letitgrow

Pude och Smacks lät sitt hår & skägg växa i ett halvt år mellan den 29 november 2008 och den 29 maj 2009 och bloggade om vilka konsekvenser det fick för självbilden och det sociala livet. Något fortsatte växa inom Smacks och han fortsatte blogga om det.

Skäggens olikheter

Vi återförenades ju i helgen, jag och broder Pude. Det var skönt att kunna hänga och skägga i par.  Tiden rinner ju iväg nu, och om nästan exakt två månader är vårt lilla projekt slut.

   Vi talade om kommentarer man får. Ju längre skägget blir nu, desto mer dåliga kommentarer får man, skägget blir tyngre och tyngre att bära, i dubbel bemärkelse. 

Skäggjämförelse

Detta var första gången vi sågs och skäggen var riktigt stora och fina, självklart jämförde vi med varandra då vi satt i lärdomsstaden Lunds fina vårväder.

Polisongerna

Båda bär ganska så tunna polisonger, inte alls speciellt mäktiga i tjocklek. Däremot är mitt skägg i polisongerna ganska mycket längre än Pudes faktiskt. 

Kindskägget

Ingen av oss har tjockt, ståtligt kindskägg. Detta är något vi verkligen märkt under projektets gång: Skägget sitter i generna. Vissa kan verkligen inte ha skägg. Vissa har mediokert skägg, som jag och Pude, det funkar liksom. 

   Sen finns det de där som fick skägg i nian på högstadiet och har schysst 2 o'clock shadow som är tät som fan!

 Så kindskägget hos oss består egentligen bara av ett par stycken långa, smått obehagliga skäggstrån. 

Hakan

Man skulle kunna säga att våra hakskägg, de är stoltheten. Mitt mäter ungefär 5 centimeter, Pudes något kortare.

Muschen

Jag har naturligt längre mellan munnen och näsan än Pude, och därför mer plats att ha en musch på. Min är också jävligt tjock. Pude har smalare hud att bygga en musch på, men hans är också ståtlig. Kunglig nästan, och inte alls gles. 

Färgen

På mig så har hakskägget och muschen ganska så blond färg, medan polisongerna och käkbensdelen är mörkare. Pudes är rött på hakan. Därav hans smeknamn "Kapten rödskägg".

Texturen

Den största överraskningen när vi kände på skäggen var skillnaden i textur. Mitt är mycket strävare än Pudes, och Pudes är mycket tjockare än mitt. Tätt och tjockt. 

Vi kom också fram till att båda är väldigt glada över att projektet blev nerkortat. Som jag skrev i inledningen så får man ta mycket skit, bara för att man har ett litet skägg. Men så är det i vårt samhälle. Utseende betyder mycket, och så fort man avviker från normen måste man försvara sig. 

  Självkänslan pendlar mellan bra och dålig. Vissa dagar tycker jag att jag är alternativ och visar att jag inte böjer mig för sociala konventioner, att jag lever autentiskt. Skägget utstrålar en syn på livet och världen som ibland är skön att kunna visa utan att säga ett ord. 

   Men andra dagar vaknar jag upp och tycker att det ser ut som en löjlig jävla skepparkrans. Står framför spegeln och plattar till det med händerna och bara önskar att jag skulle få raka av det. Kollar på bilder på mig själv utan skägg och längtar tillbaks till den tiden. 

  Det ska bli intressant att se hur "det omvända" projektet ter sig, alltså, när vi rakar av skäggen och ser normala ut igen. 

  

/Smacks

Hej. Jag blev chockad när jag såg att den här bloggen existerar.



Här är jag...

http://www.speedyshare.com/349584649.html



...i mitt projekt "Ett år med hår".



Mitt började som ett nyårslöfte, men nu har det utvecklats till ett socialt experiment i klass med erat.



Världen är liten. Skäggen desto större.