letitgrow

Igår var jag alltså och repade med mitt nya band. Det verkade som om jag var med i bandet direkt och att det inte ens var någon provspelning. De var sköna snubbar allihop. 3 jugoslaver, en tysk och en grek/serb. Bandstämningen infann sig ganska så direkt, och de sedvanliga pikarna haglade genom luften.

  Ingen nämnde dock mitt skägg, och jag antar att det är för att det i deras kretsar inte är något ovanligt med ett tjockt och frodigt sådant. Men det fick dem antagligen att tro att jag var äldre än jag är. De här grabbarna var ju 30 - 40 med fruar och barn.
   De frågade vad jag pluggade, och jag svarade psykologi. Det räcker så, för nu iallafall.

Så vi repade, chillade, drack läsk osv. Det verkar som om vi ska repa in ett helt set, typ 20 låtar, som vi ska lira och välja mellan på spelningar sen. Den 16 februari är första giget, så det är långt tills dess.

  Alla var svinigt grymma på sina instrument, de tre juggarna har tidigare lirat "Balkanmusik", tillsammans. De har kompat extremt kända musiker och sångare från Balkan. Jag kan inget alls om balkanmusik förutom att det går snabbt som in i helvete. Som tur var kunde de spela reggae också.

    Jag har också lagt vantarna på en lägenhet som jag ska flytta in i den 1 februari, och sammanfattningsvis kan man säga att saker går min väg.


  Vi har fått en läsarfrågar här på bloggen:

 Postat av: Hemlig frågare
"Smack, vad använder du för wax för att få det att se så mjukt och luftigt ut men ändå inte blött och fett?"

 2009-01-08 @ 12:35:08


Jadu, hemlig frågare. Detta är en liten vetenskap faktiskt. Jag har två strategier, nu på sluttampen av min "ståfrisyrskarriär".
    För det första handlar det mindre om vax än om duschtekniker.  Vax är något jag aldrig använder, förutom om jag ska ha en fet backslick, i skämtsammanhang då, som på den här bilden, från en pokerkväll med tema "maffia".

Jag längst till vänster.


Jag kan få mitt "mjuka och luftiga men ändå inte blöta och fettiga" hår på två sätt.  Vi börjar med duschen.

   Ibland duschar jag utan att schamponera, och ibland schamponerar jag (Vidrigt ord, schamponera). Om jag använder schampoo så bli  håret väldigt trist efteråt, tunt och flygigt liksom.
   Om jag inte använder schampoo blir det mycket mer volym i det. Problemet är ju om det är jävligt skitigt, då vill man ju använda schampoo så att det blir rent.
  Om jag duschar med schampoo så torkar jag håret direkt efteråt, gärna med hårtork om det finns till hands. För att sedan "styla" håret direkt, för att slippa "Emil i Lönneberga-looken", som jag annars så lätt får.


Tänk er utan keps.


Och då använder jag hårspray, enbart, om jag vill känna mig fin. Annars låter jag det vara som det är, och står ut med "Emil-håret" i en dag. När jag sedan vaknar dagen efter så ser håret ut ungefär som om jag hade haft hårspray i direkt, fast snyggare.

 Så "Hemlig frågare", min hemlighet är att jag inte använder något Wax alls! För det finns inget värre än blött, vaxfettigt hår.

 Nu är frågan: Vem är "Hemlig frågare"!?


Håret



Mustaschen är så stor så den är out of focus!




Nu ska det pluggas och sånt, för bara för att man har fint skägg och hår kan man inte strunta i skolan. Jag måste ju ha en kärriär att falla tillbaks på den dagen när håret inte har sådan dragningskraft längre.

JAH BLESS.

/Smacks



Tubat från musikalen "Hair".

Imorgon är dagen då jag ska provspela med mitt (?) nya reggaeband. Då jag är en överlag trevlig människa och extremt grym på trumpet (?) så ska det nog gå bra och jag får vara med.
 
   Jag har övat väldigt mycket den senaste tiden, tweakat Nelly så att hon presterar på högsta nivå, och såklart odlat hår & skägg så att min reggaeprofil blir otvetydig. Angående GBG så ska vi nog ha spelningar där med så att Pude blir nöjd.

 Nu ska jag bara få en god natts sömn och imorgon får ni veta hur det gick, samt möjliga kommentarer och komplimanger om mitt frodiga hår.

Klicka för bandets Myspace: AL-X & D'Roots  (Öppnas i ny flik)



Såhär ser nackhåret ut nu. Jag kan ha en riktigtt fet tofs om jag vill.

Tillbaks i korridoren såhär efter jul har folk märkt mitt stora skägg, oftast med gillande, ibland bara med en blick. Men som jag brukar säga: "En blick säger mer än tusen ord."

Tankar kring håret

En gång när jag gick på gymnasiet  och ett tag hållit på med att raka av de pinsamma fjunen som börjat leta sig ut ur hakan så hände det sig att det gick ett par dagar utan att jag genomförde denna procedur.
  En ganska så vacker kvinna jag satt och pratade med påpekade då att jag hade "börjat få skägg".

Marcus: "Äh, det här lilla, det är ju bara lite fjun."

Den ganska så vackra kvinnan: "Nejdå."   Varpå hon förde sin hand mot min haka och varsamt strök sina ganska så vackra fingrar över mitt soon-to-be-skägg.  "Det här ju alldeles strävt, precis som skägg ska vara. Det är fint, det passar dig." 

  SEN DEN DAGEN har jag jag bara rakat mitt skägg helt kanske 2 gånger. De gångerna har jag också under rakningens gång sett hur en ung Marcus framträder. En 14, kanske 15-årig Marcus. Han som jag trodde fanns långt inuti mig någonstans. Men nej, han vara bara en rakning bort.
  
   Så jag har vant mig vid mitt skägg, jag tycker att jag passar väldigt bra i det. Så långt som det är nu har det dock aldrig varit, och jag har länge bävat inför skepparkransen. När skägget från polisongerna ner mot hakan blir alldeles burrigt och står ut, så man ser ut som dessa happy campers:







Som tur är ser mitt skägg inte lika, ja, för jävligt ut. Jag försöker i största mån sova på sidorna av huvudet, samt borsta eller "klappa" ner skägget på sidorna. Men så ni vet, det är min största farhåga med det här projektet. Jag vill ju inte bli sedd som någon jävla sjöbuse.
 
  Nej, än så länge trivs jag riktigt bra i skägget, och jag känner mig mer "casual" och jordnära. Det känns som om människor ser mig som en trevligare, mer "ofarlig" människa.

Saker jag ser fram emot vad gäller skägget och mustaschen:

  När det blir sommar och solen bleker det.

  När folk på stan kommer fram och berömmer mig.

  När jag kan ha en tofs utan att folk ska klaga och hålla på!

  När jag kan fläta mitt skägg och därmed börja lajva på riktigt.

  När jag dricker en skummig öl och hälften av skummet stannar i skägget.

  När jag kan ha mitt hår som huvudkudde.

  När jag inte behöver ha halsduk för att inte frysa.

  När jag ser ut som om jag är 37 och inte behöver visa leg någonstans.

  När jag efter många år rakar av allt på sommaren och kan skratta åt den roliga solbrännan.
 
  När Marcus Berg i Kultiration äntligen kommer acceptera mig som sin like, ta mig under sina vingar, flytta ihop med mig i Tibet och lära mig allt om livet, döden och kärleken.


Marcus Berg

Notera för övrigt Pudes bilder. En där han har på sig eightie's solbrillor med spegelglas, ett linne med texten: Corfu, all colors of Greece, och en VANLIG systemkamera. En där han ser ut som Chippen (Dock utan början till hockeyfrillan som han nästan hade), en där han har en RIKTIG MULLET (!), och en där han ser lite, men inte mycket, ut som Promoe.   Där snackar vi om att leva upp till att ha långt hår!


  Mullet

Och så avrundar vi med en finurlig bild på mitt eget skägg och hår, men framförallt min stora panna och mina glasögon.




 Lev väl mina vänner.

/Smacks

Nu några dagar in på 2009 när jag äntligen nyktrat till ska jag göra ett tappert försök att minnas vad som hänt mig föregående år.

Jag har lyckats med följande:

Fyllt 23.

Blivit morbror.

Fotat en jävla massa ordspråksbilder.

Fotat för några olika band.

Sett en av mina bilder i Metro.

Inte tjänat en krona på mina bilder.

Rakat av allt mitt hår.

Gått ut Folkhögskolan jag läste på.

Lämnat Jönköping för Göteborg.

Bara varit på en festival: Siestafestivalen.

Fått "Stockholm Boogie"-känslor på sommarens bästa kväll uppe vid Skansen Kronan.

Haft sommarvikariat som originalare på ICA Butiksreklam.

Fastnat för enfärgade t-shirts.

Fått fast jobb som bildhanterare på ICA Butiksreklam.

Köpt något för över en miljon svenska kronor.

Börjat få dåligt minne.

Fått smeknamnet "Luckan" på grund av att jag alltid får minnesluckor när jag druckit.

Gjort storstilad comeback med julkalendern "Dagens kuk".

Börjat odla ut mitt hår och skägg.


Det har faktiskt hänt ganska mycket under det här året. Det bästa som hänt var nog att jag flyttade till Göteborg, vilket jag tycker fler borde göra, t.ex. du Smacks.
Nedan följer bilder på mig från 2008.










Jag återkommer med bilder från nyårsafton när jag har fått tag på de bilder som togs.

//Pude

Såg precis att under Smacks nyårsinlägg finns en liten annons som lyder:
 "Hår borttagning. Permanent hårborttagning med I2PL på alla kroppsdelar - smärtfritt!"
Kanske inte så passande i just denna blogg.
Förvänta er ett riktigt fett inlägg av mig senare, nu är jag alldeles för bakfull.

//Pude

Jag tänkte egentligen om 2008 som ett kasst år. Ett icke-år, där jag mest bara flummat runt och inte gjort speciellt konstruktiva eller bra grejer, och absolut inte sånt som varit karaktärsdanande.

  Men så satt jag i bilen i natt. Jag flög fram genom de mörka skogarna på väg hem från - den för min del nyktra - nyårsfesten, lyssnandes på The Killers "Human", och jag tänkte: Jag har nog ändå gjort en del grejer, eller åtminstone förändrats en hel del under 2008.

  Jag har (I ganska så kronologisk ordning) :

Blivit 21

Köpt nya häftiga glasögon

Börjat spela trumpet

Fått en morfar mindre

Förvandlat min flickvän till en vän

Flyttat två gånger

Dyrkat Zlatan mer och mer

Slutat jobba med att göra lådor av wellpapp

Flyttat till Lund

Börjat försöka bli Psykolog

Vunnit 100 kronor i poker

Blivit kontaktad av ett RIKTIGT reggaeband som jag ska spela trumpet med

Börjat på allvar tycka om:

    Bright Eyes
    Arcade Fire
    Bruce Springsteen
    The Killers

 SKAFFAT SKÄGG, LÅNGT HÅR OCH TOFS.

För övrigt funkade skägget fint på nyårsafton, och nedan följer lite bilder på hur det såg ut:



Notera 3D-hologrammet som sitter på insidan av garderobsdörren, samt den fina, franska slipsknuten.



Som avslutning får ni läsa vad jag och Pude gjorde i söndags.

Söndagen började med att Pude skulle ta bilder på mig i jägarmundering inför projektet: "Den ensamme jägaren." Efter det kom Simon, Gutten, FamilyMan och Frank.
   Vi skulle grilla, och Frank hade berättat för Simon om en karusell som finns mitt ute i skogen. En gång i tiden drevs den med hjälp av ett vattenhjul i en forsande bäck. Nu är den gammal och funkar inte längre. Men den har fortfarande sin charm i att vara en läskig gammal karusell mitt i skogen.

    Jag själv hade varit där en gång innan när jag var liten. Så vi gjorde den sedvanliga rotfruktsblandningen i aluminiumfolie och begav oss iväg. Först körde vi i våra bilar några hundra meter in på en skogsväg, sedan ställde vi bilarna och gick. Tyvärr kom vi från fel håll, och var tvungna att korsa bäcken (Som var ganska bred). Det fanns en liten bro, i form av två isiga plankor. Simon kröp vettskrämd över, och hittade på andra sidan en stege som vi andra använde för att korsa strömmen.

   Väl framme visade det sig att karusellen inte hade hästar och andra djur man kunde rida på. Den hade bara helt vanliga bänkar. Vi gjorde upp en eld och började tillaga maten. Under tiden försökte vi räkna ut varför karusellen slutat funka. Vi hittade en "port" där man antagligen stuckit ner plankor för att fördämma, och på så vis leda om vattnet, och självklart var vi tvungna att försöka göra det. Till en början gick det bra, men strömmen var alldeles för stark, plankorna för hala osv. Vattnet steg en bit, men inte så att karusellen började snurra.

   Sen åt vi, kröp tillbaks över bäcken, åkte hem till Simon och lirade jazz.

Jägarbilderna får ni säkert ta del av senare.

Gott nytt 1984!

(Creds till Jimson för ordvitsen i rubriken.)

/Smacks

För att sammanfatta julens socialiserings samverkan med håret så måste jag säga att det varit lyckat. Släkt och familj reagerade inte så starkt som jag hade kunnat tro, och av vänner har jag bara fått väldigt positiva kommentarer som:

"Fan vad snygg du är i ditt skägg Mackan!"

- Simon


   Jag känner mig också en gnutta mer säker i mig själv, att jag mer och mer finner min identitet i ett liv med längre hår. Jag tar dagen mer som den kommer, unnar mig mer saker osv.




För er som inte vet det så residerar ju jag och Pude i olika delar av landet. Jag bor i Lund och Pude i GBG, så vi träffas inte IRL särskilt ofta.
   Nu under juledagarna så har vi gjort det, och diskuterat fram och tillbaks, peppat varandra. Pudes hår är längre än mitt, och mörkare. Hans hår är också tjockare, och hårvikarna mindre. Men jag låter mig inte nedslås för det.

  Vi provade mustascher.



Vi planerar också en turné i sommar.
  Vi ska spela Trumpet och Saxofon i kyrkor. Smöriga gamla bitar som tanter och farbröder gillar. Med tofs i håret och mycket skägg såklart. Sen ska vi dricka kaffe i församlingshem över hela Sverige och visa vår dolda talang: Blindtesta kaffesorter.

  Zoega's skånerost är ju en favorit för mig, eftersom jag bor där vattnet är rätt. Och jag vet faktiskt inte vilket som är Pudes favoritkaffe, så jag skickar det vidare till honom. Jag vet däremot att han är ett stort fan av Baristamjölk.



Jag har märkt att det är en stor färgvariation i mitt ansiktshår. Mustaschen, "läpptofsen" och hakskägget är ganska ljust, medan det under hakan och på sidorna är mörkare. Jag gillar det ljusa mer än det mörka. Hoppas det ordnar sig nu när solen kommer fram lite mer och bleker det.

/Smacks

Nu är jag hemma, och jag har faktiskt inte fått så starka reaktioner. Min lillasyster tyckte bara att jag blivit: "Väldigt skäggig".

   Hon sade också att mitt skägg var både blont, orange och mörkt. Både mor och mormor sade att jag fått krulligt hår, men det håller jag inte riktigt med om.

En jävligt nice kille med långt hår är ju Bruce Springsteen. Nu sen jag börjat odla har jag ju såklart börjat gilla honom. Speciellt live-låtarna.



   Häromdagen lyssnade jag på "The River" ifrån "Bruce Springsteen & The E-street band LIVE 1975 - 1985", och i början håller Brewsan det här underbara snacket:




"When I was growin’ up me and my dad used to go at it all the time, over almost anything. I used to have really long hair, way down past my shoulders. I was 17 or 18, oh man he used to hate it. And we got to where we’d fight so much that I’d spend a lot of time out of the house.

    And in the summertime it wasn’t so bad, ‘cause it was warm and your friends were out, but in the winter... I remember standin’ down town and it would get so cold. And, when the wind would blow I had this phone booth I used to stand in. And I used to call my girl, like for hours at a time, just talkin’ to her all night long. And finally I’d get my nerve up to go home, and I’d stand there in the driveway, and he’d be waitin’ for me in the kitchen. And I’d tuck my hair down into my collar, and I’d walk in, and he’d call me back to sit down with him... And the first thing he’d always ask me was; “What did I think I was doin’ with my self”? And the worst part about it, was that I could never explain it to him...

   I remember I got in a motorcycle accident once, and I was laid up in bed and he had a barber come in and cut my hair... And man... I can remember tellin’ him that I hated him, and that I would never ever forget it. And he used to tell me; “Man I can’t wait till the army gets you. When the army gets you, they’re gonna’ make a man out of you. They’re gonna’ cut all that hair of and they’ll make a man out of you”.

  And this was in, I guess ’68, when there was a lot of guys from the neighbourhood goin’ to Vietnam. I remember the drummer in my first band, commin’ over to my house, with he’s marine uniform on, sayin’ that he was goin’ and that he didn’t know where it was... And a lot of guys went, and a lot of guys didn’t come back. And the lot that came back, weren’t the same anymore...

    I remember the day I got my draft notice... I hid it from my folks, and three days before my physical, me and my friends went out, and we stayed up all night. When we got on the bus to go that mornin’, man, we were all so scared... And I went... And I failed... I came home... (Applauds)... It’s nothin’ to applaud about... But I remember commin’ home, after I’d been gone for three days, and walkin’ in the kitchen and my mother father were sittin’ there.

  My dad said; 'Where’ve you been?'

  I said; 'Ehhh... I went to take my physical!'

  He says; 'What happened?'

 I said; 'They didn’t take me!'

 And he said; 'That’s good...'"


/Smacks

Nu var det ett tag sen jag skrev i den här bloggen. Jag ber om ursäkt för det men jag har haft fullt upp med ett annat projekt: http://dagenskuk.blogspot.com. Jag lovar att jag kommer bli mer aktiv här efter den 24:e luckan är öppnad.
Det som har hänt sedan sist är nog främst att mitt skägg blivit extremt buffigt. En kollega till mig tyckte jag skulle trimma det, vilket jag gick med på. När jag sedan stod framför spegeln med darrande underläpp insåg jag hur mycket jag gillar mitt buffskägg, det får vara kvar.

Nedan följer en bild på mitt hår men framförallt mitt skägg.



//Pude

Nu är det juletid och skägget har blivit rejält mäktigt. Ibland står jag framför spegeln och bara njuter av hur frodigt det är. Samtidigt kontemplerar jag över huruvida det ser ovårdat och vildvuxet ut. Men då tänker jag på psykologdoktoranden som hypnotiserar folk, och han har ett RIGTIGT stort skägg, samtidigt som han brukar ha ett byxben upprullat, prata som Mr. Mackie och faktiskt hypnotiserar folk.

Nedan följer tre bilder på hårets utveckling.



Jag är glad för jag tar en paus i utstädandet av rummet. Jag ska flytta.





Lite mer seriös, powsingbild.



Här undrar jag lite om skägget kommer växa ihop med håret under örat. Det hade varit lite äckligt. Väldigt äckligt. jag får ta ett snack med Pude om det är så att man får klippa lite då. Annars är ju den enda regeln vi har att man får trimma muschen då den börjar växa in i munnen. För det är vidrigt när den gör det. Jag har ju en väldigt ståtlig mustasch också. Som ni ser på bilden är den snart lika tjock som min näsa är.

Jag är också väldigt förväntansfull inför den dagen då jag kan ha tofs. Jag tror det är snart. Skulle jag testa nu skulle jag nog kunna ha en liten tofs längst bak.

Imorgon åker jag hem till min familj för att fira jul. Då kommer det egentligen första "testet" av håret. Jag är ganska säker på att min mor, lillasyster och far kommer reagera. Mestadels negativt. Men det ska inte få stoppa mig. Effekten kommer ju bli större för dem, då vi inte setts på länge.
  Ni kan vänta er en fet uppdatering nu kring jul, om hur det gick!

/Smacks

Igår var det julfest i korridoren, och som vanligt började alla applådera och ville att jag skulle spela ett par toner på Nelly. (?)



Och jag vet inte om det är vinkeln, ljuset eller något annat, men se så tjockt och frodigt håret ser ut! För att inte tala om skägget.
   Nu är det sista helgen i Lund innan jul och på söndag eftermiddag åker jag hem till min familj. Då kommer mitt hårväxande nog få ett större socialt genomslag, eftersom långt hår och skägg inte är lika accepterat hemma som det är här. För att inte tala om julafton, när släkten ska hantera både faktumet att jag har långt hår och det att jag studerar psykologi.

"Ah, då får jag gratis hjälp då sen när det gått utför!"

Hela dagen idag har de sänt radio på tv i kanal 2.
   På ett torg i Malmö har de satt upp en radiostudio och där sitter ett gäng och sänder radio framför tevekamerorna.  En av dessa är Kitty Jutbring. Hon brukar medverka i programpunkten "relationsrådet" i programmet "Christer" i P3.
  Som alla vet så är det skoj att se hur radiopratare egentligen ser ut, eftersom man får en så tydlig bild av människors röster.
  Innan jag såg hur Kitty ser ut skulle jag mycket väl ha kunnat tänka mig att hon skulle se ut som hon faktiskt gör! (?)
Dock lite snyggare. Hon är inte jättejättesnygg, men hon blir ändå det på något sätt.  Och jag är besatt av henne, och har suttit framför teven i ungefär två timmar idag, redan. Och jag tror att det beror på två saker mest av allt. Hennes dialekt för det första. Hon har den här extremt heta, lite halvhesa kaxiga göteborgsdialekten.
   För det andra är hennes hår inte av denna värld. Det är stort, vackert och 80-tal.
Precis som mitt hår ska bli.





Jodå, hon har en speciell utstrålning, den där Kitty.

Nu har jag lite nya bilder på håwret:



Som ni kan se är det skägget som är mest övertygande för tillfället. Idag fick jag till och med höra att jag har "negerskägg".
  Jag har också fått ett telefonsamtal från ett reggaeband i Malmö. De ville att jag skulle spela trumpet i deras band.
    Fördelarna bara strömmar in.

Något mer jag märkt i min utveckling är att jag på sistone mer och mer börjat figurera i diverse skjortor. Rutiga skjortor, osv. Skogshuggarskjortor skulle någon kanske säga. Och skogshuggare har ju som vi vet, långt hår.


Detta är Olof, han är skogshuggare och har långt hår. Just på den här bilden är han dock inte på jobbet, och därför har han inte heller på sig en skjorta. På den här bilden har Olof snarare på sig lite casual "fredagsmys"-kläder, poserandes framför en grottvägg.
  En härligt neutral grön t-shirt och ovanpå det en avslappnad grå "hoodie". Runt halsen hänger ett smycke inköpt på H&M's accessoaravdelning för män.
  Håret är borstat, ser lite flottigt ut, men på det stora hela verkar Olof jävligt nöjd. Kanske nyss tagit en öl, kanske fått reda på att flickvännen är gravid osv.




Här ser vi mig, i ännu inte så långt hår. Den här bilden är från i höstas eller somras någon gång, och jag smuttar på en grön drink iförd en av mina rutiga skjortor.
   Festivalbanden man kan ana till höger om drinkglasets fot är avklippta sedan länge, då det är sådant man har på sig om man är glad-o-hög, inte psyk-o-låg. 

(Nej, jag har inte kommit på det själv, har har stulit det från facebook.)

På bilden kan man också tydligt se mina framträdande hårvikar. Det pågår en liten debatt om huruvida det passar att ha långt hår när man har såpass djupa hårvikar som jag har. I mening måste mina vikar vara mindre än en standardavvikelse från det normala, men jag har träffat människor som varit helt förundrade och viskat till mig:
"Hur vågar du ha en sån utmanande kort frisyr med DE DÄR hårvikarna?"
 Varpå de försiktigt och i skymundan drar bort lite av sin lugg och blottar sina vanligtvis dolda hårvikar.






Här har vi en till bild på mig i rutig skjorta, och med snarast groteskt kort hår, och skägg med för den delen. Vid tillfället hade jag rakat av mig skägget, men inte mustaschen. Det syns inte så mycket på bilden, och det gjorde det inte i verkligheten heller, då jag har så ljus mustasch.


Och redan som liten hade jag rutig skjorta. Där ser man.

/Smacks

Jag brukar spelar badminton. Oftast en gång i veckan, men ofta mer. Det är en spännande sport som kräver snabbhet, balans och motorik.
  Bredvid badmintonplanerna finns det tennisbanor och squash-hålor, och i omklädningsrummen byter alla racketsportsutövare om.
  Jag brukar spela klockan 8 på morgonen, för att det är billigast då, och att det är skönt att komma igång tidigt på morgonen. Detta innebär att jag är ganska ensam i omklädningsrummet, och kan därför välja vilken plats jag vill att byta om på. Oftast väljer jag platsen framför spegeln, narcissist som jag är. Jag breder ut mina saker över hela bänken, och byter om i en maklig takt.
   När jag varit där ett par gånger såg jag att det hängde en konstruktion på väggen bredvid spegeln. Det var en hårfön, och sedan jag upptäckte den har jag fönat mitt hår torrt varje gång jag duschat där. Det är riktigt nice, och frisyren blir skitsnygg sen.


Hårfön
 
Men så slog mig tanken: Jag har bytt om i hundratals omklädningsrum, för män, eftersom jag själv är man.
 Och det har fan aldrig suttit en hårfön bredvid spegeln om det nu ens funnits någon spegel! (Förutom i Sannarpshallen i Halmstad, men det räknas inte för det är en simhall.) 
  Min slutledningsförmåga sade mig alltså att det måste bero på faktumet att det är ett omklädningsrum för utövare av racketsport. Och vad är speciellt med utövare av racketsport? DE HAR LÅNGT HÅR!




Björn Borg


Rafael Nadal


De har långt hår alltså, men innebär det per automatik att de måste föna det efter att de duschat?
  Javisst, det skulle kunna förhålla sig så. Men jag tror också att det finns ett svar som kompletterar.
Racketsporter som Squash, Tennis, Badminton och Bordtennis utövas i par. Man är inte själv, och man är inte ett helt lag. Som rekreationell spelare behöver du alltså en snubbe som du spelar mot, och det är ju enklast om det är samma varje gång så man kan synkronisera sina scheman. Man kan tänka sig att relationen förtätas, och en smått metro-, homo-, bi-, eller transsexuell personlighet börjar framträda, och därför blir det extra viktigt att vara fin i håret. För ur ett traditionellt manlighetsperspektiv är det inte särskilt häftigt att föna sitt hår, vilket jag fått erfara de gångerna det faktiskt varit andra i omklädningsrummet samtidigt som jag utfört mitt värv. Då har jag velat skrika till dem och deras manliga tennispartners: JAG SPELAR BARA MED TJEJER!

    Samtidigt finner jag det intressant att jag ovetandes om det börjat spela badminton och odla långt hår samtidigt, när det finns en så tydlig korrelation mellan dessa variabler. Tiden får sedan utvisa huruvida jag kommer bli metrosexuell eller inte, på min sida står ju som nämnt faktumet att jag spelar med kvinnor (Och ibland en man.), men å andra sidan fönar jag ju faktiskt håret efteråt.
  I vilket fall skulle jag kunna drista mig till att säga att jag lyckats se en psykosocial förändring i mitt liv som konsekvens av mitt val att skaffa långt hår.

PERSONLIGHETSFÖRÄNDRINGAR SEDAN JAG BÖRJADE SKAFFA LÅNGT HÅR:

1. Jag har börjat spela badminton.


(Jag har beställt en kamera på internet, så i slutet av veckan kan ni förvänta er en hel massa man-bilder.)
(Pun intended.)

/Smacks

Idag slog det mig att detta kanske lika mycket är en resa in i våra inre som det är en resa ut i vårt hår. I och med att vi vill undersöka hur vi och vår omvärld förändras i takt med vårt hår, så bidrar det till ett ökat introspektivt fokus.

  Jag har ännu inte fått så många kommentarer om mitt hår, fastän jag tycker att skägget börjar se väldigt stort och ovårdat ut. Om jag vill kan jag fortfarande ha ståfrisyr, och i helgen när vi hade pokerkväll med maffiatema lyckades jag med en ganska så fin backslick. Om jag drar ner luggen når de längsta hårstårna nästan in i ögat.

Vidare har jag funnit stöd åt min hypotes att det är niez med långt hår. Från wikipedias hår-sida:

"Huvudets hår skyddar dock mot UV-ljus och kyla men antropologer spekulerar om att den funktionella signifikansen av långt huvudhår är obefintlig och att det är en biprodukt av sekundärt naturligt urval (kanske till följd av sexuell selektion) då långt hår är ett tecken på hälsa och god nutritionell status."



Man brukar säga att hår växer 0,4mm per dag. Det blir:

2,8mm i veckan
12mm i månaden
146mm om året

/Smacks

I min korridor bor det en snäll tysk som tog kort på mig igår, så nu kan jag presentera färska bilder på min än så länge ganska lilla man.



  Ibland, precis innan jag ska somna och ligger i sängen så försöker jag visualisera mig själv i framtiden, med långt hår. Det är svårt. Jag har svårt att se mig själv med långt hår, men det ska inte få stoppa mig.  Ibland ryser jag lite, och tänker på hur det kommer bli om jag ballar ur. Om det av någon anledning skulle bli extremt fult, och vilken skam det skulle vara att svika mig själv i min strävan.
  Men oftast tänker jag glada tankar om mitt "hair to come". Jag känner att mitt självförtroende växer mer och mer. Kanske har det att göra med vad jag tänker om långhåriga människor. Jag tror att jag har en uppfattning om att människor inte har lika höga förväntningar på dem, plus att de nog oftare ses som lite av konstnärsjälar.



Jag har också alltid sett mitt hår som väldigt tunt och flygigt. Kanske blir det tjockare och plufsigare när det är långt?
  Det är många frågor så här i början av den långa resan, och jag kan bara ana hur många som kommer komma upp.

 -  Kommer jag behöva tvätta håret oftare? Eller kanske mindre?
 -  Måste jag börja köpa separat schampoo och duschcrème?
 -  Vad fan är balsam?
 -  Är balsam viktigt?
 -  Ska man tvätta ur det eller låta det sitta kvar?
 -  Måste jag schamponera mig vid varje duschning?
 -  Ska man ha håret uppsatt eller utsläppt?
 - Om jag har det utsläppt, kommer jag vara rädd att fastna i saker?

 Hör gärna av er med tips och råd, så kommer allt detta nog ordna sig, i sinom tid.

/Smacks

Den här manen skulle jag vilja ha!

Anders Johansson

//Pude

Jag har ju som tidigare nämnts i den här bloggen vid ett flertal tillfällen tidigare i mitt liv haft långt hår. Jag känner dock att jag aldrig gjort något bra utav mitt långa hår. Det har mest bara varit där, jag har aldrig utnyttjat alla godbitar som det långa håret medför. Den här gången ska det bli annorlunda, det ska bli så mycket bättre.


Så här ser mitt hår ut idag.

//Pude

Nu har det gått en dag, och den första spänningen har lagt sig. Jag har funnit mig mitt uppdrag och insett att jag verkligen ska ha långt hår.
   Jag försöker identifiera mig med den typen av människa som har långt hår, och jag finner ro i att det finns så många snygga män med långt hår.


 Nästa steg blir att skaffa en kamera på något sätt, så att jag kan visa min framgångsman.

/Marcus