Den sista skägghelgen har gått i graven (5 dagar kvar.)

Idag vaknade jag upp. Låg kvar och stirrade i taket. Aldrig mer ska jag innan jag går ut en kväll stanna till framför spegeln och tänka: "Nae, jag stannar hemma. Jag kan ju inte gå ut med det här skägget. Jag kommer inte våga prata med någon ändå." 
   Den sista kvällen med skägg blev ändå väldigt lyckad. Jag blev som vanligt trött vid midnatt och ville gå hem, men så kom det massa trevligt folk och det blev en riktigt lyckad afton. Många ville känna på mitt skägg. En helt random kille flikade in att han tyckte jag hade ett stort och ståtligt skägg. Några jag lärt känna under det här gudsförgätna halvåret uttryckte också en oro över att inte känna igen mig. Elin tror att jag kommer få hybris



Såhär kan en konversation mellan mig och Pude se ut:  

Pude säger:
På fredag är det afterwork med jobbet i slottsskogen, jag kommer glida dit som en ny människa utan mitt skägg

Pude säger:
alla kommer sukta efter mig  

Smacks säger:
Ja! 

Smacks säger:
Alltså, du ANAR inte vilken uppmärksamhet det kommer bli!

Pude säger:
kommer vara så jävla gött!!!

Pude säger:
glida i musch ett tag

Pude säger:
mm mm mmm

Smacks säger:
Jag är så jävla glad att vi klarade det. 

Pude säger:
ja!

Pude säger:
vi får väl sätta upp lite riktlinjer med håret sen med

Smacks säger:
Ja, vi får ta ett snack där. 

Pude säger:
kommer ju ta minst 1 år innan man har en fin längd

Smacks säger:
Mm. 

Smacks säger:
Jag blir verkligen uppfylld nu av detta. 

Smacks säger:
Det är riktigt grymt gjort av oss. 

Pude säger:
mm, hade man gjort det själv hade man aldrig pallat trycket

Smacks säger:
Verkligen inte. 

Smacks säger:
Du vet att vi kommer vara skäggbröder för livet nu va? 

Pude säger:
=)
 



Jag och Pude försöker blogga intensivt nu för att våra kära läsare ska få ett avslut med mening och sammanhang. 


På den här bilden ser man tydligt hur mycket volym det är i skägget. Jag funderar på att väga det när jag rakat av det. 
 Huvudet kommer ju kännas mycket lättare, och mindre, som Pude påpekade. 


Såhär bitterljuvt glad är jag nu. Skäggmonstret kommer leva kvar inuti mig, och närsomhelst kommer jag kunna ta fram kvalitéerna han har. 

/Smacks

Kommentarer
Postat av: Sebastian

Ni skriver så bra killar! Det kommer bli tråkigt att inte ha en skäggblogg att läsa längre. Har ni funderat på att fortsätta, om håret eller så. Jag har nu 6 dagar kvar till marathon. Det är med väldigt blandade känslor. Å ena sidan är jag besviken över att jag blev sjuk precis i upptrappningen och nu inte kunnat träna ordentligt. Å andra sidan är jag fylld av förväntan och nervositet inför den stora dagen. Men över allt annat är jag redan nu lättad över att jag kommer slippa det sen.

2009-05-24 @ 21:52:39
Postat av: Smacks

Underbart Sebastian. Du ska veta att du har en speciell plats i våra hjärtan. Du var vår Skägg-Yoda.

Vi har snackat lite om att fortsätta ett tag, och skriva om hur livet förändras i den omvända kontrasten: När man inte har skägg längre, men brukade ha. Och håret kommer vi ju fortsätta låta växa. Så på något sätt kanske letitgrow får finnas kvar.

2009-05-24 @ 23:37:18
URL: http://letitgrow.blogg.se/
Postat av: frm

era skägg äger.

jag älskar er.

2009-05-25 @ 20:41:44
Postat av: Smacks

Tack FRM!

2009-05-25 @ 21:40:59
URL: http://letitgrow.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0