3 videoklipp du kommer gråta av som involverar lejon
Dagens blawg bjuder på 3 sorgliga eller vackra videoklipp som på något sätt involverar lejon på youtube. OBS: Om du sitter på jobb eller så, klicka inte. Du kommer lipa skiten ur dig och vilja springa hem till mamma om du så bara kollar på ett.
Dessa videoklipp är inte bara en del av en massproducerande populärkultur, vilket man kan tro när det gäller till exempel Disney, utan de bär ett arv i ett karaktärsdanande, i en moralisk fostran. Deras budskap är så starkt att våra psykologiska försvarsbarriärer inte lyckas stå emot och våra själar kapitulerar inför gråten som säger: Fastän du känner dig ensam i den här världen så är du inte riktigt det. Du har känt dig som Simba när han tvingas ut i öknen, du har varit orolig som Jonathan, rädd för döden som Skorpan, och ledsen som de unga 70-talsamerikanerna när de lämnar bort sitt egna lejon. (Awesome).
Sånt pratar de inte om på facebook eller i din nya Iphone.
Sånt pratar de inte om på facebook eller i din nya Iphone.
Vi fick rysa lite i huden den här kvällen
Och till något annat eller åtminstone liknande: Det finns något man kan slå an något djupt inuti en människokropp. Det kan vara en statisk uppräkning av boendekostnader som är vacker, inte i sig, utan för vad det står för. Det kan vara en sommarpratare. Det kan vara en tysthet och en tomhet. Det kan vara en sjukdom som bor mitt emellan dina lungor.
Psykologiska termer
Söndagens pirogbagarfasoner föranledde mig att besöka en affär. På Netto har de ingen pixadeg, så jag cyklade till Hemköp. Där skrämde jag mig själv, då jag märkte att jag vid schampot ömsom dömde, ömsom sörjde en ung kvinna på grund av innehållet i hennes korg. Eller, hon hade ingen korg, hon bar sina varor i famnen. 3 paket Billy's och en påse ostbollar. För jag visste ju att det bara var en projektion då jag själv skämdes lite över min pizzamix. Jag skämdes för tanken också, och tänkte följa efter henne och säga förlåt, fast jag inte sagt något. Snabbt insåg jag det orimliga i det hela och gick sakta till cykeln. Nu hoppas jag bara att hon själv tycker att det kommer bli en bra kväll, och inte en ledsam kväll. För det känns lite som om det skulle kunna bli en ledsam kväll. Igår däremot, så såg jag en tjej som inte hade en ledsam kväll.
Hon spelade på en rödbrungyllene fiol, så våldsamt att håret med samma kulör ibland föll över strängarna så att hon spelade på det också. Jag undrar om hon var medveten om det, för hur det lät visste väl bara hon.
När jag inte duschat på 2 dagar luktar jag precis som farfar brukade göra när han varit i skogen och sedan i källaren.
1997
Litteratur
Inte så långt bort låg ett bibliotek där vi lånade böcker om döden alla stunder då man inte kunde dra i färgreglage i amatörmässiga piratprogram. Ibland var solen också för stark. Inga lantligt vita förhängen kunde skydda mot det, hur snygga de än var. Någonstans i bakhuvudet fanns en beskrivning av hur dessa somrar skulle upplevas. Ett nytt band, ett nytt linne, en ny kärlek, ett nytt bo, ett nytt jobb, en ny bok, en ny över- under- och mörkervärld. Allt gjorde vi på nytt och döden var med på ett hörn, men den här gången på ett bra sätt. Det som var du hade fått fäste, och rötterna började någonstans i dina inälvor och kröp ut genom munnen på natten, för att då var det svalt. Det var så konstigt det du hade läst. Livet började så smått att vi inte kan se det, och till slut är det det enda vi kan se.
Böcker svalde mig redan, och de skulle hålla mig fast ännu längre. Småland och Göteborg, Malmö och Sundsvall. Österlen. Öland. Det kändes som om vi varit överallt bara för att tanken om att upptäcka världen var övergiven. Som jag älskade att svettas då. Att känna hur en droppe människovatten (Usch.) rinner längs med ryggraden och sugs upp av shortsen. "Minns det här för fan!" Ropade jag till min kropp, för jag visste att den skulle göra det om jag tänkte på det tillräckligt hårt för det stod det i böckerna. Min kropp och jag var för övrigt en duo redo att upplösas. Det behövdes bara några fler månader och år, och det har inget med självutplåning att göra fastän det låter så. Det är något mycket, mycket lyckligt, och därför svårt att skriva om. Det var dags för kroppen att bli ett med allt det andra helt enkelt. Och då kan det vara bra att läsa böcker om döden, och framförallt - att svettas.
Livet leker med oss nu
Jag har svårt för att tala om glädje på ett sätt som inte låter pretentiöst. Jag lyssnar på människors berättelser varje dag, men det är sällan någon säger något om lycka som är värt att komma ihåg. Kanske beror det på lyckans natur, kanske beror det på min anglosaxiska 2000-talscentrerade världsbild (Favoritbegrepp). Kanske beror det på en oerhörd, projicerande självkritik. Ömkan, vemod och mörker däremot, det kan man vältra sig i. Och Björn Ranelid säger att det är intellektuellt och finkultur att göra det. Att DN kan få oss att tycka det. Han förstår inte varför Bruno K. Öijer kan prata om ledsamheter i 1 timme i Stockholm och sedan få ett uppslag i kulturdelen nästa dag när Björn har så mycket att säga om glädje och har gjort över 3000 framträdanden. På något sätt är det som om Björn inte gör det lätt för sig.
På wikipedia står det att Öijer har sagt: "/.../vår framtid beror på vår förmåga att kunna känna sorg över det som gått förlorat." Det är fint, lika fint som när Ranelid säger att människan är för liten när hon skrattar, för att skrattet inte får plats i människan och att själen väger mindre än drömmen i en fjäril men rymmer så mycket att Gud får ta till sin stora passare för att sluta den.
Det kanske är så för vissa att det vid fler tillfällen i livet är nyttigt att höra en kontemplativ röst tala om sorgens fördelar. Och när man har den där tredje grillfesten det någonsin blev på året och kvällen är en evighet kanske det första man tänker på inte är en bok om att bära sina barn eller att ligga med äldre kvinnor. Därför tror jag att det är svårt för människorna att tala om glädje på ett bra sätt. Och läser jag en enda illustrerad blogg till om hur bra livet är kommer jag kräkas över alla böcker jag aldrig läste.
Om det i så fall handlar om verktyg att använda i samtalen så brukar en jag vet säga något träffande: "TILL ALLA ER SOM TRODDE ATT LIVET BARA VAR SKIT!". För det handlar ju om glimtarna, och det blir jag inte äcklad av att höra. Det är balanserat, men ändå provokativt. Ranelid kanske hade gillat det om det varit fler ord.
Vi gör allting nytt
Man kan hoppa av så många anledningar.
Termometer
Katten sjunger på morgonen
Jag bor i en ny lägenhet nu. Den är helt perfekt, och jag tror att jag har det så bra nu som jag aldrig haft det. Läs:
På morgonen kan man vakna av att en katt SJUNGER på innergården. Jag skriver sjunger, fast den jamar, mjauar. Men den mjauar så vackert som om den sjöng. Men en morgon kattgrät den också, och det var inte lika kul. Då fick jag gå ut och leta så den inte satt fast i det stora pilträdet. som tur var hittade jag den inte och den slutade gråta.
Jag har fler krukväxter än jag kan räkna. Mor som var på besök igår sade att 3 av dem hette "Dr. Westerlunds blomma".
På wikipedia står det: "Det finns en blomma som kallas för Doktor Westerlunds hälsoblomma. Dess botaniska namn är rosengeranium och tillhör släktet pelargoner. Doktor Westerlund använde den här blomman i sina behandlingar. Han rekommenderade sina patienter att ha blomman i sovrummet därför att den sprider en uppfriskande doft när man rör dess blad."
Det var häftigt på den tiden när läkarna hade koll på krukväxter också. Och den doftar verkligen gott, och jag har den i sovrummet. Tack Dr. Westerlund, tack katten.
Jason Derulo sjunger sitt namn
Procent av alla låtar på Jason Derulo's självbetitlade (Vad annars?) skiva från 2010 där han med emfas sjunger sitt namn i introt:
44.5
