letitgrow

Igårkväll var jag på invigningen av de nya lokalerna i ett kulturhus inte så långt ifrån där jag bor. Man fick anmäla sig på internet innan man gick dit för att bli medlem. Om man inte anmält sig innan 18:00 samma dag fick man inte gå dit. Mystiskt alltså. Vi gick dit vid halv tio ungefär. Det var i en gränd med tegelbyggnader runt. Upp för en trappa, och där fanns en korridor. En lång korridor med många rum på sidorna. I rummer pågick olika aktiviteter. Det fanns träd målade med färg som bara syntes i ultraviolett ljus. Människor spelade lågmäld suggestiv musik. Mycket delay, mycket rum, trumpeter. Monotona basgångar.

I andra rum målade man på väggarna. Någon filmade från sidan en leksaksfigur i en hink med utklippta spalter och projicerade det på väggen till ett elektroniskt beat.

På det stora hela var det alltså konstigt. Det var surrealistiskt, och mina tankar fördes till den magiska teatern i Hesses Stäppvargen från 1927. En bok för förryckta, som han kallar den. Det är min favoritbok. Såhär står det på baksidan av den:

"Stäppvargen är en roman som vore otänkbar utan Freud. Hermann Hesse skildrar här den moderna människans tragiska dualism, hennes slitningar mellan ande och driftliv mer påträngande och intensivt än i något av sina andra verk."

När jag, och antagligen många med mig, läste boken, så tänkte jag: "OMG. Det här handlar om mig". Så kan det ju vara när man läser böcker. Men Harry Haller, bokens huvudperson, hittar i berättelsen en bok, och han upplever att den handlar om honom! Traktat om stäppvargen - Endast för förryckta, kallas boken han hittar. Och den är för honom vad Stäppvargen blir för oss. Det spännande kommer sedan, när man börjar inse att beskrivningen av en själv blir en kritik av självet. Då tvingas man att möta sig själv, och det kan ju vara bra om man gillar sådant. Och jag gillar sådant.

Jag tror att jag har lånat ut boken till någon, och det är synd, för jag hade velat läsa den ikväll. På kulturhuset gick jag från rum till rum och bara kände hur verkligheten kan vara alternativ, hur människor kan vara det de vill vara, och att man kan känna efter vad man själv är genom att pröva.

Nu har jag lov i två veckor, och för att undvika tristessen jag känner när jag är ledig har jag gjort upp lite planer för att sysselsätta mig. På Ica Maxi köpte jag igår 4 kilo blomjord och en stor kruka för att plantera om några krukväxter jag har. Det ska bli spännande för jag har aldrig gjort något liknande. I biologin läser jag om cellens metabolism och det är spännande hur mina små växter i min lilla obetydliga lägenhet fotosyntetiserar socker och syre helt tyst, varje dag så länge det är ljust. Grundvalarna för livet som vi känner det står i mitt fönster och bara är liksom. Därför tycker jag att det minsta jag kan göra är att plantera om skiten.

Jag ska också fixa till min golden ride så att jag kan börja cykla omkring i Malmö.