letitgrow

Pude och Smacks lät sitt hår & skägg växa i ett halvt år mellan den 29 november 2008 och den 29 maj 2009 och bloggade om vilka konsekvenser det fick för självbilden och det sociala livet. Något fortsatte växa inom Smacks och han fortsatte blogga om det.

2 månader kvar alltså.

Sedan jag och Pude bestämde oss för att korta ner projektet med ett halvår har jag nästan börjat sakna skägget direkt.    Bara två månader kvar tills det åker av. 

Samtidigt säger det ju något om själva projektet att vi väljer att halvera tiden. Skäggets intrång i vardagen kanske blev alltför stort?  Blev personlighetsinterferensen övermäktig? 

   Att som ensam skäggman leva och verka är svårt. Det är något som jag och Pude nog kan komma överens om. Hade vi bott i samma stad och kunna "skägga i team" så att säga, så hade det nog känts  mycket enklare. Nu måste man motivera sitt skägg hela tiden, på gott och ont. Och det blir svårare och svårare att motivera skägget ju längre det blir. 

På lördag kommer min skäggbroder iallafall hit till Lund. Det ska bli intressant att känna på varandras skägg, jämföra, diskutera och ta gruppbilder.  På söndag kommer här finnas en heltäckande skäggjämförelse. 

/Smackosh

ah mah gaad... Är det en början till en slags liten skägg-fläta jag anar på nedersta bilden?

Själv-tvinnad eller "blev det bara så"?

Ska bli så jävla nice!