När du var jag
Detta är en av alla tider som vi har tänkt på. Om vi någonsin träffas igen ska jag krama dig, länge och citera ur en bok. En av de få böcker jag har i bokhyllan, men som jag alltid tänker ska bli fler.
Du brukade säga att utkorgen på din mobil var proppfull av meddelanden du skrivit till dig själv i stunder av emotionella maximumvärden.
Man kunde sitta, en eftermiddag som den här, och vara ganska nöjd. Det som livet erbjöd för tillfället fanns inom de fyra väggarna, men det var också något bra. Det var definitivt något bra. Du var fokuserad utan att vara ansträngd. Livet var inte det problemet som vissa livsåskådningar, episka som privata, vill framställa det som. Inget behövde lösas. Verkligheternas platsbyte varje morgon var inte så dramatiskt.
Och vi kunde prata om alla tiderna vi funderade på. Skratta åt dem, skrämmas av dem, men framförallt distansera oss. För det är så man gör.
Så ibland kunde du hitta dina meddelanden i telefonen, och du fick besök av dig själv. Där mellan alla koder till SJs biljetter fanns ett gammalt du som påminde dig om något, och du blev stående på gågatan, fick en liten paus i ditt funderande på vem du är och vart du är på väg. Bara stod en kort stund i ljuset, för det var vår, och var någon annanstans.
Kommentarer
Trackback
