En gryning (11 dagar kvar.)
Nu är det bara elva dagar kvar, och i mitt huvud har projektet nästan redan tagit slut. Jag tänker inte på skägget längre då jag vet att det snart kommer vara avrakat. Förtvivlan jag tidigare kände har slagit sig till ro och jag kan vila i mitt skägg.
Jag blir mer och mer nyfiken på vem som finns under allt det här håret. Vem är det jag kommer möta när jag låter en renrakad kind möta kudden när jag ska somna in om natten.
En föreläsare sade till mig att när man samtalar med ungdomar ska man fråga så: "Vad brukar du tänka på precis innan du somnar?" För aldrig är man så ensam och så utelämnad till sig själv som när man ska sova.
Något jag tänkt på de senaste dagarna är alla dessa män med riktigt stora skägg. Mitt och Pudes skägg är ju småpotatis i andra sammanhang. Vad är det som driver dessa människor till att ha gigantiska helskägg? Eller långa flätade bockskägg? Många saker blir ju så mycket svårare. Lite stigmatiserad blir man ju, ungefär på samma sätt som om man har stora tatueringar som syns på underarmar och hals. (Tror jag.)
Mina förväntningar inför rakningen har också vuxit väldigt mycket. Jag hoppas ju att folk kommer bli chockade och knappt känna igen mig.
Jag och Pfennie chillar i soffan.
Jag tar paus i ett försök att fläta ihop skägget med brösthåret.
Jag spelar brännboll och springer det snabbaste jag kan. Och jag är jätteglad.
/Smacks
Kommentarer
Postat av: Pude
Brännbollsbilden är riktigt härlig!
Trackback
