letitgrow

Imorgon är dagen då jag ska provspela med mitt (?) nya reggaeband. Då jag är en överlag trevlig människa och extremt grym på trumpet (?) så ska det nog gå bra och jag får vara med.
 
   Jag har övat väldigt mycket den senaste tiden, tweakat Nelly så att hon presterar på högsta nivå, och såklart odlat hår & skägg så att min reggaeprofil blir otvetydig. Angående GBG så ska vi nog ha spelningar där med så att Pude blir nöjd.

 Nu ska jag bara få en god natts sömn och imorgon får ni veta hur det gick, samt möjliga kommentarer och komplimanger om mitt frodiga hår.

Klicka för bandets Myspace: AL-X & D'Roots  (Öppnas i ny flik)



Såhär ser nackhåret ut nu. Jag kan ha en riktigtt fet tofs om jag vill.

Tillbaks i korridoren såhär efter jul har folk märkt mitt stora skägg, oftast med gillande, ibland bara med en blick. Men som jag brukar säga: "En blick säger mer än tusen ord."

Tankar kring håret

En gång när jag gick på gymnasiet  och ett tag hållit på med att raka av de pinsamma fjunen som börjat leta sig ut ur hakan så hände det sig att det gick ett par dagar utan att jag genomförde denna procedur.
  En ganska så vacker kvinna jag satt och pratade med påpekade då att jag hade "börjat få skägg".

Marcus: "Äh, det här lilla, det är ju bara lite fjun."

Den ganska så vackra kvinnan: "Nejdå."   Varpå hon förde sin hand mot min haka och varsamt strök sina ganska så vackra fingrar över mitt soon-to-be-skägg.  "Det här ju alldeles strävt, precis som skägg ska vara. Det är fint, det passar dig." 

  SEN DEN DAGEN har jag jag bara rakat mitt skägg helt kanske 2 gånger. De gångerna har jag också under rakningens gång sett hur en ung Marcus framträder. En 14, kanske 15-årig Marcus. Han som jag trodde fanns långt inuti mig någonstans. Men nej, han vara bara en rakning bort.
  
   Så jag har vant mig vid mitt skägg, jag tycker att jag passar väldigt bra i det. Så långt som det är nu har det dock aldrig varit, och jag har länge bävat inför skepparkransen. När skägget från polisongerna ner mot hakan blir alldeles burrigt och står ut, så man ser ut som dessa happy campers:







Som tur är ser mitt skägg inte lika, ja, för jävligt ut. Jag försöker i största mån sova på sidorna av huvudet, samt borsta eller "klappa" ner skägget på sidorna. Men så ni vet, det är min största farhåga med det här projektet. Jag vill ju inte bli sedd som någon jävla sjöbuse.
 
  Nej, än så länge trivs jag riktigt bra i skägget, och jag känner mig mer "casual" och jordnära. Det känns som om människor ser mig som en trevligare, mer "ofarlig" människa.

Saker jag ser fram emot vad gäller skägget och mustaschen:

  När det blir sommar och solen bleker det.

  När folk på stan kommer fram och berömmer mig.

  När jag kan ha en tofs utan att folk ska klaga och hålla på!

  När jag kan fläta mitt skägg och därmed börja lajva på riktigt.

  När jag dricker en skummig öl och hälften av skummet stannar i skägget.

  När jag kan ha mitt hår som huvudkudde.

  När jag inte behöver ha halsduk för att inte frysa.

  När jag ser ut som om jag är 37 och inte behöver visa leg någonstans.

  När jag efter många år rakar av allt på sommaren och kan skratta åt den roliga solbrännan.
 
  När Marcus Berg i Kultiration äntligen kommer acceptera mig som sin like, ta mig under sina vingar, flytta ihop med mig i Tibet och lära mig allt om livet, döden och kärleken.


Marcus Berg

Notera för övrigt Pudes bilder. En där han har på sig eightie's solbrillor med spegelglas, ett linne med texten: Corfu, all colors of Greece, och en VANLIG systemkamera. En där han ser ut som Chippen (Dock utan början till hockeyfrillan som han nästan hade), en där han har en RIKTIG MULLET (!), och en där han ser lite, men inte mycket, ut som Promoe.   Där snackar vi om att leva upp till att ha långt hår!


  Mullet

Och så avrundar vi med en finurlig bild på mitt eget skägg och hår, men framförallt min stora panna och mina glasögon.




 Lev väl mina vänner.

/Smacks