sätt.
Vi hörs kära skäggvänner!
/Smacks
