letitgrow

Du välter ut vattnet som samlats i trädgårdsstolen av plast och sätter dig ner, längst ut på kanten där det är torrt bredvid en blomma som du kallar pelargon. Det är lätt att säga så om dem, blommorna, när man inte kan så många namn. Det är den första dagens kväll och de senaste dagarnas blåst är försvunnen. Gatlampan med drag från tidigt 1900-tal är sönder och ögonen vänjer sig sakta vid mörkret. Fram träder stora buskar, växter som täcker marken och stenbelagda gångar. Det finns liv i naturen här, varje liten del av gräset, växtligheten, är plats för små organismer. Någonstans har duvor lagt ägg, men det är också svårt att veta. Bor de i buskar? Sover de på samma ställe varje natt så att det liknar ett hem för dem? Så kommer alla dessa tankar, och för en stund är det skönt att bara sitta och undra. Sen känner du dig liten, så liten.

Och på vägen in igen upprepar du i arbetsminnet allt det du ska googla. En halvepisk resa genom kunskap om jorden, men rättstavningsprogrammet vill ändra det till "helvetisk". Vilket trist program. I morgon går du till affären och köper en kalender och en bondepraktika.