Saker jag inte vågar säga högt i klassrummet
Ni vet hur det är på en föreläsning. Kroppens signaler tar över och hjärnan börjar rationalisera bort nödvändigheten av att verkligen anteckna just allt. Man börjar frysa lite, blundar ihop ögonen hårt, öppnar dem, tar ett djupt andetag och sträcker på sig. Snabb titt på klockan. 20 minuter kvar. Till vad?
Plötsligt säger din föreläsare:
"Jag kan inte säga till er vad ni ska ha för skäl att välja det ena eller de andra, utan det ser ni i framtiden."
Och det är det viktigaste någon säger på hela dagen. Dagdröm om framtiden. Dröm om att din lärare blir din mentor likt en amerikansk film. Dröm om att någon tror på dig. Du ska göra val som är viktiga, och du kommer klara av att göra valen.
Dagdröm om att du kan se in i framtiden. Se dig själv som pappa i Falkenberg:
Jag skulle kunna utbilda mig, bli kock eller bankir eller vad som helst få ett jobb med en riktig lön, köpa nya kläder, fina dyra kläder kanske, som jag gillar.
Sen kanske jag träffar en tjej där, någon som gillar mig och som jag gillar. Det skulle vara en tid tillsammans där det bara var hon och jag. Långa morgnar i sängen helt uppslukade av varandra. glömma allt annat, bara prata vårt eget språk.
Och det bli kanske bråk, men vi löser det, snackar ut och sen flyttar vi ihop
vi köper bil utmed havet, bygger bo och sen skaffar vi bar. 3 4 stycken barn vill jag ha. Roliga och starka barn. Och jag ska älska dem och ge dem ett hem. Ge dem en farsa.
"Få ett jobb med en riktig lön. Köpa nya kläder. Fina dyra kläder kanske, som jag gillar. Sen kanske jag träffar en tjej där, någon som gillar mig och som jag gillar. Det skulle vara en tid tillsammans när det bara var hon och jag. Långa morgnar i sängen helt uppslukade av varandra. Glömma allt annat, bara prata vårt eget språk.
Och det blir kanske bråk, men vi löser det, snackar ut och sen flyttar vi ihop. Vi kör bil ut med havet, bygger bo och sen skaffar vi barn. Tre, fyra stycken barn vill jag ha. Roliga och starka barn. Och jag ska älska dem och ge dem ett hem. Ge dem en farsa."
Men din föreläsare pratar inte om att kunna se in i framtiden, hon pratar inte om hur man ska leva sitt liv. Hon pratar om matematik.
Människan har inte lätt för att se förändring under ett längre tidsspann. Det är därför det är svårt att att göra saker som får återverkan först långt senare.
Tidigare i mitt liv var det viktiga det som hände inuti en människa. Nu lär jag mig varje dag i skolan att teh shit, det är allt som händer ute i världen och att man kan räkna på det. Räkna ut nästan allt man undrar, bara man lär sig alla formler. Det är extremt coolt på sitt sätt, men jag antar att ens tankesätt blir förändrat på det där långsamma sättet så att jag som människa inte riktigt märker det.
Men så farligt är det nog inte om jag bara håller distansen. Något av det roligaste jag vet är föreläsarna jag har som använder begreppet "rymden" istället för "rummet". De menar ju samma sak, men i min värld, när någon säger rymden, så scwhooosh: Ser jag rymden. Jag ser en skiftnyckel flyta med konstant hastighet eftersom summan av krafterna är < 0. (Ibland får man ju faktiskt anledning att vara seriös och skriva: <3) Jag ser Christer, glad som en pojke utföra experiment för att USA's vapenindustri. Jag ser kometer flyga med svansarna rakt ut från solen och jag jag ser planeter. Och så säger mannen framför den vita tavlan att något är på ett speciellt sätt i rymden! Men hur är det då på jorden!? Och betyder detta alltså att rymden är så fucken awesome att vi lär oss hur det är där, när vi bor på jorden!
Men i verkligheten är rymden vi pratar om en modell med en rumslig dimension.
En dag ska jag ta mod till mig och räcka upp handen efter en sån här episod, och så ska jag fråga:
"Men, hur är det på jorden då?"
Och hoppas med hela mitt hjärta att det åtminstone finns några andra som tycker att teh shit är det som händer i huvudet på folk.
Sak nummer 2 som jag inte vågade säga högt i klassrummet
På en biologiföreläsning berättade den vithårige mannen att när en främmande lejonhane tar över en flock med lejoninnor och deras små lejonbarn så dödade han alla små lejonpojkar eftersom de är presumtiva konkurrenter. I framtiden.
Då ville jag med hela min själ och hela mitt hjärta räcka upp handen och säga:
"Men , du får rätta mig om jag har fel, men jag trodde att det gick till så att den främmande lejonhannen dödade lejonungarnas pappa, fick dem att tro att det var deras eget fel att pappan var död, och sedan skickade han ut dem i öknen för att dö?"
Men såklart vågade jag inte. På vägen hem den dagen bannade jag mig själv och skrev ner på min lista "Saker jag ska göra innan jag dör":
#14: Föreläsa inom något ämne, och som en parallell till ett skeende som är viktigt för föreläsningen i fråga beskriva förfarandet då en främmande lejonhanne tar över en ny flock. Men innan jag berättar hur det verkligen går till ska jag lägga upp armen på fönsterkarmen, le lite, skrocka till och säga: "Ha, ja, man skulle ju kunna tro att den främmande lejonhannen dödar lejonungarnas pappa, får dem att tro att.....osv".
Och så kommer det roligaste som någon någonsin sagt eller kommer säga, vara sagt.
Kommentarer
Postat av: Mia
Saker jag inte vågar säga högt på mina kriminologiföreläsningar #1: om det inte vore så olagligt att misshandla människor skulle jag nog göra det dagligen.
Men det vore inte lika roligt att säga som historien om lejonhannen.
Trackback
