Inspiration III
Två fina killar före/efter långt hår och skägg. Man ser ju klart och tydligast var de är finast.
Per "Ruskträsk" Johansson
Joaquin Phoenix
//Pude
Per "Ruskträsk" Johansson
Joaquin Phoenix
//Pude
Inspiration II
På samma sätt som Brad Pitt är lite av vår inspiration, så är det faktiskt så att jag och Pude inspirerar folk.
Igårkväll satt jag och pratade med min vän. För att inte outa honom för mycket kan vi kalla honom "Tsöude-Pfennie", eller "Pfennie: Den söude."
Han berättade att han tyckte att skägg är en riktigt grym grej, och att han blivit inspirerad av mig, och själv ville skaffa sig ett litet skägg.
Självklart blev jag smickrad, men jag blev också manad till eftertanke och sade till honom något i stil med:
"Pfennie, jag blir jätteglad att du är inspirerad av mitt skägg. Men du måste komma ihåg att med skägg är det som med människorna. Det finns inte två likadana.
Med skägg är det som med snöflingor, du kan leta en hel mansålder, men du kommer aldrig hitta två likadana. Men ja, var inspirerad, kom dock ihåg att du måste hitta ditt eget skägg, ett skägg som passar dig. Det kommer vara ditt skägg Pfennie, och det kommer sitta på din haka. Jag kan hjälpa dig en bit på vägen, jag kan föra dig till branten, men du måste gå den sista biten själv. Språnge är ditt att ta."
När jag så sagt det, improviserat, rakt ur hjärtat, precis som Björn Ranelid så tittade Pfennie på mig. Han sade inget, och jag sade heller inget mer. Men vi såg varandra i ögonen och vi förstod båda två.
För övrigt verkar det som om skägg är ett väldigt tydligt attribut. Häromdagen pratade jag kort med en okänd, och när vi skulle skiljas åt sade jag: Kom ihåg mig. Kom ihåg det här.
Och personen svarade: "Jaja, skägg och glasögon!"
Först blev jag lite arg, för det lät löjligt, men sen tänkte jag att jag har ju både skägg och glasögon.
/Smacks
Igårkväll satt jag och pratade med min vän. För att inte outa honom för mycket kan vi kalla honom "Tsöude-Pfennie", eller "Pfennie: Den söude."
Han berättade att han tyckte att skägg är en riktigt grym grej, och att han blivit inspirerad av mig, och själv ville skaffa sig ett litet skägg.
Självklart blev jag smickrad, men jag blev också manad till eftertanke och sade till honom något i stil med:
"Pfennie, jag blir jätteglad att du är inspirerad av mitt skägg. Men du måste komma ihåg att med skägg är det som med människorna. Det finns inte två likadana.
Med skägg är det som med snöflingor, du kan leta en hel mansålder, men du kommer aldrig hitta två likadana. Men ja, var inspirerad, kom dock ihåg att du måste hitta ditt eget skägg, ett skägg som passar dig. Det kommer vara ditt skägg Pfennie, och det kommer sitta på din haka. Jag kan hjälpa dig en bit på vägen, jag kan föra dig till branten, men du måste gå den sista biten själv. Språnge är ditt att ta."
När jag så sagt det, improviserat, rakt ur hjärtat, precis som Björn Ranelid så tittade Pfennie på mig. Han sade inget, och jag sade heller inget mer. Men vi såg varandra i ögonen och vi förstod båda två.
För övrigt verkar det som om skägg är ett väldigt tydligt attribut. Häromdagen pratade jag kort med en okänd, och när vi skulle skiljas åt sade jag: Kom ihåg mig. Kom ihåg det här.
Och personen svarade: "Jaja, skägg och glasögon!"
Först blev jag lite arg, för det lät löjligt, men sen tänkte jag att jag har ju både skägg och glasögon.
/Smacks
På morgonen
Idag tog jag sovmorgon till klockan 11 ungefär. Jag drömde om bågskytte och krig i mellanöstern. Häromdagen drömde jag också att en kompis till mig rakade av allt mitt skägg. Jag vaknade och förde genast handen till min haka i mitt förtvivlade nyvakna tillstånd, och skägget var kvar.
Idag när jag vaknade och skulle gå den korta vägen från sängen till köket så låg kameran på en stol, och jag gick in på toaletten för att fota mig själv. Jag gillar den slitna morgonlooken, och skägget och håret är alltid extra snyggt när jag precis sovit.
Idag är jag helt ledig. Jag har redan pluggat inför måndagens hobbytenta och sålunda ska jag spendera dagen med diverse goda böcker och Zelda!
/Smacks
Idag när jag vaknade och skulle gå den korta vägen från sängen till köket så låg kameran på en stol, och jag gick in på toaletten för att fota mig själv. Jag gillar den slitna morgonlooken, och skägget och håret är alltid extra snyggt när jag precis sovit.
Idag är jag helt ledig. Jag har redan pluggat inför måndagens hobbytenta och sålunda ska jag spendera dagen med diverse goda böcker och Zelda!
/Smacks
Ansats till en långhårig filosofi
För några dagar sedan var jag på middag i min gamla korridor. Samtalet gled in på mitt skägg, och intresset måste sägas ha varit stort över hela projektet. Det känns bra, och det verkar som om folk i allmänhet är intresserade. Många runt omkring har börjat förstå att detta inte är på skoj. Jag upprepar: Den här bloggen är inte på skoj. Det är allvar. Hår är "Una cosa muy seria", som Robert Capa hade sagt.
Såhär skrev jag till någon för ett tag sedan:
(Med reservation för att jag och Pude skulle kunna ha lite, lite olika syn på det hela. Vi är ju trots allt två skäggiga individer, inte bara en.
"Grejen med bloggen är att vi ska se hur själva akten: "Att få långt skägg och hår" påverkar vårt vardagliga liv.
Och i och med att det inte är hawt, sexigt och inne att ha långt jävla skägg och hår så innebär det att vi har fått en lite annan syn på oss själva. Det är inte konformt så att säga, att göra som vi gör.
Vi struntar mer och mer i sociala konventioner, att man i allmänhetens ögon måste vara snygg och så vidare. För så är det bland unga män idag. Man vill vara sexig, snygg och framgångsrik, och den sortens utopiska dussintänkande får konsekvenser.
Långhåriga människor har tofs, för de behöver det och tycker att det är snyggt. Och i och med att vi tycker att det är snyggt att ha tofs så har vi det. För vi BRYR OSS INTE längre huruvida andra tycker det är snyggt eller inte, vilket skulle kunna sägas vara en konsekvens av hela hårväxandet. Det gör det också konkret för oss att något händer. Håret har faktiskt blivit så långt så att vi kan ha små tofsar."
Så med detta i bakgrunden skulle jag vilja göra en ansats till en långhårig filosofi.
"Vad skulle en långhårig filosofi kunna vara,?", kanske du tänker nu.
För det första kanske det är lite förmätet att bygga en helt ny ontologi kring detta. Till och med jag vågar säga det.
Men jag dristar mig till att säga att en långhårig filosofi iallafall måste innehålla Kierkegaard, Hesse och Björn Ranelid. Men inte Zlatan. Inte den här gången.
Hermann Hesse, här med en liten tupé-liknande sak på huvudet och renrakad haka, men det sägs att han när han var ung hade ett nästan groteskt stort skägg.
Ur Hesses Demian:
"Det vi ser omkring oss, är detsamma som det vi har inom oss. Det finns ingen annan verklighet än den vi har inom oss. De flesta människors liv är så overkliga därför att de betraktar de yttre fenomenen som hela verkligheten och inte alls lyssnar till den egna inre världen."
Egentligen förändrar skägget och håret ingenting. Man skulle kunna säga att det är en medlare mellan tanke och känsla.
Jag är en människa, och jag har både tankar och känslor. Sent på natten är det svårt att veta vad som är tanke och vad som är känsla.
Men Hesse säger att den enda verkligheten som finns är den som blir till inuti oss. Vill jag leva ett verkligt liv måste jag sluta betrakta de yttre fenomenen som hela verkligheten och se att de får mening i mig.
Fastän jag har ett stort, spretigt skägg så är jag samma. Fastän jag inte klipper mitt hår är jag samma människa som innan. Tanken och känslan blir tydlig när något konkret kan visa det.
Här ser vi Björn Ranelid, men en ganska så präktig man. Jag har inte hört det själv, men har fått det berättat för mig att han en gång i tiden hade ett riktigt präktigt skägg.
Fritt ur minnet:
"Människans längsta och kortaste resa är den mellan ögat och hjärtat, och där krävs varken pass eller visum."
Hur ska man nu tolka detta? Jag tänkte länge på det, och idag frågade jag en klasskamrat. Hon svarade något i stil med att en människas kontakt med omvärlden går genom ögat, som här får symbolisera alla våra sinnen. En människas kontakt med en annan människa flyter därigenom, ända till hjärtat. Och det kan ta lång tid, det kan ta nästan ett helt liv, men det kan också gå jättesnabbt. Direkt kan du känna en annan människa i ditt hjärta om du har tur och resan går snabbt. Men ibland tar det längre tid.
Det finurliga är dock att att alla kan göra den. Du behöver varken pass eller visum.
I det samhälle vi lever i är det viktigt att tänka på detta. Passet, visumet och nyckeln har du inuti dig, och de finns ingenstans utanför dig. Du kan leta ett helt människoliv, men du kommer inte hitta det förrän du vänder dig inåt.
Och på samma sätt är det med vårt skägg och hår. Det är mer än ett skägg, och mer än ett hår. Jag menar ju att vi kommer raka av det någon gång. För passet, visumet och nyckeln sitter inte heller i håret.
"När människan skrattar och gråter är hon för liten, för skrattet och gråten får inte plats i människan."
Vissa saker måste man dela med andra.
Kierkegaard. Ganska så ståtlig kalufs och lite sköna sideburns. Man kan bara tänka sig hur han såg ut under sina långa skrivarkvällar.
Den är sliten. Den är klyschig, men någonting är det som gör att det stannar:
"Att våga är att förlora fotfästet lite. Att inte våga, är att förlora sig själv."
Tänk att som Zlatan kunna säga att man inte ångrar någonting. (Oj, nu kom Zlatan med iallafall.) Borde han inte ångra att han gick ut på puben och drog på sig Lagerbäcks vrede? Man kan tycka det. Men han ångrar inte det. Eller åtminstone så säger han att han inte ångrar någonting. Inga gula & röda kort och sånt. Han säger att han inte ångrar något.
Det är banalt i samband med Kierkegaards citat, men ändå tänkvärt.
Är det kanske så att han ångrar det, men är för stolt för att säga det?
Eller ångrar han sig verkligen inte, för att han har en inställning till livet som säger honom att allt han gör är en del av hans vara. Att det inte tjänar något till att ångra sig, för att gjort är gjort och inte går att ändra på?
Eller är det inte en djup inställning till livet, utan bara något han kommit på och tror på? Som han tvivlar på ibland men ändå håller fast vid för att man någon gång måste välja hur man hanterar det jobbiga i livet.
Att man inte vågar göra saker beror på att man inte vet vad som ska hända. Man sätter lite på spel om man vågar.
I Sverige kan man leva ett helt liv utan att våga. Det finns utstakade vägar, man kan safea. Om något inte går som man tänkt sig när man vågade är det ett nederlag.
Om vi säger så, att många människor inte vågar göra sånt som de kanske innerst inne vill, från stort till smått, så menar Kierkegaard att de förlorar sig själva. Vad innebär det att förlora sig själv?
K. måste mena att vågandet är väsentligt för ditt jag, för din självkänsla och självbild. I motsas måste det vara genom valen vi vågar göra som vi finner oss själva.
Zlatan har en grym självbild, åtminstone för oss. Hur han är en fredagkväll med Helena, Maximilian och Vincent är en annan sak.
Det fanns säkert många som var glada att de inte var Zlatan när de gick i skolan. Han var lite stökig, hade frånskilda föräldrar och var andra generationens invandrare. Hans karriär på fotbollsplanen har heller inte varit helt problemfri, men se på honom nu. Vem vill inte vara Zlatan nu? (Retorisk fråga, jag vet många som inte vill vara Zlatan, men get the big picture.)
På så vis hade nog Kierkegaard gillat Zlatan.
Om du är genuin i det du gör så har du ingen anledning att ångra dig. Men det är ändå jobbigt att våga. Alternativet är dock ännu värre.
Det skulle kunna vara att våga att skaffa skägg. Men lika gärna inte. Det beror lite på hur man är som person. I vilket fall är det inget stort livsavgörande val och man kan raka av det när man vill.
I mitt och Pudes fall är det att våga, och ibland tvivlar vi jättemycket på det. Vi tycker att det är fult som fan. Står och sliter i det framför spegeln. Försöker platta till polisongerna. Men vi gör det för att vi tycker att det är kul, för att det samtidigt är på skoj. (!)
Och för att vi vill göra en resa mellan ögat och hjärtat, skratta och gråta tillsammans, känna vår inre verklighet och absolut inte förlora oss själva.
________________________________________________________________________________________
Jag vågar inte förlora fotfästet och satsa allt på fotbollen, men här är iallafall en bild på mig innan måndagens match som vi för övrigt vann med 2 - 0! Jag nätade tyvärr inte, men hårbandet satt där det skulle och jag fick ett gult kort med mig hem. Men jag ångrar det inte! För han hade gjort mål annars.
/Smacks
Såhär skrev jag till någon för ett tag sedan:
(Med reservation för att jag och Pude skulle kunna ha lite, lite olika syn på det hela. Vi är ju trots allt två skäggiga individer, inte bara en.
"Grejen med bloggen är att vi ska se hur själva akten: "Att få långt skägg och hår" påverkar vårt vardagliga liv.
Och i och med att det inte är hawt, sexigt och inne att ha långt jävla skägg och hår så innebär det att vi har fått en lite annan syn på oss själva. Det är inte konformt så att säga, att göra som vi gör.
Vi struntar mer och mer i sociala konventioner, att man i allmänhetens ögon måste vara snygg och så vidare. För så är det bland unga män idag. Man vill vara sexig, snygg och framgångsrik, och den sortens utopiska dussintänkande får konsekvenser.
Långhåriga människor har tofs, för de behöver det och tycker att det är snyggt. Och i och med att vi tycker att det är snyggt att ha tofs så har vi det. För vi BRYR OSS INTE längre huruvida andra tycker det är snyggt eller inte, vilket skulle kunna sägas vara en konsekvens av hela hårväxandet. Det gör det också konkret för oss att något händer. Håret har faktiskt blivit så långt så att vi kan ha små tofsar."
Så med detta i bakgrunden skulle jag vilja göra en ansats till en långhårig filosofi.
"Vad skulle en långhårig filosofi kunna vara,?", kanske du tänker nu.
För det första kanske det är lite förmätet att bygga en helt ny ontologi kring detta. Till och med jag vågar säga det.
Men jag dristar mig till att säga att en långhårig filosofi iallafall måste innehålla Kierkegaard, Hesse och Björn Ranelid. Men inte Zlatan. Inte den här gången.
Hermann Hesse, här med en liten tupé-liknande sak på huvudet och renrakad haka, men det sägs att han när han var ung hade ett nästan groteskt stort skägg.
Ur Hesses Demian:
"Det vi ser omkring oss, är detsamma som det vi har inom oss. Det finns ingen annan verklighet än den vi har inom oss. De flesta människors liv är så overkliga därför att de betraktar de yttre fenomenen som hela verkligheten och inte alls lyssnar till den egna inre världen."
Egentligen förändrar skägget och håret ingenting. Man skulle kunna säga att det är en medlare mellan tanke och känsla.
Jag är en människa, och jag har både tankar och känslor. Sent på natten är det svårt att veta vad som är tanke och vad som är känsla.
Men Hesse säger att den enda verkligheten som finns är den som blir till inuti oss. Vill jag leva ett verkligt liv måste jag sluta betrakta de yttre fenomenen som hela verkligheten och se att de får mening i mig.
Fastän jag har ett stort, spretigt skägg så är jag samma. Fastän jag inte klipper mitt hår är jag samma människa som innan. Tanken och känslan blir tydlig när något konkret kan visa det.
Här ser vi Björn Ranelid, men en ganska så präktig man. Jag har inte hört det själv, men har fått det berättat för mig att han en gång i tiden hade ett riktigt präktigt skägg.
Fritt ur minnet:
"Människans längsta och kortaste resa är den mellan ögat och hjärtat, och där krävs varken pass eller visum."
Hur ska man nu tolka detta? Jag tänkte länge på det, och idag frågade jag en klasskamrat. Hon svarade något i stil med att en människas kontakt med omvärlden går genom ögat, som här får symbolisera alla våra sinnen. En människas kontakt med en annan människa flyter därigenom, ända till hjärtat. Och det kan ta lång tid, det kan ta nästan ett helt liv, men det kan också gå jättesnabbt. Direkt kan du känna en annan människa i ditt hjärta om du har tur och resan går snabbt. Men ibland tar det längre tid.
Det finurliga är dock att att alla kan göra den. Du behöver varken pass eller visum.
I det samhälle vi lever i är det viktigt att tänka på detta. Passet, visumet och nyckeln har du inuti dig, och de finns ingenstans utanför dig. Du kan leta ett helt människoliv, men du kommer inte hitta det förrän du vänder dig inåt.
Och på samma sätt är det med vårt skägg och hår. Det är mer än ett skägg, och mer än ett hår. Jag menar ju att vi kommer raka av det någon gång. För passet, visumet och nyckeln sitter inte heller i håret.
"När människan skrattar och gråter är hon för liten, för skrattet och gråten får inte plats i människan."
Vissa saker måste man dela med andra.
Kierkegaard. Ganska så ståtlig kalufs och lite sköna sideburns. Man kan bara tänka sig hur han såg ut under sina långa skrivarkvällar.
Den är sliten. Den är klyschig, men någonting är det som gör att det stannar:
"Att våga är att förlora fotfästet lite. Att inte våga, är att förlora sig själv."
Tänk att som Zlatan kunna säga att man inte ångrar någonting. (Oj, nu kom Zlatan med iallafall.) Borde han inte ångra att han gick ut på puben och drog på sig Lagerbäcks vrede? Man kan tycka det. Men han ångrar inte det. Eller åtminstone så säger han att han inte ångrar någonting. Inga gula & röda kort och sånt. Han säger att han inte ångrar något.
Det är banalt i samband med Kierkegaards citat, men ändå tänkvärt.
Är det kanske så att han ångrar det, men är för stolt för att säga det?
Eller ångrar han sig verkligen inte, för att han har en inställning till livet som säger honom att allt han gör är en del av hans vara. Att det inte tjänar något till att ångra sig, för att gjort är gjort och inte går att ändra på?
Eller är det inte en djup inställning till livet, utan bara något han kommit på och tror på? Som han tvivlar på ibland men ändå håller fast vid för att man någon gång måste välja hur man hanterar det jobbiga i livet.
Att man inte vågar göra saker beror på att man inte vet vad som ska hända. Man sätter lite på spel om man vågar.
I Sverige kan man leva ett helt liv utan att våga. Det finns utstakade vägar, man kan safea. Om något inte går som man tänkt sig när man vågade är det ett nederlag.
Om vi säger så, att många människor inte vågar göra sånt som de kanske innerst inne vill, från stort till smått, så menar Kierkegaard att de förlorar sig själva. Vad innebär det att förlora sig själv?
K. måste mena att vågandet är väsentligt för ditt jag, för din självkänsla och självbild. I motsas måste det vara genom valen vi vågar göra som vi finner oss själva.
Zlatan har en grym självbild, åtminstone för oss. Hur han är en fredagkväll med Helena, Maximilian och Vincent är en annan sak.
Det fanns säkert många som var glada att de inte var Zlatan när de gick i skolan. Han var lite stökig, hade frånskilda föräldrar och var andra generationens invandrare. Hans karriär på fotbollsplanen har heller inte varit helt problemfri, men se på honom nu. Vem vill inte vara Zlatan nu? (Retorisk fråga, jag vet många som inte vill vara Zlatan, men get the big picture.)
På så vis hade nog Kierkegaard gillat Zlatan.
Om du är genuin i det du gör så har du ingen anledning att ångra dig. Men det är ändå jobbigt att våga. Alternativet är dock ännu värre.
Det skulle kunna vara att våga att skaffa skägg. Men lika gärna inte. Det beror lite på hur man är som person. I vilket fall är det inget stort livsavgörande val och man kan raka av det när man vill.
I mitt och Pudes fall är det att våga, och ibland tvivlar vi jättemycket på det. Vi tycker att det är fult som fan. Står och sliter i det framför spegeln. Försöker platta till polisongerna. Men vi gör det för att vi tycker att det är kul, för att det samtidigt är på skoj. (!)
Och för att vi vill göra en resa mellan ögat och hjärtat, skratta och gråta tillsammans, känna vår inre verklighet och absolut inte förlora oss själva.
________________________________________________________________________________________
Jag vågar inte förlora fotfästet och satsa allt på fotbollen, men här är iallafall en bild på mig innan måndagens match som vi för övrigt vann med 2 - 0! Jag nätade tyvärr inte, men hårbandet satt där det skulle och jag fick ett gult kort med mig hem. Men jag ångrar det inte! För han hade gjort mål annars.
/Smacks
Nya jämförelser
14 februari 2009
Jag gillar bilden ovan. Håret liknar en man, jag vrider ihop mitt ansikte i skratt och liknar på så vis mer ett lejon. Det är den här typen av "vildvuxna" långhårighet som jag eftersträvar.
De senaste dagarna har det varit rejält kallt ute, och ett problem har uppstått. Den varma, fuktiga luften jag andas ut genom näsan kondenserar och fastnar i mustaschen. Det känns obehagligt, som om hela muschen är full med snor, och jag får torka av vattenångan från mustaschen med min vänstra tumvante. För vanten har detta inneburit att den på stället där jag torkar börjar se ut som pälsen på en katt precis efter den tvättat sig. (Prr!)
Detta är inte ok. Jag gillar det inte. Man vad ska man göra?
Som tur är blir det bara varmare och varmare nu.
Såhär i tider när man tycker att skägg- & hårväxten står still kan det vara gött att jämföra lite, för att inte tappa hoppet.
Någon gång i oktober kanske...
På bandyträningen senaste märkte jag att jag verkligen behöver ett hårband. Det får bli måndagens projekt.
/Smacks
Det växer!
På sommaren växer hår mycket snabbare än på vintern, så när solen kommer fram kommer det ske en explosion av hår.
I bakgrunden skymtar man bilden av Zlatan jag satt upp över toaletten.
Matchtröjor!
Både jag och Pude har insett att fotboll, det är något som långhåriga snubbar håller på med. Idag fick vi våra matchställ i F.C. PsyKicks. Nummer 10, Zimbardo, det är jag det, och såhär ser han ut på riktigt:
Han är psykolog, men självklart har han ett fint litet skägg och lirar fotboll.
På måndag har vi den första matchen, och jag måste skaffa ett hårband tills dess. Inte för att jag behöver, utan för att jag måste ha det.
Fotbollscup
Igår spelade jag fotbollscup. Brödmästarecupen hette den. 20 lag mest bestående av matbutiker, brödleverantörer, lager...och sen vårt outsidergäng: Reklamlaget. Vår grupp visade sig vara lite av dödens grupp. Innan vår första match kollade vi på en och insåg att den här turneringen inte skulle bli några problem för oss att ro hem. Det ena laget vi tittade på hade inte en enda avbytare och de drack öl istället för vatten. Deras målvakt var enligt mig turneringens kung. Utseendemässigt påminnde han om Rolf Lassgård. Han använde nästan aldrig sina händer utan körde fullt ut på fina benparader. Bäst var ändå vid ett senare tillfälle när han sänkte lite minttu och sköljde ner det med en cider.
Inför första matchen var vi extremt taggade. Första mötet visade sig bli mot turneringens tredjepristagare. Dock lyckades vi på nåt konstigt sätt vinna mot dem med 1-0. Jag slog en "inkastfrispark" mot mål som målvakten tippade i ribban, sen var det bara för Coffe att stänka in returen. Det var väldigt jobbigt att försvara ledningen, jag blockade ett skott rakt på den heliga juvelen.
Matchen därefter var det efterlängtade mötet mot ICA lagret, de som jobbar under oss på ICA. Det visade sig bli en ensidig historia och vi spöade upp dem med 3-1.
Nästkommande match spelade vi 0-0 och matchen efter det torskade vi med 1-0. Detta räckte ändå till en andraplats i gruppen och vi gick vidare till kvartsfinal.
I kvartsfinalen hade vi inget att säga till om. Pågen spöade upp oss med 2-0. Orken var i denna match helt bortblåst.
Jag är ändå nöjd med vår prestation i turneringen, då jag inte trodde vi skulle gå vidare från gruppspelet.
Efter turneringen var det Bankett på Restaurant Kopparn. Vilken grabbfest det visade sig bli. Så patetiskt. Jag kände helt plötsligt att jag var tillbaka till de tragiska skogarna i Småland så vi stannade inte länge. Istället drog vi till Ritz, första gången jag var där, definitivt inte sista! Ett mycket trevligt ställe med MÅNGA fina damer.
En stund in på kvällen kom det fram en tjej till vårt bord och frågade Coffe om jag hette Sam. Tydligen så var jag väldigt lik en gammal klasskompis till henne. Hur som helst så gillade hon mitt skägg och sade klart och tydligt (2 gånger) att utav alla 5 personerna som satt vid vårt bord så var jag finast.
Hon var inte så snygg, men detta gjorde ändå min kväll.
//Pude
Inför första matchen var vi extremt taggade. Första mötet visade sig bli mot turneringens tredjepristagare. Dock lyckades vi på nåt konstigt sätt vinna mot dem med 1-0. Jag slog en "inkastfrispark" mot mål som målvakten tippade i ribban, sen var det bara för Coffe att stänka in returen. Det var väldigt jobbigt att försvara ledningen, jag blockade ett skott rakt på den heliga juvelen.
Matchen därefter var det efterlängtade mötet mot ICA lagret, de som jobbar under oss på ICA. Det visade sig bli en ensidig historia och vi spöade upp dem med 3-1.
Nästkommande match spelade vi 0-0 och matchen efter det torskade vi med 1-0. Detta räckte ändå till en andraplats i gruppen och vi gick vidare till kvartsfinal.
I kvartsfinalen hade vi inget att säga till om. Pågen spöade upp oss med 2-0. Orken var i denna match helt bortblåst.
Jag är ändå nöjd med vår prestation i turneringen, då jag inte trodde vi skulle gå vidare från gruppspelet.
Efter turneringen var det Bankett på Restaurant Kopparn. Vilken grabbfest det visade sig bli. Så patetiskt. Jag kände helt plötsligt att jag var tillbaka till de tragiska skogarna i Småland så vi stannade inte länge. Istället drog vi till Ritz, första gången jag var där, definitivt inte sista! Ett mycket trevligt ställe med MÅNGA fina damer.
En stund in på kvällen kom det fram en tjej till vårt bord och frågade Coffe om jag hette Sam. Tydligen så var jag väldigt lik en gammal klasskompis till henne. Hur som helst så gillade hon mitt skägg och sade klart och tydligt (2 gånger) att utav alla 5 personerna som satt vid vårt bord så var jag finast.
Hon var inte så snygg, men detta gjorde ändå min kväll.
//Pude
Jag och Björn
Jag och Björn Ranelid hänger på AF-borgen.
Han talade om kärlek till människan, ordets makt, självrespekt och verkligheten. Han pratade inte lika mycket om skägg, men det behövdes liksom inte. Det kändes ändå.
Long time no seen...
Anledningen till att jag inte skrivit här på ett bra tag har delvis med lathet att göra. Det har också att göra med att det hänt massa saker den senaste tiden. Det viktigaste som hänt är att jag och några goda vänner startat ett korplag(!) vid namn "Fotboll för dummies", detta är en dröm jag och Hank haft i många år, nu blir det äntligen verklighet!
Jag har tagit på mig äran att bära upp lagkaptensbindeln i medgång och motgång. Jag hoppas även att min vassa högerslägga får ta hand om frisparkarna så att en och annan ribba kan ryka åt helvete!
Nu väntar det svåra uppdraget att fixa fram vår matchdress som förhoppningsvis blir följande färger:
Brun tröja
Beigea shorts
Orangea sockar
Förutom detta så ska min gode vän Anton snart släppa singel och skiva, vilket innebär massa jobb för mig. Massa roligt jobb. Vi har haft några idémöten och om några helger är det dags för fotografering.
Mitt jobb har köpt in en Canon EOS 5D mark II, en orgasmframkallande kamera på 21 megapixel.
Mitt hår växer och frodas. Mitt skägg kanske växer, men det känns som att det står still.
Min lägenhet är freezing cold, måste ringa och klaga.
Jag längtar till den 6:e mars då det är en riktigt fet fest i Gbg. Då får jag träffa min skäggbroder igen.
//Your own Pude
Jag har tagit på mig äran att bära upp lagkaptensbindeln i medgång och motgång. Jag hoppas även att min vassa högerslägga får ta hand om frisparkarna så att en och annan ribba kan ryka åt helvete!
Nu väntar det svåra uppdraget att fixa fram vår matchdress som förhoppningsvis blir följande färger:
Brun tröja
Beigea shorts
Orangea sockar
Förutom detta så ska min gode vän Anton snart släppa singel och skiva, vilket innebär massa jobb för mig. Massa roligt jobb. Vi har haft några idémöten och om några helger är det dags för fotografering.
Mitt jobb har köpt in en Canon EOS 5D mark II, en orgasmframkallande kamera på 21 megapixel.
Mitt hår växer och frodas. Mitt skägg kanske växer, men det känns som att det står still.
Min lägenhet är freezing cold, måste ringa och klaga.
Jag längtar till den 6:e mars då det är en riktigt fet fest i Gbg. Då får jag träffa min skäggbroder igen.
//Your own Pude
Mitt nya cribz.
Nu har jag flyttat in i min nya lägenhet. Det är omysigt och ganska trist här. Kom inte hit. Än. IKEA ropar på mig i mina drömmar. Seriöst, jag får inte ens igång kylen.
Som tur är har jag fått en tagg till min gamla korridor så jag kan gå dit och leecha på deras vatten- & kaffekokare, bestick och kyla i kylen.
Jag bjuder på "Bonne-powsen".
Jag har för övrigt kommit över skäggkrisen nu. Jag gillar det bara, mer och mer.
EDIT: Just ja. Jag har inga bestick, tallrikar eller grytor, så jag får som någon jävla Cosmo Kramer gå till min gamla korridor och käka.
/Smacks
Som tur är har jag fått en tagg till min gamla korridor så jag kan gå dit och leecha på deras vatten- & kaffekokare, bestick och kyla i kylen.
Jag bjuder på "Bonne-powsen".
Jag har för övrigt kommit över skäggkrisen nu. Jag gillar det bara, mer och mer.
EDIT: Just ja. Jag har inga bestick, tallrikar eller grytor, så jag får som någon jävla Cosmo Kramer gå till min gamla korridor och käka.
/Smacks
