Poesi
Mitt emellan två världar stod vi på en refug i Lindängen. Det enda vi kunde prata om var av poetisk art, kanske för att det var så verklighetsfrånvänt, flyktigt och ändå inte gick att förstå. Men munnarna behövde säga något och vi hade sedan länge lärt oss att saker betyder något först i våra huvuden.
Nöjda gick vi därifrån med en kvarts mellanrum. Högskolepoängen låg utsmetade på ett papper i ett skåp som inte skulle öppnas på länge.
Kommentarer
Postat av: Cici
Vackert broshan, så vackert.
Trackback
