letitgrow

Jag vet inte riktigt vad det är som har hänt, men nu känns skägget bara för mycket. Det känns som om skägget har spelat ut sin roll och att dess tid är över. Från att ha glorifierat skäggets varande (Se tidigare inlägg) så börjar jag se det med andra ögon. 

   När jag skaffade skägg själv så började jag ju såklart lägga märke till andra människor som också har skägg. Mer och mer har jag börjat inse att ett skägg mycket väl kan vara en period i en mans liv. En fas om du så vill. Något händer i livet och man tänker: "Fan, jag ska skaffa skägg."    Men i det uttalandet finns också en implicit idé: "Jag behöver förändring, jag vill tänka över vad som är viktigt i mitt liv. Och skägget hjälper en att fokusera. Du blir introvert och funderar extremt mycket på dig själv, dina attribut, din självkänsla och din identitet. Det är när ramarna för ditt liv rubbas som du kan lära känna dig och dina gränser. 

 Men så finns det en tid när den perioden tar slut. Och jag känner det i mig nu. Skägget har som sagt spelat ut sin roll. Det fanns en tid när jag behövde skägget och skägget behövde mig. 

För att återknyta till projektets egentliga idé så kan man säga att det är nu den jobbiga tiden börjar. Och ja, jag kan erkänna att jag har tjatat på Pude om att korta ner projektet med ytterligare en månad. Det hade varit underbart om det var den 29 april som var gränsen. Då hade det bara varit 16 dagar kvar. Nu är det 47. 

   Innan har jag och Pude talat om olika skäggkriser. Men nu är det på riktigt, den här krisen kommer inte att ta slut innan skägget fått sätta håren till. Jag känner det också som om mitt huvudår inte kommer till sin rätt då jag har skägget kvar heller. Skägget tar all uppmärksamhet. Och jag som precis börjat med balsam och borste. 

Jag i bilen. Med bilbälte. 

(Jag lade till parenteserna.)

Det är alltså nu projektet ställts på sin spets. Och egentligen är det fegt av mig att vilja banga. I enlighet med vår idé borde jag ta det goda med det onda. Innan njöt jag av skägget och identifierade mig med den bohemiska, självständigt introverta skäggmannen. Men som tidigare nämnt: Vintern är över. Tänkandet måste ta slut och en ny Smackan måste resa sig ur (sk)ägget.  Det kommer bli hårda 47 dagar, men det måste gå. 

   Samtidigt visar detta hur mycket skägget påverkar individen. Man kan inte "bara ha skägg". Ditt skägg finns alltid i en kontext, och den sociala påverkan och i förlängningen din självkänsla (Om du är lite av en känslig själ) kommer att känna av den här förändringen. Och det är ju faktiskt lite av det vi ville ha reda på när vi började med den här skiten. 

  Håret ser jag dock fram emot. 

"Räkna ut hur mycket du sparar in på att INTE klippa håret och lägg ihop dessa pengar till nya musikprylar! Fungerar alldeles ypperligt."

Herr Hesse, giv mig styrka!

/Smacks