Kräftskiva


Nu finns det svamp och bär och sådant i skogen.

På gamla videoklipp är gamla människor som var unga då roliga på ett dråpligt sätt. Om man vill finns det otroligt mycket som kan påminna en om tiden. Något som inte gör det är växter, för de är så jävla sega. Man kan titta på dem i timmar utan att de gör någonting. De har en helt annan tidsreferens än jag har. Och jag gillar ju dem fortfarande, så det är verkligen inte något problem. De är eviga på ett helt annat sätt än jag är, och nuförtiden ser jag dem som maskiner, helt mekaniska som omvandlar koldioxid från mina lungor, vatten från min kran och solljus från fönstret till syre jag kan sätta ihop till koldioxid i lungorna igen och till vackra, väldoftande blad och blommor. Och ibland kan jag äta dem till och med!
Hur skulle man kunna symbolisera livet på ett bättre sätt. Ett människoliv går inte att använda på det viset. När jag är rädd för döden brukar jag titta på växterna och tänka att jag ska bli en av dem.

Vi åt kräftor och räkor och jag skämtade om hur det skulle vara om en kräfta bråkade med en räka. Räkan skulle inte ha en chans för skalet är helt mjukt. Sedan skämtade V om hur det skulle vara om en kräfta raggade på en räka. Och det till och med roligare. Sen var det roligare än någonsin.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0