Litteratur


Inte så långt bort låg ett bibliotek där vi lånade böcker om döden alla stunder då man inte kunde dra i färgreglage i amatörmässiga piratprogram. Ibland var solen också för stark. Inga lantligt vita förhängen kunde skydda mot det, hur snygga de än var. Någonstans i bakhuvudet fanns en beskrivning av hur dessa somrar skulle upplevas. Ett nytt band, ett nytt linne, en ny kärlek, ett nytt bo, ett nytt jobb, en ny bok, en ny över- under- och mörkervärld. Allt gjorde vi på nytt och döden var med på ett hörn, men den här gången på ett bra sätt. Det som var du hade fått fäste, och rötterna började någonstans i dina inälvor och kröp ut genom munnen på natten, för att då var det svalt. Det var så konstigt det du hade läst. Livet började så smått att vi inte kan se det, och till slut är det det enda vi kan se.

Böcker svalde mig redan, och de skulle hålla mig fast ännu längre. Småland och Göteborg, Malmö och Sundsvall. Österlen. Öland. Det kändes som om vi varit överallt bara för att tanken om att upptäcka världen var övergiven. Som jag älskade att svettas då. Att känna hur en droppe människovatten (Usch.) rinner längs med ryggraden och sugs upp av shortsen. "Minns det här för fan!" Ropade jag till min kropp, för jag visste att den skulle göra det om jag tänkte på det tillräckligt hårt för det stod det i böckerna. Min kropp och jag var för övrigt en duo redo att upplösas. Det behövdes bara några fler månader och år, och det har inget med självutplåning att göra fastän det låter så. Det är något mycket, mycket lyckligt, och därför svårt att skriva om. Det var dags för kroppen att bli ett med allt det andra helt enkelt. Och då kan det vara bra att läsa böcker om döden, och framförallt - att svettas.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0