En fantasi (FANGTUSEEW)
Jag har en kanna med en fin batch av det svarta guldet framför mig. Ett nydiskat kök, nerdragna persienner. Alla sover, jag har en gitarr. Jag använde precis den sista tändstickan ur en tändsticksask jag stal av A för några månader sedan. Förra året. Jag tände två värmeljus med den och skänkte en tanke åt svunna tider och Bear Grylls (Öppnas i nytt fönster), då en sista tändsticka hade kunnat göra skillnad. Nu gjorde den skillnaden att jag inte behövde gå ut ur köket.
Så försöker jag tänka mig att jag är med i en film. En film med ett SÅNDÄRNT manus ni vet. Där man kan sitta i ett kök, lite trött, man är en liten tidig morgon. Man är en liten tidig morgon. Det är en copingstrategi jag har, att se mig själv med en kamera utifrån. Det funkar skitbra. Visst, saker kan kännas trista. Men det är en helt annan sak huruvida de är det. En känsla är just bara en känsla, och ofta kan det vara så att den är helt verklighetsfrånvänd, eller att orsaken ligger så långt utanför fattningsförmågan att den snarast kan betraktas som irrelevant. Detta ger i sin tur upphov till ett substanslöst liv i en smältdegel (!) av grå nyanser.
Så försöker jag tänka mig att jag är med i en film. En film med ett SÅNDÄRNT manus ni vet. Där man kan sitta i ett kök, lite trött, man är en liten tidig morgon. Man är en liten tidig morgon. Det är en copingstrategi jag har, att se mig själv med en kamera utifrån. Det funkar skitbra. Visst, saker kan kännas trista. Men det är en helt annan sak huruvida de är det. En känsla är just bara en känsla, och ofta kan det vara så att den är helt verklighetsfrånvänd, eller att orsaken ligger så långt utanför fattningsförmågan att den snarast kan betraktas som irrelevant. Detta ger i sin tur upphov till ett substanslöst liv i en smältdegel (!) av grå nyanser.
Och just därför visualiserar jag en kamera bredvid mikrovågsugnen.
Bear Gryll's i Costa Ricas regnskog
Kommentarer
Trackback
