letitgrow

Idag är jag bakfull. För att bli bakfull krävs det att man druckit alkohol, det gjorde jag igår.

För några veckor sedan messade jag 118 100 och frågade varför mitt skägg är rött på hakan.

Jag fick följande, enligt mig, rätt tråkiga svar:

"Nästan alla har enstaka hårstrån i en annan färg än den normala. Det beror på att pigmenteringen i just de hårsäckarna har blivit mörkare."

ENSTAKA?! Hela hakan är ju fylld av morotsröda hårstrån. Till en början hatade jag dem, men efter att ha levt med dem ett tag kan jag inte annat än att älska dem. 

Det är verkligen påfrestande att ha skägg. Vissa dagar hatar man det, vissa dagar älskar man det och vissa dagar är det bara där utan att man känner något för det alls. Man får möta mycket kommentarer om sitt skägg, mestadels av sorten "Raka av det!" men man lär sig att ta den här sortens kommentarer.

Hur som helst så har jag och min skäggbroder beslutat oss för att den 29:e maj lämna titeln skäggbröder bakom oss och enbart fokusera på odlandet av en lång svallande surf-frisyr. Från början var det tänkt att vi skulle ha skägget i ett år, men det kommer bli outhärdligt! Då gjorde min kollega i det här projektet ett vist uttalande:

"Jag menar, effekten av att ha det ett halvår till blir ju inte alls lika cool som effekten det redan fått."

Den 29:e maj kommer vi ha ägnat ett halvår åt det här projektet, det känns då som ett lämpligt datum att inhandla en riktigt dyr och fin skäggtrimmer. Denna dagen kommer vara en bitterljuv upplevelse. Det kommer nog kännas skönt att se "normal" ut igen, samtidigt som man kommer sakna sitt mustiga skägg. Jag tror att skäggiga människor upplevs som trygga personer, frågan är om den här trygghetskänslan kommer bestå när skägget försvinner.

Nedan följer några bilder tagna av min kollega Tony från en visit på ICAs centrallager:

Pude workin' his charm

Pude workin' his truck

Pude really workin' his truck

Pude workin' his karate

//Pude