letitgrow

   Många gånger har jag gjort frisyren i min ensamhet. Stått framför spegeln och ansträngt mig för att tycka att det skulle funka. Men i sanning: Om mitt hår på huvudet blir helt platt så framstår mitt huvud som gigantiskt nertill med tanke på skäggets utbredning, och pyttelitet upptill eftersom håret ligger slickat längs huvudet. Det är inte "hett", så att säga. 

   

   Jag vet inte vad det var som var skillnaden idag, men jag kände att, nä, nu jävlar. Så jag fixade det och har nu knallat runt hela dagen på detta vis. Självklart tittade jag till lite extra så fot jag gick förbi ett fönster och ja, ur alla vinklar funkar det verkligen inte. Men ibland så kunde jag se mitt framtida jag, sittandes på en balkong på Ulrikedal smuttandes på en fin kopp brunt medan solen gassar på mitt blottade brösthår. Håret fint sammanhållet i en tofs i nacken, min kvinna bredvid mig och en fin liten treårig övningshund (Jack Russell, de blir inte så gamla.) utfläkt över den solvarma uteplatsen. 

  Visualisera är något man måste kunna om man ska kunna uppnå mål i livet som man måste kämpa för. Det är 39 dagar kvar och det är inte kul att titta sig i spegeln varje morgon, men ur detta kommer det att komma något bra. 

Självklart fick jag på kvällen höra att Pude lyckas göra "knuten". Innan sista vändan med tofsen viker han alltså in håret en gång till och får på så vis den fina knuten. Det är det ENDA sättet en riktig man sätter upp sitt hår på och jag är så avundsjuk. hade jag satt upp mitt i knuten hade det sett ut som något litet löjligt hårsmycke. 

   Jag var i Malmö igår och provspelade för ett band, och basisten där hade ett riktigt mäktigt skägg, och genast kände jag hur mycket lättare detta varit om jag hade kunnat "skägga" tillsammans med någon.  Han hade sparat i fem år, men ansade ibland, såklart.  Vi kände också en konsensus kring att skägg är så mycket mer än bara hår i ansiktet. Han såg det som nästan omöjligt att raka av sitt då det var en så stor del av hans personlighet. Folk skulle inte känna igen honom längre. 

  På ett sätt känns det nästan som om bloggandet kommer fortsätta ett litet tag till efter att skägget är avrakat. Det ska bli intressant att se hur livet artar sig utan det skägg som jag nu burit i snart 6 månader. Vissa människor har jag ju lärt känna efter att jag skaffade skägget, och de kanske inte heller kommer känna igen mig. 

Skägget är egentligen mycket större än det ser ut att vara på bilden. Jag har nämligen för vana att vika in det under hakan när jag pillar på det. 

  Häromdagen kollade jag igenom bloggen och såg en lista som vi gjorde i början på grejer vi ser fram emot att göra när vi har skägg. Det ska bli intressant att i slutändan utvärdera listan och se om det blev som jag tänkte. Nu under våren har ju skäggandet tagit en minst sagt oväntad sväng till det sämre. Hittills kan jag ju verkligen säga att skägget inte var vad jag förväntade mig. Kanske måsta man ha bättre självförtroende redan från början för att kunna bära upp sitt skägg med stolthet. 

  Nu ska jag laga mat och sedan spela innebandy, precis som en långhårig man. 

/Smacks