letitgrow

Att vakna är att plötsligt kastas in i verkligheten. Ungefär en gång varje dygn händer det.

I drömmen inkorporeras verkligheten för att ta över vid det första vakna hjärtslaget. En värld byts mot en annan. En av världarna är olika varje natt och varje dröm. Den andra världen är obönhörligen densamma. Vissa saker ändras, beroende på hur produktiv du är på dagarna.

Vissa saker går inte att ändra på.

Vissa saker går aldrig att ändra på.  I en verklighet finns de och i en annan finns de inte. Därför måste deras återuppståndelse vara minst sagt påtaglig när verkligheterna byter plats.

Det är detta som händer när du slår upp ögonen och fokuserar blicken för första gången den dagen. Under några timmar har allt som är du badat i egenproducerade fantasivärldar där reglerna sätts av dig eller det. Det är egentligen oväsentligt vad det är som bestämmer vad du ska drömma, det viktiga är att det är föränderligt.

Ingenting är evigt, inget beständigt.

Så öppnar du ögonen och får syn på något. Det är nästan alltid något alldagligt. Något grått, neutralt, på gränsen till patetiskt, i kontrast mot din dröm. Det kanske är en sänglampa. Ett fönster med halvt nerdragen persienn. Det ligger ett omslagspapper till en chokladkaka på fönsterbrädet. Utanför anar du de bladlösa grenarna hos en björk. Dörren till altanen är inte helt stängd. Det drar. Det är alldeles tyst, förutom surret från en bärbar dator som ligger i soffan.

Allt du vet om din stora kärlek finns i en lista med låtar i den datorn. Låtarnas begynnelsebokstäver bildar inget hemligt meddelande, men du ser ändå på musiken som en nyckel till något. Något som är menat för dig. Hur kan man bilda sig en sådan stark och vacker uppfattning om någon enbart grundat på vad någon av drömmar uppblåst blandmissbrukare skrivit på en servett i en turnébuss utanför Falkenberg?

Det undrar du samtidigt som du gör det. Och så kan år eller sekunder virvla genom din hjärna om och om igen snabbt som ljuset under tiden som du med sömniga ögon betraktar dammet som solstrålarna avslöjar flytandes i luften.

Det spelar egentligen inte heller någon roll vad det är för något du ser. Men bor du på samma ställe mer än några dagar så betingas det du ser med vad som strax ska hända.

Verkligheterna ska byta plats.

Du har sett det första du ska se den här dagen. Du vänder blicken inåt och hinner se de sista försvinnande bilderna av drömmen. Kanske blundar du och försöker minnas vad den handlade om. Försöker drömma lite till. Men man kan inte leva i drömmen. Man lever i verkligheten, och i den verkliga verkligheten så finns sakerna vi inte kan ändra på och när de första sekunderna av den vakna dagen gått, det är då som hjärtat inte är på sin vakt.

Det är då som hjärtat ska få plats inuti ett bröst som är alldeles, alldeles för litet. Ett bröst som sjunker ihop av en tyngd som tusen atmosfärer. Det är då som det känns som om en ond kirurg öppnar din bröstkorg för att klämma ihjäl ditt hjärta med sina bara händer. Utan skyddshandskar. Och händerna är kalla. Hjärtat skickar signaler till din hjärna att något är fel, för något är väldigt fel. Och hjärnan förstår att något är fel och att något måste ordnas. Din första minut i verkligheten handlar om att något måste ordnas, för något är fel. Din första vakna minut varje dag är ett problem. Varje gång du vaknar är det något som är fel och som måste fixas till. Men varje gång du vaknar har du ingen aning om hur du ska ordna det.