Ansats till en långhårig filosofi
För några dagar sedan var jag på middag i min gamla korridor. Samtalet gled in på mitt skägg, och intresset måste sägas ha varit stort över hela projektet. Det känns bra, och det verkar som om folk i allmänhet är intresserade. Många runt omkring har börjat förstå att detta inte är på skoj. Jag upprepar: Den här bloggen är inte på skoj. Det är allvar. Hår är "Una cosa muy seria", som Robert Capa hade sagt.
Såhär skrev jag till någon för ett tag sedan:
(Med reservation för att jag och Pude skulle kunna ha lite, lite olika syn på det hela. Vi är ju trots allt två skäggiga individer, inte bara en.
"Grejen med bloggen är att vi ska se hur själva akten: "Att få långt skägg och hår" påverkar vårt vardagliga liv.
Och i och med att det inte är hawt, sexigt och inne att ha långt jävla skägg och hår så innebär det att vi har fått en lite annan syn på oss själva. Det är inte konformt så att säga, att göra som vi gör.
Vi struntar mer och mer i sociala konventioner, att man i allmänhetens ögon måste vara snygg och så vidare. För så är det bland unga män idag. Man vill vara sexig, snygg och framgångsrik, och den sortens utopiska dussintänkande får konsekvenser.
Långhåriga människor har tofs, för de behöver det och tycker att det är snyggt. Och i och med att vi tycker att det är snyggt att ha tofs så har vi det. För vi BRYR OSS INTE längre huruvida andra tycker det är snyggt eller inte, vilket skulle kunna sägas vara en konsekvens av hela hårväxandet. Det gör det också konkret för oss att något händer. Håret har faktiskt blivit så långt så att vi kan ha små tofsar."
Så med detta i bakgrunden skulle jag vilja göra en ansats till en långhårig filosofi.
"Vad skulle en långhårig filosofi kunna vara,?", kanske du tänker nu.
För det första kanske det är lite förmätet att bygga en helt ny ontologi kring detta. Till och med jag vågar säga det.
Men jag dristar mig till att säga att en långhårig filosofi iallafall måste innehålla Kierkegaard, Hesse och Björn Ranelid. Men inte Zlatan. Inte den här gången.
Hermann Hesse, här med en liten tupé-liknande sak på huvudet och renrakad haka, men det sägs att han när han var ung hade ett nästan groteskt stort skägg.
Ur Hesses Demian:
"Det vi ser omkring oss, är detsamma som det vi har inom oss. Det finns ingen annan verklighet än den vi har inom oss. De flesta människors liv är så overkliga därför att de betraktar de yttre fenomenen som hela verkligheten och inte alls lyssnar till den egna inre världen."
Egentligen förändrar skägget och håret ingenting. Man skulle kunna säga att det är en medlare mellan tanke och känsla.
Jag är en människa, och jag har både tankar och känslor. Sent på natten är det svårt att veta vad som är tanke och vad som är känsla.
Men Hesse säger att den enda verkligheten som finns är den som blir till inuti oss. Vill jag leva ett verkligt liv måste jag sluta betrakta de yttre fenomenen som hela verkligheten och se att de får mening i mig.
Fastän jag har ett stort, spretigt skägg så är jag samma. Fastän jag inte klipper mitt hår är jag samma människa som innan. Tanken och känslan blir tydlig när något konkret kan visa det.
Här ser vi Björn Ranelid, men en ganska så präktig man. Jag har inte hört det själv, men har fått det berättat för mig att han en gång i tiden hade ett riktigt präktigt skägg.
Fritt ur minnet:
"Människans längsta och kortaste resa är den mellan ögat och hjärtat, och där krävs varken pass eller visum."
Hur ska man nu tolka detta? Jag tänkte länge på det, och idag frågade jag en klasskamrat. Hon svarade något i stil med att en människas kontakt med omvärlden går genom ögat, som här får symbolisera alla våra sinnen. En människas kontakt med en annan människa flyter därigenom, ända till hjärtat. Och det kan ta lång tid, det kan ta nästan ett helt liv, men det kan också gå jättesnabbt. Direkt kan du känna en annan människa i ditt hjärta om du har tur och resan går snabbt. Men ibland tar det längre tid.
Det finurliga är dock att att alla kan göra den. Du behöver varken pass eller visum.
I det samhälle vi lever i är det viktigt att tänka på detta. Passet, visumet och nyckeln har du inuti dig, och de finns ingenstans utanför dig. Du kan leta ett helt människoliv, men du kommer inte hitta det förrän du vänder dig inåt.
Och på samma sätt är det med vårt skägg och hår. Det är mer än ett skägg, och mer än ett hår. Jag menar ju att vi kommer raka av det någon gång. För passet, visumet och nyckeln sitter inte heller i håret.
"När människan skrattar och gråter är hon för liten, för skrattet och gråten får inte plats i människan."
Vissa saker måste man dela med andra.
Kierkegaard. Ganska så ståtlig kalufs och lite sköna sideburns. Man kan bara tänka sig hur han såg ut under sina långa skrivarkvällar.
Den är sliten. Den är klyschig, men någonting är det som gör att det stannar:
"Att våga är att förlora fotfästet lite. Att inte våga, är att förlora sig själv."
Tänk att som Zlatan kunna säga att man inte ångrar någonting. (Oj, nu kom Zlatan med iallafall.) Borde han inte ångra att han gick ut på puben och drog på sig Lagerbäcks vrede? Man kan tycka det. Men han ångrar inte det. Eller åtminstone så säger han att han inte ångrar någonting. Inga gula & röda kort och sånt. Han säger att han inte ångrar något.
Det är banalt i samband med Kierkegaards citat, men ändå tänkvärt.
Är det kanske så att han ångrar det, men är för stolt för att säga det?
Eller ångrar han sig verkligen inte, för att han har en inställning till livet som säger honom att allt han gör är en del av hans vara. Att det inte tjänar något till att ångra sig, för att gjort är gjort och inte går att ändra på?
Eller är det inte en djup inställning till livet, utan bara något han kommit på och tror på? Som han tvivlar på ibland men ändå håller fast vid för att man någon gång måste välja hur man hanterar det jobbiga i livet.
Att man inte vågar göra saker beror på att man inte vet vad som ska hända. Man sätter lite på spel om man vågar.
I Sverige kan man leva ett helt liv utan att våga. Det finns utstakade vägar, man kan safea. Om något inte går som man tänkt sig när man vågade är det ett nederlag.
Om vi säger så, att många människor inte vågar göra sånt som de kanske innerst inne vill, från stort till smått, så menar Kierkegaard att de förlorar sig själva. Vad innebär det att förlora sig själv?
K. måste mena att vågandet är väsentligt för ditt jag, för din självkänsla och självbild. I motsas måste det vara genom valen vi vågar göra som vi finner oss själva.
Zlatan har en grym självbild, åtminstone för oss. Hur han är en fredagkväll med Helena, Maximilian och Vincent är en annan sak.
Det fanns säkert många som var glada att de inte var Zlatan när de gick i skolan. Han var lite stökig, hade frånskilda föräldrar och var andra generationens invandrare. Hans karriär på fotbollsplanen har heller inte varit helt problemfri, men se på honom nu. Vem vill inte vara Zlatan nu? (Retorisk fråga, jag vet många som inte vill vara Zlatan, men get the big picture.)
På så vis hade nog Kierkegaard gillat Zlatan.
Om du är genuin i det du gör så har du ingen anledning att ångra dig. Men det är ändå jobbigt att våga. Alternativet är dock ännu värre.
Det skulle kunna vara att våga att skaffa skägg. Men lika gärna inte. Det beror lite på hur man är som person. I vilket fall är det inget stort livsavgörande val och man kan raka av det när man vill.
I mitt och Pudes fall är det att våga, och ibland tvivlar vi jättemycket på det. Vi tycker att det är fult som fan. Står och sliter i det framför spegeln. Försöker platta till polisongerna. Men vi gör det för att vi tycker att det är kul, för att det samtidigt är på skoj. (!)
Och för att vi vill göra en resa mellan ögat och hjärtat, skratta och gråta tillsammans, känna vår inre verklighet och absolut inte förlora oss själva.
________________________________________________________________________________________
Jag vågar inte förlora fotfästet och satsa allt på fotbollen, men här är iallafall en bild på mig innan måndagens match som vi för övrigt vann med 2 - 0! Jag nätade tyvärr inte, men hårbandet satt där det skulle och jag fick ett gult kort med mig hem. Men jag ångrar det inte! För han hade gjort mål annars.
/Smacks
Såhär skrev jag till någon för ett tag sedan:
(Med reservation för att jag och Pude skulle kunna ha lite, lite olika syn på det hela. Vi är ju trots allt två skäggiga individer, inte bara en.
"Grejen med bloggen är att vi ska se hur själva akten: "Att få långt skägg och hår" påverkar vårt vardagliga liv.
Och i och med att det inte är hawt, sexigt och inne att ha långt jävla skägg och hår så innebär det att vi har fått en lite annan syn på oss själva. Det är inte konformt så att säga, att göra som vi gör.
Vi struntar mer och mer i sociala konventioner, att man i allmänhetens ögon måste vara snygg och så vidare. För så är det bland unga män idag. Man vill vara sexig, snygg och framgångsrik, och den sortens utopiska dussintänkande får konsekvenser.
Långhåriga människor har tofs, för de behöver det och tycker att det är snyggt. Och i och med att vi tycker att det är snyggt att ha tofs så har vi det. För vi BRYR OSS INTE längre huruvida andra tycker det är snyggt eller inte, vilket skulle kunna sägas vara en konsekvens av hela hårväxandet. Det gör det också konkret för oss att något händer. Håret har faktiskt blivit så långt så att vi kan ha små tofsar."
Så med detta i bakgrunden skulle jag vilja göra en ansats till en långhårig filosofi.
"Vad skulle en långhårig filosofi kunna vara,?", kanske du tänker nu.
För det första kanske det är lite förmätet att bygga en helt ny ontologi kring detta. Till och med jag vågar säga det.
Men jag dristar mig till att säga att en långhårig filosofi iallafall måste innehålla Kierkegaard, Hesse och Björn Ranelid. Men inte Zlatan. Inte den här gången.
Hermann Hesse, här med en liten tupé-liknande sak på huvudet och renrakad haka, men det sägs att han när han var ung hade ett nästan groteskt stort skägg.
Ur Hesses Demian:
"Det vi ser omkring oss, är detsamma som det vi har inom oss. Det finns ingen annan verklighet än den vi har inom oss. De flesta människors liv är så overkliga därför att de betraktar de yttre fenomenen som hela verkligheten och inte alls lyssnar till den egna inre världen."
Egentligen förändrar skägget och håret ingenting. Man skulle kunna säga att det är en medlare mellan tanke och känsla.
Jag är en människa, och jag har både tankar och känslor. Sent på natten är det svårt att veta vad som är tanke och vad som är känsla.
Men Hesse säger att den enda verkligheten som finns är den som blir till inuti oss. Vill jag leva ett verkligt liv måste jag sluta betrakta de yttre fenomenen som hela verkligheten och se att de får mening i mig.
Fastän jag har ett stort, spretigt skägg så är jag samma. Fastän jag inte klipper mitt hår är jag samma människa som innan. Tanken och känslan blir tydlig när något konkret kan visa det.
Här ser vi Björn Ranelid, men en ganska så präktig man. Jag har inte hört det själv, men har fått det berättat för mig att han en gång i tiden hade ett riktigt präktigt skägg.
Fritt ur minnet:
"Människans längsta och kortaste resa är den mellan ögat och hjärtat, och där krävs varken pass eller visum."
Hur ska man nu tolka detta? Jag tänkte länge på det, och idag frågade jag en klasskamrat. Hon svarade något i stil med att en människas kontakt med omvärlden går genom ögat, som här får symbolisera alla våra sinnen. En människas kontakt med en annan människa flyter därigenom, ända till hjärtat. Och det kan ta lång tid, det kan ta nästan ett helt liv, men det kan också gå jättesnabbt. Direkt kan du känna en annan människa i ditt hjärta om du har tur och resan går snabbt. Men ibland tar det längre tid.
Det finurliga är dock att att alla kan göra den. Du behöver varken pass eller visum.
I det samhälle vi lever i är det viktigt att tänka på detta. Passet, visumet och nyckeln har du inuti dig, och de finns ingenstans utanför dig. Du kan leta ett helt människoliv, men du kommer inte hitta det förrän du vänder dig inåt.
Och på samma sätt är det med vårt skägg och hår. Det är mer än ett skägg, och mer än ett hår. Jag menar ju att vi kommer raka av det någon gång. För passet, visumet och nyckeln sitter inte heller i håret.
"När människan skrattar och gråter är hon för liten, för skrattet och gråten får inte plats i människan."
Vissa saker måste man dela med andra.
Kierkegaard. Ganska så ståtlig kalufs och lite sköna sideburns. Man kan bara tänka sig hur han såg ut under sina långa skrivarkvällar.
Den är sliten. Den är klyschig, men någonting är det som gör att det stannar:
"Att våga är att förlora fotfästet lite. Att inte våga, är att förlora sig själv."
Tänk att som Zlatan kunna säga att man inte ångrar någonting. (Oj, nu kom Zlatan med iallafall.) Borde han inte ångra att han gick ut på puben och drog på sig Lagerbäcks vrede? Man kan tycka det. Men han ångrar inte det. Eller åtminstone så säger han att han inte ångrar någonting. Inga gula & röda kort och sånt. Han säger att han inte ångrar något.
Det är banalt i samband med Kierkegaards citat, men ändå tänkvärt.
Är det kanske så att han ångrar det, men är för stolt för att säga det?
Eller ångrar han sig verkligen inte, för att han har en inställning till livet som säger honom att allt han gör är en del av hans vara. Att det inte tjänar något till att ångra sig, för att gjort är gjort och inte går att ändra på?
Eller är det inte en djup inställning till livet, utan bara något han kommit på och tror på? Som han tvivlar på ibland men ändå håller fast vid för att man någon gång måste välja hur man hanterar det jobbiga i livet.
Att man inte vågar göra saker beror på att man inte vet vad som ska hända. Man sätter lite på spel om man vågar.
I Sverige kan man leva ett helt liv utan att våga. Det finns utstakade vägar, man kan safea. Om något inte går som man tänkt sig när man vågade är det ett nederlag.
Om vi säger så, att många människor inte vågar göra sånt som de kanske innerst inne vill, från stort till smått, så menar Kierkegaard att de förlorar sig själva. Vad innebär det att förlora sig själv?
K. måste mena att vågandet är väsentligt för ditt jag, för din självkänsla och självbild. I motsas måste det vara genom valen vi vågar göra som vi finner oss själva.
Zlatan har en grym självbild, åtminstone för oss. Hur han är en fredagkväll med Helena, Maximilian och Vincent är en annan sak.
Det fanns säkert många som var glada att de inte var Zlatan när de gick i skolan. Han var lite stökig, hade frånskilda föräldrar och var andra generationens invandrare. Hans karriär på fotbollsplanen har heller inte varit helt problemfri, men se på honom nu. Vem vill inte vara Zlatan nu? (Retorisk fråga, jag vet många som inte vill vara Zlatan, men get the big picture.)
På så vis hade nog Kierkegaard gillat Zlatan.
Om du är genuin i det du gör så har du ingen anledning att ångra dig. Men det är ändå jobbigt att våga. Alternativet är dock ännu värre.
Det skulle kunna vara att våga att skaffa skägg. Men lika gärna inte. Det beror lite på hur man är som person. I vilket fall är det inget stort livsavgörande val och man kan raka av det när man vill.
I mitt och Pudes fall är det att våga, och ibland tvivlar vi jättemycket på det. Vi tycker att det är fult som fan. Står och sliter i det framför spegeln. Försöker platta till polisongerna. Men vi gör det för att vi tycker att det är kul, för att det samtidigt är på skoj. (!)
Och för att vi vill göra en resa mellan ögat och hjärtat, skratta och gråta tillsammans, känna vår inre verklighet och absolut inte förlora oss själva.
________________________________________________________________________________________
Jag vågar inte förlora fotfästet och satsa allt på fotbollen, men här är iallafall en bild på mig innan måndagens match som vi för övrigt vann med 2 - 0! Jag nätade tyvärr inte, men hårbandet satt där det skulle och jag fick ett gult kort med mig hem. Men jag ångrar det inte! För han hade gjort mål annars.
/Smacks
Nya jämförelser
14 februari 2009
Jag gillar bilden ovan. Håret liknar en man, jag vrider ihop mitt ansikte i skratt och liknar på så vis mer ett lejon. Det är den här typen av "vildvuxna" långhårighet som jag eftersträvar.
De senaste dagarna har det varit rejält kallt ute, och ett problem har uppstått. Den varma, fuktiga luften jag andas ut genom näsan kondenserar och fastnar i mustaschen. Det känns obehagligt, som om hela muschen är full med snor, och jag får torka av vattenångan från mustaschen med min vänstra tumvante. För vanten har detta inneburit att den på stället där jag torkar börjar se ut som pälsen på en katt precis efter den tvättat sig. (Prr!)
Detta är inte ok. Jag gillar det inte. Man vad ska man göra?
Som tur är blir det bara varmare och varmare nu.
Såhär i tider när man tycker att skägg- & hårväxten står still kan det vara gött att jämföra lite, för att inte tappa hoppet.
Någon gång i oktober kanske...
På bandyträningen senaste märkte jag att jag verkligen behöver ett hårband. Det får bli måndagens projekt.
/Smacks
Det växer!
På sommaren växer hår mycket snabbare än på vintern, så när solen kommer fram kommer det ske en explosion av hår.
I bakgrunden skymtar man bilden av Zlatan jag satt upp över toaletten.
Matchtröjor!
Både jag och Pude har insett att fotboll, det är något som långhåriga snubbar håller på med. Idag fick vi våra matchställ i F.C. PsyKicks. Nummer 10, Zimbardo, det är jag det, och såhär ser han ut på riktigt:
Han är psykolog, men självklart har han ett fint litet skägg och lirar fotboll.
På måndag har vi den första matchen, och jag måste skaffa ett hårband tills dess. Inte för att jag behöver, utan för att jag måste ha det.
Fotbollscup
Igår spelade jag fotbollscup. Brödmästarecupen hette den. 20 lag mest bestående av matbutiker, brödleverantörer, lager...och sen vårt outsidergäng: Reklamlaget. Vår grupp visade sig vara lite av dödens grupp. Innan vår första match kollade vi på en och insåg att den här turneringen inte skulle bli några problem för oss att ro hem. Det ena laget vi tittade på hade inte en enda avbytare och de drack öl istället för vatten. Deras målvakt var enligt mig turneringens kung. Utseendemässigt påminnde han om Rolf Lassgård. Han använde nästan aldrig sina händer utan körde fullt ut på fina benparader. Bäst var ändå vid ett senare tillfälle när han sänkte lite minttu och sköljde ner det med en cider.
Inför första matchen var vi extremt taggade. Första mötet visade sig bli mot turneringens tredjepristagare. Dock lyckades vi på nåt konstigt sätt vinna mot dem med 1-0. Jag slog en "inkastfrispark" mot mål som målvakten tippade i ribban, sen var det bara för Coffe att stänka in returen. Det var väldigt jobbigt att försvara ledningen, jag blockade ett skott rakt på den heliga juvelen.
Matchen därefter var det efterlängtade mötet mot ICA lagret, de som jobbar under oss på ICA. Det visade sig bli en ensidig historia och vi spöade upp dem med 3-1.
Nästkommande match spelade vi 0-0 och matchen efter det torskade vi med 1-0. Detta räckte ändå till en andraplats i gruppen och vi gick vidare till kvartsfinal.
I kvartsfinalen hade vi inget att säga till om. Pågen spöade upp oss med 2-0. Orken var i denna match helt bortblåst.
Jag är ändå nöjd med vår prestation i turneringen, då jag inte trodde vi skulle gå vidare från gruppspelet.
Efter turneringen var det Bankett på Restaurant Kopparn. Vilken grabbfest det visade sig bli. Så patetiskt. Jag kände helt plötsligt att jag var tillbaka till de tragiska skogarna i Småland så vi stannade inte länge. Istället drog vi till Ritz, första gången jag var där, definitivt inte sista! Ett mycket trevligt ställe med MÅNGA fina damer.
En stund in på kvällen kom det fram en tjej till vårt bord och frågade Coffe om jag hette Sam. Tydligen så var jag väldigt lik en gammal klasskompis till henne. Hur som helst så gillade hon mitt skägg och sade klart och tydligt (2 gånger) att utav alla 5 personerna som satt vid vårt bord så var jag finast.
Hon var inte så snygg, men detta gjorde ändå min kväll.
//Pude
Inför första matchen var vi extremt taggade. Första mötet visade sig bli mot turneringens tredjepristagare. Dock lyckades vi på nåt konstigt sätt vinna mot dem med 1-0. Jag slog en "inkastfrispark" mot mål som målvakten tippade i ribban, sen var det bara för Coffe att stänka in returen. Det var väldigt jobbigt att försvara ledningen, jag blockade ett skott rakt på den heliga juvelen.
Matchen därefter var det efterlängtade mötet mot ICA lagret, de som jobbar under oss på ICA. Det visade sig bli en ensidig historia och vi spöade upp dem med 3-1.
Nästkommande match spelade vi 0-0 och matchen efter det torskade vi med 1-0. Detta räckte ändå till en andraplats i gruppen och vi gick vidare till kvartsfinal.
I kvartsfinalen hade vi inget att säga till om. Pågen spöade upp oss med 2-0. Orken var i denna match helt bortblåst.
Jag är ändå nöjd med vår prestation i turneringen, då jag inte trodde vi skulle gå vidare från gruppspelet.
Efter turneringen var det Bankett på Restaurant Kopparn. Vilken grabbfest det visade sig bli. Så patetiskt. Jag kände helt plötsligt att jag var tillbaka till de tragiska skogarna i Småland så vi stannade inte länge. Istället drog vi till Ritz, första gången jag var där, definitivt inte sista! Ett mycket trevligt ställe med MÅNGA fina damer.
En stund in på kvällen kom det fram en tjej till vårt bord och frågade Coffe om jag hette Sam. Tydligen så var jag väldigt lik en gammal klasskompis till henne. Hur som helst så gillade hon mitt skägg och sade klart och tydligt (2 gånger) att utav alla 5 personerna som satt vid vårt bord så var jag finast.
Hon var inte så snygg, men detta gjorde ändå min kväll.
//Pude
Jag och Björn
Jag och Björn Ranelid hänger på AF-borgen.
Han talade om kärlek till människan, ordets makt, självrespekt och verkligheten. Han pratade inte lika mycket om skägg, men det behövdes liksom inte. Det kändes ändå.
Long time no seen...
Anledningen till att jag inte skrivit här på ett bra tag har delvis med lathet att göra. Det har också att göra med att det hänt massa saker den senaste tiden. Det viktigaste som hänt är att jag och några goda vänner startat ett korplag(!) vid namn "Fotboll för dummies", detta är en dröm jag och Hank haft i många år, nu blir det äntligen verklighet!
Jag har tagit på mig äran att bära upp lagkaptensbindeln i medgång och motgång. Jag hoppas även att min vassa högerslägga får ta hand om frisparkarna så att en och annan ribba kan ryka åt helvete!
Nu väntar det svåra uppdraget att fixa fram vår matchdress som förhoppningsvis blir följande färger:
Brun tröja
Beigea shorts
Orangea sockar
Förutom detta så ska min gode vän Anton snart släppa singel och skiva, vilket innebär massa jobb för mig. Massa roligt jobb. Vi har haft några idémöten och om några helger är det dags för fotografering.
Mitt jobb har köpt in en Canon EOS 5D mark II, en orgasmframkallande kamera på 21 megapixel.
Mitt hår växer och frodas. Mitt skägg kanske växer, men det känns som att det står still.
Min lägenhet är freezing cold, måste ringa och klaga.
Jag längtar till den 6:e mars då det är en riktigt fet fest i Gbg. Då får jag träffa min skäggbroder igen.
//Your own Pude
Jag har tagit på mig äran att bära upp lagkaptensbindeln i medgång och motgång. Jag hoppas även att min vassa högerslägga får ta hand om frisparkarna så att en och annan ribba kan ryka åt helvete!
Nu väntar det svåra uppdraget att fixa fram vår matchdress som förhoppningsvis blir följande färger:
Brun tröja
Beigea shorts
Orangea sockar
Förutom detta så ska min gode vän Anton snart släppa singel och skiva, vilket innebär massa jobb för mig. Massa roligt jobb. Vi har haft några idémöten och om några helger är det dags för fotografering.
Mitt jobb har köpt in en Canon EOS 5D mark II, en orgasmframkallande kamera på 21 megapixel.
Mitt hår växer och frodas. Mitt skägg kanske växer, men det känns som att det står still.
Min lägenhet är freezing cold, måste ringa och klaga.
Jag längtar till den 6:e mars då det är en riktigt fet fest i Gbg. Då får jag träffa min skäggbroder igen.
//Your own Pude
Mitt nya cribz.
Nu har jag flyttat in i min nya lägenhet. Det är omysigt och ganska trist här. Kom inte hit. Än. IKEA ropar på mig i mina drömmar. Seriöst, jag får inte ens igång kylen.
Som tur är har jag fått en tagg till min gamla korridor så jag kan gå dit och leecha på deras vatten- & kaffekokare, bestick och kyla i kylen.
Jag bjuder på "Bonne-powsen".
Jag har för övrigt kommit över skäggkrisen nu. Jag gillar det bara, mer och mer.
EDIT: Just ja. Jag har inga bestick, tallrikar eller grytor, så jag får som någon jävla Cosmo Kramer gå till min gamla korridor och käka.
/Smacks
Som tur är har jag fått en tagg till min gamla korridor så jag kan gå dit och leecha på deras vatten- & kaffekokare, bestick och kyla i kylen.
Jag bjuder på "Bonne-powsen".
Jag har för övrigt kommit över skäggkrisen nu. Jag gillar det bara, mer och mer.
EDIT: Just ja. Jag har inga bestick, tallrikar eller grytor, så jag får som någon jävla Cosmo Kramer gå till min gamla korridor och käka.
/Smacks
JD har skägg!
JD: "I'm keeping the beard, chicks dig on the extra fuzz".
Lewl.
Gött. Nu ska det surfas efter produkter.
Flyttstädning
Idag packar jag ner mina prylar i lådor. På måndag ska jag flytta till en lägenhet ungefär 20 meter ifrån där jag bor nu. Förstahandskontrakt, gratis el, sweet lief osv.
När jag flyttade till Lund tänkte jag att jag inte skulle ta med så mycket prylar för jag skulle behöva flytta så många gånger ändå. Detta är tredje gången jag flyttar i Lund och ändå har jag jättemycket prylar helt plötsligt! Jag gick till Willy's och köpte 4 stycken bananlådor som jag trodde skulle räcka. Jag bar dem framför mig som ett torn hela kilometern från Willy's.
Likväl behöver jag fler lådor.
I mitt nya crib har jag dock inte tänkt att ha det lika stökigt som jag haft det här. Men likväl måste inredningen passa min nya långhåriga personlighet. Jag har alltid varit ett fan av naturfärger och stilrenhet, men nu känner jag en dragning åt det mer bohema också.
Saker en med skägg och långt hår bör ha i sin lägenhet:
1. En skivsamling och en fet stereo
En riktigt en, inte bara massa mp3 på datorn. Helst ska det vara vinyl också. Jag har en skaplig skivsamling hemma på landet som jag ska ta hit. Mycket Marley och Kent. Jag har nästan allt som Kent släppt, och fastän jag inte gillar dem lika skarpt nu så kan jag ju inte sluta samla.
Alla Metallicaplattor har jag också, förutom den senaste. De känns inte lika viktiga, plus att de kan dra min personlighet mer åt det "onda" långhåriga hållet. Hårdrockare har ju som bekant ofta långt hår, men det är inte den typen av hår jag är ute efter här.
2. Minst en poster med ett av följande teman:
Jimi Hendrix eller liknande musiker
Pulp Fiction
Någon festival
Någon typ av duk eller filt som hänger på väggen med ett konstigt mönster. (Tveksam här alltså, men måste jag så måste jag.)
Politiskt budskap
3. Blockljus
Säger sig självt.
Dagens Smacks. Lägg märke till den uppknäppta rutiga skjortan.
Vad gäller skägget tror jag att det är inne i en period då det blir tjockar, inte så mycket längre. Sen är det svårt att veta också, när det är så långt som det är nu, hur mycket det växer. Har man en bar haka ser man ju direkt om det växer en halv millimeter.
Håret blir snyggare och snyggare när jag har min flat-cut. Men samtidigt är jag dålig på att bry mig om mitt hår. Jag har inte köpt en enda hårprodukt än. Varken balsam eller saltvattenspray. Det enda jag har är en flaska dubbeldusch, och den är till för BÅDE håret och kroppen.
Jag har ju ingen egentligt frisyr heller, eftersom jag inte fixar med det speciellt mycket, och jag klippte ju mig senast i slutet av augusti.
/Smacks
När jag flyttade till Lund tänkte jag att jag inte skulle ta med så mycket prylar för jag skulle behöva flytta så många gånger ändå. Detta är tredje gången jag flyttar i Lund och ändå har jag jättemycket prylar helt plötsligt! Jag gick till Willy's och köpte 4 stycken bananlådor som jag trodde skulle räcka. Jag bar dem framför mig som ett torn hela kilometern från Willy's.
Likväl behöver jag fler lådor.
I mitt nya crib har jag dock inte tänkt att ha det lika stökigt som jag haft det här. Men likväl måste inredningen passa min nya långhåriga personlighet. Jag har alltid varit ett fan av naturfärger och stilrenhet, men nu känner jag en dragning åt det mer bohema också.
Saker en med skägg och långt hår bör ha i sin lägenhet:
1. En skivsamling och en fet stereo
En riktigt en, inte bara massa mp3 på datorn. Helst ska det vara vinyl också. Jag har en skaplig skivsamling hemma på landet som jag ska ta hit. Mycket Marley och Kent. Jag har nästan allt som Kent släppt, och fastän jag inte gillar dem lika skarpt nu så kan jag ju inte sluta samla.
Alla Metallicaplattor har jag också, förutom den senaste. De känns inte lika viktiga, plus att de kan dra min personlighet mer åt det "onda" långhåriga hållet. Hårdrockare har ju som bekant ofta långt hår, men det är inte den typen av hår jag är ute efter här.
2. Minst en poster med ett av följande teman:
Jimi Hendrix eller liknande musiker
Pulp Fiction
Någon festival
Någon typ av duk eller filt som hänger på väggen med ett konstigt mönster. (Tveksam här alltså, men måste jag så måste jag.)
Politiskt budskap
3. Blockljus
Säger sig självt.
Dagens Smacks. Lägg märke till den uppknäppta rutiga skjortan.
Vad gäller skägget tror jag att det är inne i en period då det blir tjockar, inte så mycket längre. Sen är det svårt att veta också, när det är så långt som det är nu, hur mycket det växer. Har man en bar haka ser man ju direkt om det växer en halv millimeter.
Håret blir snyggare och snyggare när jag har min flat-cut. Men samtidigt är jag dålig på att bry mig om mitt hår. Jag har inte köpt en enda hårprodukt än. Varken balsam eller saltvattenspray. Det enda jag har är en flaska dubbeldusch, och den är till för BÅDE håret och kroppen.
Jag har ju ingen egentligt frisyr heller, eftersom jag inte fixar med det speciellt mycket, och jag klippte ju mig senast i slutet av augusti.
/Smacks
Själen ryser inför tomrummet
Alla känner till den kända passagen ur Söderbergs Doktor Glas:
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Min vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Vad inte lika många känner till är denna text, ur samma bok:
"Jag kunde ha lust att gå till fönstret och ropa henne hit upp, hon som sitter ensam på bänken därnere och väntar på någon som icke kommer. Jag har portvin och brännvin och öl och god mat och en bäddad säng. Det vore ju himmelriket för henne."
Hjalmar Söderberg måste ha haft långt hår och ett rikt, frodigt skägg.
Har börjat köra "Flat"-frisyren nu. Funkar sådär, det måste bli längre. Plus lite saltvattenspray som Leni tipsat om!
Skägger är helt otroligt tjockt alltså.
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Min vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."
Vad inte lika många känner till är denna text, ur samma bok:
"Jag kunde ha lust att gå till fönstret och ropa henne hit upp, hon som sitter ensam på bänken därnere och väntar på någon som icke kommer. Jag har portvin och brännvin och öl och god mat och en bäddad säng. Det vore ju himmelriket för henne."
Hjalmar Söderberg måste ha haft långt hår och ett rikt, frodigt skägg.
Har börjat köra "Flat"-frisyren nu. Funkar sådär, det måste bli längre. Plus lite saltvattenspray som Leni tipsat om!
Skägger är helt otroligt tjockt alltså.
Inspiration
Jag sprang förbi en riktigt fin bild på en stilig herre i skägg! Det är något för inspirationen det!
//Pude
//Pude
Jag och Napoleon
Innebandy och generaliseringar därom
Då jag är en man med mycket självdistans kan jag ibland njuta av att göra genuint grabbiga saker. Som att spela innebandy till exempel.
Innebandy är inte speciellt svårt. Man behöver inte mycket kondition, för planen är så liten. Vem som helst kan slänga iväg ett skott från mittplan som går i mål. Ingen tränar seriöst, så ingen är mycket bättre än någon annan osv.
Detta gör att när man väl samlas för att spela innebandy så tror alla att de är så jävla grymma, jag medräknad. Alla tror att de är någon Henrik Larsson. (Det säger ju en hel del om innebandyns status som sport, den enda svenske spelaren jag kan nämna är Henke "Fotbollskungen" Larsson. Är inte säker heller, men har för mig att Sverige vunnit VM typ de senaste 14 gångerna det varit VM. Men ingen bryr sig.)
Man snurrar lite, lägger upp bollen på klubban (Vilket ser häftigt ut, men inte heller är speciellt svårt om man bara prövar!)
Bankar lite med klubban i marken, skjuter ett hårt skott på någons lår osv.
Klubban ja. Man får hålla, springa och slå med en lång klubba. Det är manligt. Ofta är någon detalj på klubban i neonfärg, och det kan vara lite eldsflammor osv. Grepptejp med, så man får det där riktigt sköna greppet som gör att man kan dra iväg de bästa skotten.
Kvällens bandy
Jag har alltså spelat innebandy ikväll, och som långhårig är det ju något som bara måste finnas med i repertoaren. Som ni vet vid det här laget är ju långt hår och skägg inte bara en frisyr, det är en livsstil.
Så jag tog på mig bandyoutfiten.
Bandyoutfit
(Ber om ursäkt för den extremt dåliga bilden. Man kan se tofsen iallafall.)
Och såklart, när jag kommer fram med mina vänner Per och Pfennie, så träffar vi på en härlig skara grabbar. Minst tre har långt hår, och en har till och med ett NAPOLEON DYNAMITE-KRULL!
Napoleon dynamite-krull
Han hade likadana glasögon också, och hans krull var ännu större!
Detta gjorde mig glad, och vi spelade första matchen i samma lag. Jag kände hur självförtroendet steg, och jag spelade bättre än jag egentligen är! Samarbetet mellan mig och Napoleon var på topp, och vi stänkte en del fina baljor tillsammans, fastän jag fick blodsmak i munnen.
I den sista matchen var vi dock i olika lag, och den så beryktade "matchen i matchen" var genast där. Jag och Napoleon började spela hårdare mot varandra, men ändå schysst.
Först ledde mitt lag med 6-2, men vi blev trötta, och de hämtade upp till 6-8! Slutligen nådde vi 9 lika, och bestämde att nästa gång någon leder med 2 mål så vinner det laget. (Konstig regel.) Så gör vi 10-9, och jag känner att nu jävlar tar vi hem det här.
Men såklart. Jag kommer in i ett riktigt dåligt stim, och de följande tre målen de gör beror alla på mig skulle jag nog säga. Vid det sista målet missade jag en solklar rensning, och då jag märkte vårt nederlag slog jag klubban hårt i målburen och sparkade sedan i väggen. Det som skulle blivit en vänskaplig match mellan mig och Napoleon blev istället ett pinsamt nederlag för undertecknad.
Vi sade inte ens hejdå efter matchen, som ju hade börjat så bra.
Så det hela slutade med att jag var den grabbigaste och löjligaste av dem alla. Jag var förloraren, jag var den som inte riktigt kunde kontrollera mig i stundens hetta. I omklädningsrummet lugnade jag ner mig, och började tänka på vad som egentligen hänt, något jag kom fram till var iallafall att jag visste att min historia med Napoleon bara hade börjat, och nästa måndag 21:00 så skulle vi ställas mot varandra igen, på det manlighetens slagfält som kallas för en "Innebandyplan".
/Smacks
Då jag är en man med mycket självdistans kan jag ibland njuta av att göra genuint grabbiga saker. Som att spela innebandy till exempel.
Innebandy är inte speciellt svårt. Man behöver inte mycket kondition, för planen är så liten. Vem som helst kan slänga iväg ett skott från mittplan som går i mål. Ingen tränar seriöst, så ingen är mycket bättre än någon annan osv.
Detta gör att när man väl samlas för att spela innebandy så tror alla att de är så jävla grymma, jag medräknad. Alla tror att de är någon Henrik Larsson. (Det säger ju en hel del om innebandyns status som sport, den enda svenske spelaren jag kan nämna är Henke "Fotbollskungen" Larsson. Är inte säker heller, men har för mig att Sverige vunnit VM typ de senaste 14 gångerna det varit VM. Men ingen bryr sig.)
Man snurrar lite, lägger upp bollen på klubban (Vilket ser häftigt ut, men inte heller är speciellt svårt om man bara prövar!)
Bankar lite med klubban i marken, skjuter ett hårt skott på någons lår osv.
Klubban ja. Man får hålla, springa och slå med en lång klubba. Det är manligt. Ofta är någon detalj på klubban i neonfärg, och det kan vara lite eldsflammor osv. Grepptejp med, så man får det där riktigt sköna greppet som gör att man kan dra iväg de bästa skotten.
Kvällens bandy
Jag har alltså spelat innebandy ikväll, och som långhårig är det ju något som bara måste finnas med i repertoaren. Som ni vet vid det här laget är ju långt hår och skägg inte bara en frisyr, det är en livsstil.
Så jag tog på mig bandyoutfiten.
Bandyoutfit
(Ber om ursäkt för den extremt dåliga bilden. Man kan se tofsen iallafall.)
Och såklart, när jag kommer fram med mina vänner Per och Pfennie, så träffar vi på en härlig skara grabbar. Minst tre har långt hår, och en har till och med ett NAPOLEON DYNAMITE-KRULL!
Napoleon dynamite-krull
Han hade likadana glasögon också, och hans krull var ännu större!
Detta gjorde mig glad, och vi spelade första matchen i samma lag. Jag kände hur självförtroendet steg, och jag spelade bättre än jag egentligen är! Samarbetet mellan mig och Napoleon var på topp, och vi stänkte en del fina baljor tillsammans, fastän jag fick blodsmak i munnen.
I den sista matchen var vi dock i olika lag, och den så beryktade "matchen i matchen" var genast där. Jag och Napoleon började spela hårdare mot varandra, men ändå schysst.
Först ledde mitt lag med 6-2, men vi blev trötta, och de hämtade upp till 6-8! Slutligen nådde vi 9 lika, och bestämde att nästa gång någon leder med 2 mål så vinner det laget. (Konstig regel.) Så gör vi 10-9, och jag känner att nu jävlar tar vi hem det här.
Men såklart. Jag kommer in i ett riktigt dåligt stim, och de följande tre målen de gör beror alla på mig skulle jag nog säga. Vid det sista målet missade jag en solklar rensning, och då jag märkte vårt nederlag slog jag klubban hårt i målburen och sparkade sedan i väggen. Det som skulle blivit en vänskaplig match mellan mig och Napoleon blev istället ett pinsamt nederlag för undertecknad.
Vi sade inte ens hejdå efter matchen, som ju hade börjat så bra.
Så det hela slutade med att jag var den grabbigaste och löjligaste av dem alla. Jag var förloraren, jag var den som inte riktigt kunde kontrollera mig i stundens hetta. I omklädningsrummet lugnade jag ner mig, och började tänka på vad som egentligen hänt, något jag kom fram till var iallafall att jag visste att min historia med Napoleon bara hade börjat, och nästa måndag 21:00 så skulle vi ställas mot varandra igen, på det manlighetens slagfält som kallas för en "Innebandyplan".
/Smacks
Creamy cheese from Lombardi.
Igår var det korridorsfest. Vi var vuxna, gjorde olika pajer och sallad. Efter maten spelade vi "Rappakalja" på engelska.
Vi skulle förklara ordet "Bozzetti", och Fredrik skrev "A creamy cheese from Lombardi".
Nu är det Fredrik som kallas "Creamy cheese from Lombardi".
Jag imorse. Jag ser lite ut som Spaic efter ett tredagars tjack-race. Eller, Spaic helt enkelt.
Idag vaknade jag upp, åt resterna av pajen och kollade på Miami Ink. Det slog mig att för att fullfölja detta projekt, och bli långhårig fullt ut, så MÅSTE vi skaffa tatueringar.
För vem har sett en långhårig människa som inte har en tatuering? Jag känner inte en som känner en som inte sett en långhårig människa utan tatuering.
Smärtan bryr jag mig inte om längre, det var mer när jag var liten som jag var rädd för att det skulle göra ont. Det gäller bara att hitta något som är riktigt häftigt. Tatueringar är ju som bekant något som är jävligt enkelt att tycka illa om.
Funderar på att gå på Tokkas linje och gadda in ett skivomslag. Men det har ju sina baksidor det med.
Framförallt höjer ju tatueringen "Whatevvah"-statusen signifikant. Och i sommar när vi går omkring med flip-flops, linnen med extremt stor krage, deffade revbensspjällkroppar, salt-vattnigt hår och trasiga shorts så kommer det att sitta som en tofs i håret.
Jag har inte städat mitt rum på några veckor, och det har bildats en gång från dörren till toaletten, datorn och sängen. Däremellan ligger allsköns saker som jag inte orkar plocka upp. Men en sak har jag märkt: Jag har ingen ångest över det, vilket jag brukade ha innan. Nu tänker jag mer: Jag städar när jag känner för att städa.
Nya Smacks vs. Gamla Smacks, 1 - 0
Ah, så fylligt det ser ut.
Imorgon börjar termin 2:orna och vi ska vara trevliga mot dem osv. Det ska bli najs.
/Smacks
Vi skulle förklara ordet "Bozzetti", och Fredrik skrev "A creamy cheese from Lombardi".
Nu är det Fredrik som kallas "Creamy cheese from Lombardi".
Jag imorse. Jag ser lite ut som Spaic efter ett tredagars tjack-race. Eller, Spaic helt enkelt.
Idag vaknade jag upp, åt resterna av pajen och kollade på Miami Ink. Det slog mig att för att fullfölja detta projekt, och bli långhårig fullt ut, så MÅSTE vi skaffa tatueringar.
För vem har sett en långhårig människa som inte har en tatuering? Jag känner inte en som känner en som inte sett en långhårig människa utan tatuering.
Smärtan bryr jag mig inte om längre, det var mer när jag var liten som jag var rädd för att det skulle göra ont. Det gäller bara att hitta något som är riktigt häftigt. Tatueringar är ju som bekant något som är jävligt enkelt att tycka illa om.
Funderar på att gå på Tokkas linje och gadda in ett skivomslag. Men det har ju sina baksidor det med.
Framförallt höjer ju tatueringen "Whatevvah"-statusen signifikant. Och i sommar när vi går omkring med flip-flops, linnen med extremt stor krage, deffade revbensspjällkroppar, salt-vattnigt hår och trasiga shorts så kommer det att sitta som en tofs i håret.
Jag har inte städat mitt rum på några veckor, och det har bildats en gång från dörren till toaletten, datorn och sängen. Däremellan ligger allsköns saker som jag inte orkar plocka upp. Men en sak har jag märkt: Jag har ingen ångest över det, vilket jag brukade ha innan. Nu tänker jag mer: Jag städar när jag känner för att städa.
Nya Smacks vs. Gamla Smacks, 1 - 0
Ah, så fylligt det ser ut.
Imorgon börjar termin 2:orna och vi ska vara trevliga mot dem osv. Det ska bli najs.
/Smacks
En manlig helg
Det händer att folk inte gillar mitt skägg. Det händer också att jag får beröm för mitt skägg. I förrgår var en dag då jag fick några fina ord angående mitt skägg från en vän, det värmde.
Jag tänker återkomma med bilder från den här kvällen, för jag testade en lite annorlunda approach. Mer om det i ett senare inlägg. Jag tänker också återkomma med en närbild på mitt skägg där man ser alla nyanser som det faktiskt innehåller.
I helgen kommer jag vara extremt manlig. Jag börjar med några korv i bröd tillsammans med en öl. Jag kan även meddela att jag har hittat tillbaka till min gamla vän Johnny's senap efter ett tags otrohet tillsammans med Slotts starka senap.På lördagnatten tänker jag sitta bänkad framför UFC-galan som sänds på TV4-sport.
Jag avslutar med att visa en bild straight out of min mobil, helt oredigerad. Så här ser jag ut när jag buffat upp mitt skägg och min frisyr, så här ser jag alltså inte ut i mitt vardagliga användande utav hårväxten.
//Pude
Jag tänker återkomma med bilder från den här kvällen, för jag testade en lite annorlunda approach. Mer om det i ett senare inlägg. Jag tänker också återkomma med en närbild på mitt skägg där man ser alla nyanser som det faktiskt innehåller.
I helgen kommer jag vara extremt manlig. Jag börjar med några korv i bröd tillsammans med en öl. Jag kan även meddela att jag har hittat tillbaka till min gamla vän Johnny's senap efter ett tags otrohet tillsammans med Slotts starka senap.På lördagnatten tänker jag sitta bänkad framför UFC-galan som sänds på TV4-sport.
Jag avslutar med att visa en bild straight out of min mobil, helt oredigerad. Så här ser jag ut när jag buffat upp mitt skägg och min frisyr, så här ser jag alltså inte ut i mitt vardagliga användande utav hårväxten.
//Pude
"Man hör ihop på något sätt."
Nu har det gått 47 dagar sen vi startade projektet, och om vi jämför kan man se en liten, men tydlig skillnad.
Början av december.
Idag.
Det känns bra att se det och jämföra såhär. För den senaste veckan har det verkligen känts som om håret slutat att växa. Speciellt skägget.
Samtidigt har jag studerat ganska intensivt och haft annat att tänka på, och inte kunnat ge mitt hår den sedavnliga uppmärksamheten.
Imorgon har jag tenta, och kvällen ska jag tillbringa framför Jonas Gardells utmärkta serie "De halvt dolda". Sen ska jag vara uppe hela natten och smida onda planer, så att jag somnar sent, sover länge och vaknar sent. Tentan är nämligen 14:00, och jag vill inte vara uppe hela förmiddagen så att jag kan fjanta mig och få ångest osv. För nu är jag ganska säker på att det kommer gå ALLA TIDERS.
På tal om tv passar det sig med ett filmtips.
Ben & Gunnar - En liten film om manlig vänskap (1999)
En film som kretsar mycket kring just skägg och manlig vänskap. Niez.
Finns att tanka här: http://thepiratebay.org/torrent/3215342/Killinggangets_En_liten_film_om_manlig_vanskap_-_Ben_och_Gunnar.
Början av december.
Idag.
Det känns bra att se det och jämföra såhär. För den senaste veckan har det verkligen känts som om håret slutat att växa. Speciellt skägget.
Samtidigt har jag studerat ganska intensivt och haft annat att tänka på, och inte kunnat ge mitt hår den sedavnliga uppmärksamheten.
Imorgon har jag tenta, och kvällen ska jag tillbringa framför Jonas Gardells utmärkta serie "De halvt dolda". Sen ska jag vara uppe hela natten och smida onda planer, så att jag somnar sent, sover länge och vaknar sent. Tentan är nämligen 14:00, och jag vill inte vara uppe hela förmiddagen så att jag kan fjanta mig och få ångest osv. För nu är jag ganska säker på att det kommer gå ALLA TIDERS.
På tal om tv passar det sig med ett filmtips.
Ben & Gunnar - En liten film om manlig vänskap (1999)
En film som kretsar mycket kring just skägg och manlig vänskap. Niez.
Finns att tanka här: http://thepiratebay.org/torrent/3215342/Killinggangets_En_liten_film_om_manlig_vanskap_-_Ben_och_Gunnar.
Tofsens kväll
Jag tror att både jag och Pude kan vittna om hur tofsarna faktiskt påverkat vårt sociala liv signifikant! Både har upplevt ett otal positiva händelser, inte bara pågrund utav tofsen, utan även skägget, mustaschen och håret i övrigt.
Sen kan vi ju inte utan att experimentera veta riktigt om det beror på tofsen i sig, eller om det är tofsens inverkarn på vår utstrålning och vårt självförtroende.
För rent objektivt satt jag och funderade igår: Helskägg, långt hår och framförallt tofs är inte speciellt 2009. Det är inte hett, det är inte inne. För gemene man. Jag och Pude däremot, när ju ett patos inför denna, ja, livsstil. Jag köpte till exempel en kofta häromdagen. Ganska grova maskor, vid krage, en liten ficka på ett konstigt ställe, och hål för tummarna i ärmarna. Det hade jag aldrig gjort för två månader sedan.
Så jag skulle nog drista mig till att säga att jag och Pude är lite smått avant garde på den här fronten. Vi brukar titta på bilder av Brad Pitt under sin storhetsperiod, och då menar jag inte deff-fight club-looken. Då menar jag den här looken:
Brad pitt under sin storhetstid
Tänk när det blir sommar och vi har det skägget, solglasögon och flip-flops. Prr.
Så till gårdagens roligheter. Som ni vet "klubbade" jag med tofs.
På förfesten skrattade grabbarna åt mig och förlöjligade mitt nya drag. Jag berättade för dem om den nye Smacks, men de förnekade mig. Jag visste ju att jag skulle få rätt, och jag kände inom mig ett lugn. Jag hade inga förväntningar på kvällen och tyckte bara att det var gött att chilla i goda vänners lag samt lyssna på lite eurodisco.
Så bar det av till Lunds nation. Det var första och sista gången jag var där, för det var jävligt lamt. Men det var inte nedslående under tiden jag var där, för med min nya sköna inställning så kommer lyckan inifrån, vilket håret kan ses som en symbol för, då det växer inifrån och ut. (Läs om Simson i Bibeln, hans kraft satt i håret. Länken öppnas i ett nytt fönster.)
Jag stod med en fin belgisk öl i handen och följde det sociala skådespelet då jag plötsligt tittar upp, och framför mig står en brud. Med brud menar jag inte en tjej, kvinna, dam eller något sånt. Det var en brud ni vet, mycket smink, dyra kläder, konstiga halsband, fint hår osv. Ni vet vad jag menar.
Hon sträckte sig efter min tofs och kände ömt på den. Sen sade hon på supertydlig Stockholmska:
"Vad är grejen med tofsen?"
Då jag hatar Stockholm, allt som kommer från Stockholm och allt som har något att göra med Stockholm så satte mitt sympatiska nervsystem igång och jag gjorde mig redo för ett flamewar. Men prefrontala cortex inhiberade min spontana reaktion att säga: "Men vad är du för någon Blondinbella?" Dock var hon mycket, mycket snyggare än Blondinbella, och hon var inte ens blond. Men Blondinbella symboliserar allt jag ogillar med Stockholm.
Något i mig märkte nog att hennes hennes fråga egentligen inte var speciellt drygt menat. Men den dialekten låter alltid dryg i mina öron. Så jag var trevlig och svarade:
"Grejen med tofsen är att jag håller på med ett projekt där jag låter mitt hår växa för att se hur det påverkar mina sociala interaktioner. Tofsen är den del i det 'långhårigas-varande'".
Bruden: "Jag gillar det. Skägget med."
Jag: "Giggedi giggedi."
Det där sista tänkte jag ju bara.
Så pratade vi lite, hon var den minst otrevliga Stockholmare jag träffat, och det visade sig att hon skulle tenta typ samma sak som jag ska tenta på fredag. Psykobiologi alltså. Och hon ville tvunget att jag skulle hjälpa henne med det och så gav hon mig sitt nummer. Säkert, säkert.
Hoppas hon inter ringer, för jag är nog inte lika duktig som jag gav sken av att vara i tryggheten av min tofs.
I vilket fall tycker jag att detta stödjer hypotesen att tofsen är instant win!
För övrigt gick mitt tips inte in, Zlatan gjorde inte det första. Men mål gjorde han. Såklart.
Lev väl!
/Smacks
Sen kan vi ju inte utan att experimentera veta riktigt om det beror på tofsen i sig, eller om det är tofsens inverkarn på vår utstrålning och vårt självförtroende.
För rent objektivt satt jag och funderade igår: Helskägg, långt hår och framförallt tofs är inte speciellt 2009. Det är inte hett, det är inte inne. För gemene man. Jag och Pude däremot, när ju ett patos inför denna, ja, livsstil. Jag köpte till exempel en kofta häromdagen. Ganska grova maskor, vid krage, en liten ficka på ett konstigt ställe, och hål för tummarna i ärmarna. Det hade jag aldrig gjort för två månader sedan.
Så jag skulle nog drista mig till att säga att jag och Pude är lite smått avant garde på den här fronten. Vi brukar titta på bilder av Brad Pitt under sin storhetsperiod, och då menar jag inte deff-fight club-looken. Då menar jag den här looken:
Brad pitt under sin storhetstid
Tänk när det blir sommar och vi har det skägget, solglasögon och flip-flops. Prr.
Så till gårdagens roligheter. Som ni vet "klubbade" jag med tofs.
På förfesten skrattade grabbarna åt mig och förlöjligade mitt nya drag. Jag berättade för dem om den nye Smacks, men de förnekade mig. Jag visste ju att jag skulle få rätt, och jag kände inom mig ett lugn. Jag hade inga förväntningar på kvällen och tyckte bara att det var gött att chilla i goda vänners lag samt lyssna på lite eurodisco.
Så bar det av till Lunds nation. Det var första och sista gången jag var där, för det var jävligt lamt. Men det var inte nedslående under tiden jag var där, för med min nya sköna inställning så kommer lyckan inifrån, vilket håret kan ses som en symbol för, då det växer inifrån och ut. (Läs om Simson i Bibeln, hans kraft satt i håret. Länken öppnas i ett nytt fönster.)
Jag stod med en fin belgisk öl i handen och följde det sociala skådespelet då jag plötsligt tittar upp, och framför mig står en brud. Med brud menar jag inte en tjej, kvinna, dam eller något sånt. Det var en brud ni vet, mycket smink, dyra kläder, konstiga halsband, fint hår osv. Ni vet vad jag menar.
Hon sträckte sig efter min tofs och kände ömt på den. Sen sade hon på supertydlig Stockholmska:
"Vad är grejen med tofsen?"
Då jag hatar Stockholm, allt som kommer från Stockholm och allt som har något att göra med Stockholm så satte mitt sympatiska nervsystem igång och jag gjorde mig redo för ett flamewar. Men prefrontala cortex inhiberade min spontana reaktion att säga: "Men vad är du för någon Blondinbella?" Dock var hon mycket, mycket snyggare än Blondinbella, och hon var inte ens blond. Men Blondinbella symboliserar allt jag ogillar med Stockholm.
Något i mig märkte nog att hennes hennes fråga egentligen inte var speciellt drygt menat. Men den dialekten låter alltid dryg i mina öron. Så jag var trevlig och svarade:
"Grejen med tofsen är att jag håller på med ett projekt där jag låter mitt hår växa för att se hur det påverkar mina sociala interaktioner. Tofsen är den del i det 'långhårigas-varande'".
Bruden: "Jag gillar det. Skägget med."
Jag: "Giggedi giggedi."
Det där sista tänkte jag ju bara.
Så pratade vi lite, hon var den minst otrevliga Stockholmare jag träffat, och det visade sig att hon skulle tenta typ samma sak som jag ska tenta på fredag. Psykobiologi alltså. Och hon ville tvunget att jag skulle hjälpa henne med det och så gav hon mig sitt nummer. Säkert, säkert.
Hoppas hon inter ringer, för jag är nog inte lika duktig som jag gav sken av att vara i tryggheten av min tofs.
I vilket fall tycker jag att detta stödjer hypotesen att tofsen är instant win!
För övrigt gick mitt tips inte in, Zlatan gjorde inte det första. Men mål gjorde han. Såklart.
Lev väl!
/Smacks
Serie A drag igång och jag har tofs i håret.
Idag betade jag 10 spänn på att Zlatan gör första målet i kvällens match mot Cagliari. Går det in vinner jag 40 spänn och jag kommer bli världens lyckligaste.
Nu bär det av på klubb och tofsen, den är med.
Narcissus förvandlades till en blomma för att han glodde på sin egen spegelbild för mycket, så jag vänder ryggen till!
Smacks - Grekisk mytologi 1 - 0
http://sv.wikipedia.org/wiki/Narkissos
Nu bär det av på klubb och tofsen, den är med.
Narcissus förvandlades till en blomma för att han glodde på sin egen spegelbild för mycket, så jag vänder ryggen till!
Smacks - Grekisk mytologi 1 - 0
http://sv.wikipedia.org/wiki/Narkissos
En kulturell dag
Idag bestämde jag och min kusin Hank oss för att vara lite kulturella. Vi började dagen med en riktigt fin frukost, på Condeco på Linnégatan, som bestod av en stor latte (såklart) och en fin fralla. Sedan begav vi oss via 6ans spårvagn mot Korsvägen. Där skulle vi besöka Världskulturmuséet. Där inne gick vi runt och hade ganska tråkigt, det enda som var bra (enligt oss) var en old school hiphop/grafitti-utställning. Det bästa förutom det var såklart när jag spöade Hank i en match foosball (3-1, jag gjorde även ett självmål). Med tanke på utställningen som vi gillade, så håller jag i skrivande stund på att ladda ner filmen Wild Style (en gammal hihop-rulle från -83) som jag och Hank tänkte titta på imorgon.
Efter vårt besök på Världskulturmuseet åkte vi tillbaka mot linnéplatsen för ett besök på Göteborgs Naturhistoriska museum. På vägen dit hände en ganska rolig sak. Vid Chalmers-hållplatsen kommer det fram en gubbe och berättar för den kvinnliga spårvagnschauffören att en gubbe längre bak i vagnen beter sig konstigt och inte svarar på tilltal. Chauffören väljer att gå bak och titta till honom vilket senare leder till att hon tillkallar ambulans. Jag blickar lite senare bak i vagnen och ser att gubben är totalt förvirrad och tar av sig sina byxor och sitt underställ och sitter där i kalsonger. Chauffören försöker säga till honom att han inte ska ta av sig, då får han psykbryt och börja skrika och svingar näven mot henne (hon hade inga problem att dodga eftersom han var gammal och långsam). Efter 10-15 minuter kommer ambulansen och sen var det inget mer med det.
Inne på Göteborgs Naturhistoriska museum gick jag och Hank mest runt och diskuterade vilket djur som var bäst ergonomiskt utformad för att man skulle kunna rida på det och vilken fågels frisyr som var mest lik Tintins.
Det såg inte ut som att de uppdaterat någonting där inne sedan 80-talet, så mycket kändes väldigt förlegat.
Vi kom fram till att många av de människor som stoppat upp djur som finns där måste varit fulla eller haft en dålig dag på jobbet. Vissa uppstoppningar såg för jävliga ut och man kunde inte hålla sig för skratt. Den fulaste var nog en haj som såg ut som han hade fått ansiktet intryckt i rövhålet på en blåval och formats av detsamma.
Så här ser jag ut idag:
//Pude
Efter vårt besök på Världskulturmuseet åkte vi tillbaka mot linnéplatsen för ett besök på Göteborgs Naturhistoriska museum. På vägen dit hände en ganska rolig sak. Vid Chalmers-hållplatsen kommer det fram en gubbe och berättar för den kvinnliga spårvagnschauffören att en gubbe längre bak i vagnen beter sig konstigt och inte svarar på tilltal. Chauffören väljer att gå bak och titta till honom vilket senare leder till att hon tillkallar ambulans. Jag blickar lite senare bak i vagnen och ser att gubben är totalt förvirrad och tar av sig sina byxor och sitt underställ och sitter där i kalsonger. Chauffören försöker säga till honom att han inte ska ta av sig, då får han psykbryt och börja skrika och svingar näven mot henne (hon hade inga problem att dodga eftersom han var gammal och långsam). Efter 10-15 minuter kommer ambulansen och sen var det inget mer med det.
Inne på Göteborgs Naturhistoriska museum gick jag och Hank mest runt och diskuterade vilket djur som var bäst ergonomiskt utformad för att man skulle kunna rida på det och vilken fågels frisyr som var mest lik Tintins.
Det såg inte ut som att de uppdaterat någonting där inne sedan 80-talet, så mycket kändes väldigt förlegat.
Vi kom fram till att många av de människor som stoppat upp djur som finns där måste varit fulla eller haft en dålig dag på jobbet. Vissa uppstoppningar såg för jävliga ut och man kunde inte hålla sig för skratt. Den fulaste var nog en haj som såg ut som han hade fått ansiktet intryckt i rövhålet på en blåval och formats av detsamma.
Så här ser jag ut idag:
//Pude
