Owhjowhj
Jaha, då var lördag igen och projektet går in på sin 98:e dag! På måndag är det alltså 100 dagar sen vi började.
Som ni ser är det en RIGTIGT mäktig växtlighet nu. Jag är ju som sagt inne i en skäggsvacka, men nu börjar det vända lite.
Igår var jag på psykologsittning och började prata med en kille som går i termin 6. Jag går i termin 2 så han var alfahannen. Efter ett tag frågar han mig om jag gillar filmen Into the wild, vilket jag inte gör. Då blev han besviken och sade att han tyckte att jag liknade Emile Hirsch, huvudrollsinnehavaren.
Men jag har mycket mer skägg än Emile.
Det säger en hel del om hur folk uppfattar mig som skäggig. Folk kan tro att man har en stenhård dongivafack-attityd så till den grad att man gilla berättelser om människor som går ut i skogen och dör för att de är dumma.
Jag har också skaffat mig en tatuering, helt i enlighet med det långhårigas varande. Plötsligt en dag tänkte jag att det var dags och åkte till Malmö.
Jag recappar från den 18 januari för att sätta det i sin kontext:
"Idag vaknade jag upp, åt resterna av pajen och kollade på Miami Ink. Det slog mig att för att fullfölja detta projekt, och bli långhårig fullt ut, så MÅSTE vi skaffa tatueringar. För vem har sett en långhårig människa som inte har en tatuering? Jag känner inte en som känner en som inte sett en långhårig människa utan tatuering. Smärtan bryr jag mig inte om längre, det var mer när jag var liten som jag var rädd för att det skulle göra ont. Det gäller bara att hitta något som är riktigt häftigt. Tatueringar är ju som bekant något som är jävligt enkelt att tycka illa om. (---)
Framförallt höjer ju tatueringen "Whatevvah"-statusen signifikant. Och i sommar när vi går omkring med flip-flops, linnen med extremt stor krage, deffade revbensspjällkroppar, salt-vattnigt hår och trasiga shorts så kommer det att sitta som en tofs i håret."
Nutidssmacks skickar en passning till Dåtidssmacks.
Ohyes.
Som ni ser är det en RIGTIGT mäktig växtlighet nu. Jag är ju som sagt inne i en skäggsvacka, men nu börjar det vända lite.
Igår var jag på psykologsittning och började prata med en kille som går i termin 6. Jag går i termin 2 så han var alfahannen. Efter ett tag frågar han mig om jag gillar filmen Into the wild, vilket jag inte gör. Då blev han besviken och sade att han tyckte att jag liknade Emile Hirsch, huvudrollsinnehavaren.
Men jag har mycket mer skägg än Emile.
Det säger en hel del om hur folk uppfattar mig som skäggig. Folk kan tro att man har en stenhård dongivafack-attityd så till den grad att man gilla berättelser om människor som går ut i skogen och dör för att de är dumma.
Jag har också skaffat mig en tatuering, helt i enlighet med det långhårigas varande. Plötsligt en dag tänkte jag att det var dags och åkte till Malmö.
Jag recappar från den 18 januari för att sätta det i sin kontext:
"Idag vaknade jag upp, åt resterna av pajen och kollade på Miami Ink. Det slog mig att för att fullfölja detta projekt, och bli långhårig fullt ut, så MÅSTE vi skaffa tatueringar. För vem har sett en långhårig människa som inte har en tatuering? Jag känner inte en som känner en som inte sett en långhårig människa utan tatuering. Smärtan bryr jag mig inte om längre, det var mer när jag var liten som jag var rädd för att det skulle göra ont. Det gäller bara att hitta något som är riktigt häftigt. Tatueringar är ju som bekant något som är jävligt enkelt att tycka illa om. (---)
Framförallt höjer ju tatueringen "Whatevvah"-statusen signifikant. Och i sommar när vi går omkring med flip-flops, linnen med extremt stor krage, deffade revbensspjällkroppar, salt-vattnigt hår och trasiga shorts så kommer det att sitta som en tofs i håret."
Nutidssmacks skickar en passning till Dåtidssmacks.
Ohyes.
Kommentarer
Postat av: flisan
varför gillar du inte into the wild?
Postat av: Smacks
För att han inte kan något om hur man lever i vildmarken och så dör han för att han är för dum.
Postat av: fiffi
HAHA!
Trackback
